Säkerhetspolitik.se

Kirgizer är ett hårt prövat folk som tvingats foga sig efter olika statsbildningars maktambitioner, inte minst under Sovjetunionens imperiebygge. Vid flera tillfällen under historiens gång har kirgizierna utsatts för våld och tvångsassimilering, det vill säga blivit tvungna att anpassa sig till andra länders kultur, seder och politik. Som helt självständig stat har Kirgizien bara existerat sedan 1991. Innan dess var landet en autonom republik inom Sovjetunionen.

Upprepat våld

Den gränsdragning som bildar Kirgizistan och grannländerna Uzbekistan och Tadjikistan drogs godtyckligt upp 1921 av Sovjetledaren och diktatorn Stalin, utan hänsyn till olika befolkningsgrupper och etnisk tillhörighet. En inte ovanligt historisk förklaring till konflikter mellan olika befolkningsgrupper. I dag utgörs majoritetsbefolkningen av kirgizer, som från början är ett nomadfolk. Uzbeker och inflyttade ryssar utgjorde innan Kirgiziens självständighet ett betydande inslag, men är i dag i minoritet totalt sett, även om uzbekerna dominerar i vissa områden.

Konflikter mellan de olika folkslagen är inget nytt. 1990 drabbade kirgizer och uzbeker samman i staden Osj och flera hundra människor dog, kanske över 1.000. Och nu är det alltså dags igen. Det talas om flyktingkaos och etnisk resning. Enligt FN har närmare 400 000 människor flytt undan våldsmheterna. De flesta uppges vara uzbeker som försöker ta sig in i grannlandet och den forna sovjetrepubliken Uzbekistan som också blev självständig vid Sovjetunionens kollaps 1991. Internationella rödakorskommittén (ICRC) säger att flera hundra människor har dödats i oroligheterna i Kirgizistan, men siffran kan stiga.

Västorienterat

Kirgizistan har ända sedan självständigheten varit mer västorienterat än sina centralasiatiska grannländer och även haft ett större inslag av demokrati, åtminstone i jämförelse med andra länder i regionen. Stora satsningar på demokratiprojekt med pengar från USA och Europa har också genomförts vilket på ett sätt kan vara en delförklaring till oroligheterna. Befolkningen vet att hävda och kräva sina mänskliga fri- och rättigheter på ett annat sätt än grannländerna. Samtidigt brottas landet med djupa ekonomiska problem liksom korruption och stridigheter mellan olika klaner som alla vill ha inflytande. Klanväldet har också gjort att de politiska partierna har haft svårt att få riktigt fotfäste.

Ryssland avvaktar

I början av april avsattes president Bakijev efter våldsamma massprotester. Minst 85 människor dog. Vid sitt tillträde för fem år sedan lovade Bakijev att han skulle bekämpa den utbredda korruptionen, öka demokratin och skapa en positiv ekonomisk utveckling. I själva verket har det blivit tvärtom

Vid oroligheterna 1990 sände Ryssland fredsbevarande trupper till Kirgizistan, men denna gång har man ställt sig avvaktande. Än så länge. Den interimsregering som nu sitter med Roza Otunbayeva som president har bett Ryssland om hjälp.

(Källor: DN, SvD, NE)