Foto: Katja Öberg - Försvarets Bildbyrå

Militär alliansfrihet

Sverige är militärt alliansfritt. Det innebär bland annat att vi inte ingår avtal om ömsesidiga försvarsgarantier och att vi själva ansvarar för försvaret av Sverige.

Däremot utgör vår militära alliansfrihet inget hinder för deltagande i det internationella försvarssamarbetet. EU har en gemensam säkerhets- och försvarspolitik (GSFP) som syftar till gemensam krishantering och som resulterar i både militära och civila insatser. Länderna beslutar själva om de vill ingå i dessa eller ej.

 

Lissabonfördraget innehåller en solidaritetsklausul som innebär att EU-länderna ska hjälpa varandra i händelse av en katastrof eller en terroristattack, men också vid ett väpnat angrepp.

 

Enligt solidaritetsklausulen behöver det dock inte vara frågan om militärt bistånd. Varje land avgör själv på vilket sätt det vill hjälpa ett annat medlemsland eller ta emot eventuell hjälp.

 

Eftersom EU inte är en militär allians och inte har ett gemensamt försvar anses inte medlemskap i EU stå i konflikt med alliansfriheten.

 

Uppfattningen om Sverige som ett neutralt land är däremot förlegad, då vårt försvar har anpassats till att verka tillsammans med andra aktörer. Sverige verkar tillsammans med andra aktörer som medlemmar i både EU, FN och som partnerland till NATO. Detta är ingen dold agenda, utan är ett officielt ställningstagande. Trotts detta finns den gamla uppfattningen kvar att Sverige fortfarande är och verkar som ett neutralt land.

 

Neutralitet

En stat som förklarar sig neutral i en konflikt har både rättigheter och skyldigheter. Den får till exempel inte sälja krigsmateriel till någondera sidan i konflikten, och inte heller på annat sätt direkt bidra till krigsansträngningarna för någon av parterna. Till rättigheterna hör att landets territorium inte får kränkas. Sverige uttalade sig neutralt t.ex. under andra världskriget och lyckades på så sätt hålla sig undan ett krig som drabbade alla sina grannländer.

 

Under kalla kriget bedrev Sverige en så kallad neutralitetspolitik. Denna politik av alliansfrihet i fredstid syftade till neutralitet i händelse av krig mellan de två supermakterna och deras allierade.

 

Kalla krigets slut, och Sovjetunionen och Warszawapakten upplösning, innebar en helt ny situation för den svenska neutralitetspolitiken. I dag anses det som osannolikt att Sverige, som medlem av EU, inte skulle förklara sig redo att agera och ingripa i en händelse av ett angrepp på en stat som är medlem i unionen.