Oavsett händelse måste sjukvård, räddningstjänst, el-, tele- och vattenförsörjning liksom andra viktiga samhällsfunktioner fungera.
Skydda hälsa och liv
Samhällsskydd och beredskap handlar om att hela samhället ska kunna klara av såväl små som stora olyckor och kriser.
Med kris menas en händelse som drabbar många människor och stora delar av samhället och som hotar grundläggande värden och funktioner.
En kris är oväntad, utanför det vanliga och vardagliga och kräver ofta samordnade åtgärder från flera aktörer. En kris kan till exempel vara följden av en naturkatastrof, stor olycka, epidemi eller ett datahaveri.
Krisberedskapen syftar till att skydda befolkningens liv och hälsa, samhällets funktionalitet, samt förmågan att upprätthålla grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.
Viktigt att samarbeta
Den grundläggande strukturen för samhällets krisberedskap baseras på den så kallade ansvarsprincipen, vilket innebär att den som bedriver verksamhet under normala förhållanden har motsvarande ansvar även under krissituationer.
Det innebär att myndigheterna själva ska ha en organisation som också är förberedd för att klara av verksamheten vid en eventuell kris.
För att kunna lösa sin uppgift behöver ofta den som är ansvarig för en verksamhet samverka med andra. Därför innebär ansvarsprincipen också ett ansvar för varje aktör att arbeta tillsammans med andra för att hantera och lösa kriser.
Såväl kommuner och landsting som statliga myndigheter, företag och organisationer har viktiga uppgifter inom samhällets krisberedskap. Detsamma gäller frivilliga försvarsorganisationer som kan förse det civila försvaret med utbildad personal.
Allas ansvar
Under höjd beredskap kan det bli aktuellt med så kallad allmän tjänsteplikt som gäller alla som är totalförsvarspliktiga, det vill säga alla män och kvinnor som bor i Sverige och som är mellan 16 och 70 år. Regeringen bestämmer hos vilka arbetsgivare plikten ska gälla.
För en del personer kan den allmänna tjänsteplikten innebära att han eller hon är kvar på sitt vanliga arbete, till exempel inom sjukvården. För andra kan det innebära att de blir tilldelade ett annat arbete för att fylla luckan efter någon som kallats in till det militära eller civila försvaret.