Foto: Kim Svensson/Försvarsmakten

Historia: Det svenska försvaret

Riksdagens beslut att bygga en fast försvarsanläggning i Norrland 1901 var ett resultat av en ny strategi för hur Sverige skulle försvaras. Ett fientligt anfall skulle hejdas redan vid gränsen. Ett sådant försvar krävde starka befästningar vid landets gränser och väldigt många soldater. Den nya värnpliktiga massarmén möjliggjorde det senare.

Bodens fästning, eller ”Låset i norr”, började byggas 1901. Vid första världskrigets utbrott 1914 var bygget klart.

Den svenska riksdagen beslutade 1901 att avveckla den indelta armén och införa allmän värnplikt. Det innebar en förstärkning av försvaret och fullt utbyggt skulle värnpliktsförsvaret bestå av 600 000 soldater. Utbildningen omfattade alla män mellan 21 och 40 år och den totala övningstiden var 240 dagar.

Fred och nedrustning 1925

Efter första världskriget var det många som förespråkade en nedrustning av försvaret. Sveriges militära säkerhetsläge hade förbättrats. Tyskland och Ryssland var försvagade genom krig och revolutioner och Finland hade blivit självständigt.

Sverige hade även blivit medlem i det nybildade Nationernas Förbund, och denna organisation skulle garantera fred och internationell säkerhet.

Försvarsbeslutet 1925 innebar en omfattande nedrustning av det svenska försvaret. Antalet yrkesofficerare och män som gjorde värnplikten sjönk. Utbildningstiden för de värnpliktiga kortades ner till 140 dagar och många förband lades ner.

Trots att försvarsbeslutet 1925 innebar en kraftig nedrustning blev det samtidigt en övergång till ett nytt och modernare försvar. Bland annat skapades luftvärnet och ett självständigt flygvapen genom en sammanslagning av och marinens flygstyrkor.

Sverige i beredskap

Då andra världskriget bröt ut 1939 sa statsminister Per Albin Hansson ”Vår beredskap är god”, i ett radiosänt tal. Verkligheten såg annorlunda ut. Nedrustningen under mellankrigstiden hade lett till att försvarsberedskapen var dålig.

Den militära mobiliseringen under kriget var omfattande och påverkade alla. En familjemedlem, vän eller släkting, alla kände någon som låg inkallad. Försvarsviljan var stark och många sökte sig till frivilligrörelserna. Störst var den frivilliga försvarsorganisationen för kvinnor, Lottakåren, som i slutet av kriget hade 110 000 medlemmar. 

I Skåne och Norrland byggdes under andra världskriget försvarslinjer bestående av bunkrar och artillerifort. Fästningar i Stockholms skärgård skulle skydda huvudstaden mot en invasion från havet. I takt med att träffsäkerhet och räckvidd för artilleriet ökade var försvaret tvunget att flyttas allt längre ut i skärgården.

Under krigsåren skedde en omfattande upprustning av försvaret. Sverige köpte in flygplan, kanoner och fartyg och vid krigets slutskede var den militära beredskapen verkligen god.

Kalla kriget 1945-1991

Andra världskriget följdes inte av en stabil fred utan av ett kallt krig. Kalla kriget var inte ett krig i vanlig mening, utan ett fyra decennier långt ställningskrig som präglades av starka motsättningar och militär kapprustning mellan USA och Sovjetunionen.

Under kalla kriget skulle det svenska försvaret förhindra en fientlig invasion. Det krävde stora mängder soldater, en folkarmé som skulle klara ett utdraget krig.

Bodens fästning blev under kalla kriget en del av en större försvarslinje. Den nya försvarslinjen utrustades med tungt artilleri som hämtades från skrotade fartyg. Syftet var att fördröja, och helst hejda, en sovjetisk invasion via finskt territorium.

Kärnvapenhotet

I ett eventuellt storkrig mellan öst och väst räknade Sverige med att utsättas för ett kärnvapenanfall från Warszawapakten. För att avskräcka fienden och försvara landet ansåg många att Sverige behövde egna kärnvapen.

Kritiken mot kärnvapenprogrammet var hård och debatten blev utdragen. 1968 skrev Sverige till slut under FN:s icke-spridningsavtal som kom till för att hindra spridningen av kärnvapen i världen. Den svenska kärnvapenforskningen avvecklades. 

Men kärnvapenhotet var fortfarande verklighet. Under övningar tränades de värnpliktiga i hur de skulle bete sig i så kallad kärnvapenmiljö. De nya stridsmedlen gav upphov till ny skyddsutrustning mot radioaktiva, biologiska och kemiska vapen.

Efter Sovjetunionens fall förändrades det säkerhetspolitiska läget och därmed det svenska försvaret.

Denna text är hämtad från Armémuseums utställning Krig och fred 1900-talet. En mer utförlig historisk beskrivning finns vid utställningen.