Foto: Jimmy Croona/Försvarsmakten

Historia: Värnplikten

Värnplikten var från 1901 ett sätt för den svenska staten att forma, fostra och utbilda majoriteten av nationens män. Alla män skulle lära sig att tjäna nationen oavsett klasstillhörighet eller var i landet de kom ifrån. Den allmänna värnplikten har däremot aldrig varit för alla och den har i själva verket aldrig varit allmän eftersom den enbart omfattat män.

Den svenska riksdagen beslutade 1901 att avveckla den indelta armén och införa allmän värnplikt. Det innebar en förstärkning av försvaret och fullt utbyggt skulle värnpliktsförsvaret bestå av 600 000 soldater. Utbildningen omfattade alla män mellan 21 och 40 år och den totala övningstiden var 240 dagar.

Med värnplikten följde också krav på allmän rösträtt. Tanken var att den som skulle kunna dö för sitt land i krig också skulle ha rätt att påverka landets styre. Ännu rådde inte allmän och lika rösträtt. Kvinnor saknade den helt. Med slagorden ”En man – en röst – ett gevär” drevs frågan om utökad rösträtt.

Värnplikten var inte för alla

Värnpliktslagen från 1901 befriade män med funktionsnedsättningar, allvarliga sjukdomar och kroppslig svaghet från värnplikt. Män som hade gjort sig skyldiga till grova brott kunde fram till 1936 dömas till ”förlust av medborgerligt förtroende” vilket innebar att de varken fick göra värnplikten eller rösta. Homosexualitet räknades fram till 1979 som en sjukdom och ansågs utgöra skäl nog för frisedel.

Inom det militära fanns länge en föreställning att kvinnor inte passade som soldater. De ansågs ha medfödda egenskaper som gjorde att de passade bättre för arbete inom vård och omsorg. Män ansågs av naturen vara bättre lämpade för militärt arbete vilket ledde till att värnplikt var obligatorisk enbart för männen. Den allmänna värnplikten har i själva verket aldrig varit allmän eftersom den enbart omfattade ena könet.

1989 fick kvinnor tillträde till alla militära befattningar inom Försvarsmakten som officer och fem år senare fick de möjlighet att genomföra värnpliktsutbildning på samma villkor som männen. Därmed var det sista manliga yrkesmonopolet i Sverige avskaffat.

Värnplikten avskaffas

Under kalla kriget skulle det svenska försvaret förhindra en fientlig invasion. Det krävde stora mängder soldater, en folkarmé som skulle klara ett utdraget krig. Efter Sovjetunionens fall förändrades det säkerhetspolitiska läget och därmed det svenska försvaret.

Under 1990-talet påbörjades därför en omorganisation och nedrustning av det svenska försvaret. Utvecklingen gick från det kalla krigets kärnvapenhot och risk för storkrig mellan supermakterna till internationella samarbeten med FN, Nato eller EU för att stoppa inbördeskrig och oroshärdar.

Sveriges riksdag beslutade 2009 att avskaffa värnplikten i fredstid. Det betyder att all rekrytering till Försvarsmakten i fortsättningen ska ske på frivillig grund. Försvarsmakten räknar med att årligen kunna rekrytera runt 4 000 män och kvinnor, vilket motsvarar en tiondel av en årskull värnpliktiga. Syftet är att få en mindre men högteknologisk, välutbildad och motiverad yrkesarmé.

Beslutet 2009 innebär att det svenska värnpliktsförsvaret har ”muckat”. Det var slutet på en lång period i Sveriges historia då värnplikten har påverkat, inte bara dem som gjorde den, utan hela samhället.

Denna text är hämtad från Armémuseums utställning Krig och fred 1900-talet. En mer utförlig historisk beskrivning finns vid utställningen.