Foto: Sven Åke Haglund/Försvarsmakten

Farliga ämnen

En olycka eller avsiktlig attack med farliga ämnen kan få mycket allvarliga följder för ett samhälle, ett land eller t.o.m. flera länder under lång tid.

Inom gruppen farliga ämnen används ofta förkortningen CBRN-ämnen, vilket står för kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen. Traditionellt har explosivämnen behandlats separat, men man talar numera allt oftare om CBRNE-ämnen, där E står för explosivämnen. 

Olyckor med farliga ämnen

Farliga ämnen används inom en lång rad olika sektorer i samhället, som sprängningsarbeten, industri, forskning, energiproduktion och hälso- och sjukvård. Dagligen transporteras dessutom stora mängder farligt gods på våra vägar och järnvägar, samt per fartyg och flyg, vilket gör att det ständigt finns en potentiell risk för olyckor med farliga ämnen. Det finns dock stränga regler som måste följas vid hantering och transport av farliga ämnen, för att hålla riskerna på en acceptabelt låg nivå.

Trots alla regler och försiktighetmått sker olyckor emellanåt. Oftast är det mindre händelser som går att kontrollera relativt enkelt av den ordinarie verksamheten och räddningstjänsten. Det sker även större olyckor med farliga ämnen då och då. Ofta rör det sig då om kemikalier, som används och transporteras i mycket stora mängder för att vårt moderna samhälle ska fungera.

Exempel på större olyckor i Sverige är tågurspårningen i Kälarne i Jämtland 1997, där sju vagnar innehöll farliga kemikalier och ett omfattande räddningsarbete krävdes, och klorgasutsläppet från Vanadisbadet i Stockholm 1993 när 31 personer fick föras till sjukhus.

En olycka som räknas som den största industriella katastrofen någonsin var utsläppet av den farliga gasen metylisocyanat från en fabrik i den indiska staden Bhopal 1984. Utsläppet skedde på natten och giftgasen spred sig i tätbefolkade slumområden där folk låg och sov när de exponerades för gasen. Över 3 000 människor beräknas ha dött inom några timmar och ytterligare tusentals avled senare på sjukhus.

Olyckor med nukleära och/eller radiologiska ämnen är mycket ovanliga, men när de väl händer kan de få enorma konsekvenser. I Sverige har någon allvarlig kärnkraftsolycka aldrig inträffat, men olyckan i Tjernobyl 1986 drabbade även Sverige genom radioaktivt nedfall.

Attacker med CBRNE-ämnen

Förutom olyckor kan en avsiktlig attack med CBRNE-ämnen orsaka stor skada på ett samhälle. Hot från en individ, organisation eller stat om att avsiktligt orsaka skada kallas vanligen för antagonistiska hot.

CBRNE-ämnen har använts som stridsmedel under en lång tid. Redan på 400-talet f. Kr. användes en form av kemiskt stridsmedel i det Peleponnesiska kriget när trä behandlat med tjära och svavel tändes eld på för att generera det retande ämnet svaveldioxid som sedan fick driva med vinden över fiendens städer. Modern kemisk stridsföring fick sin början under första världskriget med farliga gaser som var specifikt framtagna för att användas i strid.

Stora delar av 1900-talets säkerhetspolitiska klimat präglades av det mellan USA och Sovjetunionen ömsesidiga kärnvapenhotet under kalla kriget. Även om många stater har kvar kärnvapen och andra massförstörelsevapen i sina arsenaler är risken för storkrig där dessa används betydligt mindre idag än vad den ansågs vara så sent som på 1980-talet.

Idag är det istället i form av terrorattentat som vi oftast talar om antagonistiska CBRNE-hot. Bomber tillverkade av hemmagjorda explosivämnen är vanligt förekommande i terrorattentat och har använts bland annat i attentaten mot kollektivtrafik i London 2005, självmordssprängningen vid Drottninggatan i Stockholm 2010 samt vid bombdådet mot den norska regeringsbyggnaden i Oslo 2011. Explosivämnen är också vad som används i merparten av de terrorattentat som präglar nyhetsrapporteringen från många konfliktdrabbade länder.

Även kemiska vapen har använts av terrorister. 1995 spred den japanska sekten Aum Shinrikyo ut nervgasen Sarin i Tokyos tunnelbana. Tretton personer dödades och mer än 2 000 skadades. Ett exempel på användning av biologiska vapen är från 2001 då mjältbrandsbakterier spreds i USA och oron för mjältbrandsbakterier märktes av i hela världen, även i Sverige.

Radiologiska och nukleära vapen är tekniskt betydligt mer avancerade än kemiska, biologiska och explosiva vapen. Det är därför inte lika troligt att en terroristorganisation skulle komma över och använda sig av dessa. Däremot kan en vanlig bomb göras ”smutsig” med hjälp av radiologiska ämnen, något som förutom skadan vid explosionen i värsta fall skulle kunna generera strålskador hos människor, djur och natur långt utanför bombradien.

Hotbilden mot Sverige

Idag finns det ingen hotbild mot Sverige från en annan stat, vilket gör att vi talar om fredstida hot. Med fredstida hot menas händelser som kan skada samhället även när det råder fred, till exempel olyckor, naturkatastrofer, epidemier och terrorism. Denna hotbild är svårberäknelig och oförutsägbar och det är därför viktigt att samhället har en god beredskap.

En mängd statliga myndigheter har verksamheter som omfattar CBRNE-beredskap, bland annat Strålsäkerhetsmyndigheten, som övervakar kärnkraftverken och annan verksamhet där strålande utrustning används, och Smittskyddsverket som analyserar utvecklingen av smittsamma sjukdomar och andra hot mot folkhälsan.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har ett särskilt verksamhetsområde för händelser med CBRNE-ämnen som syftar till att stärka beredskapen och samordningen mellan myndigheter och andra aktörer.