Nukleära stridsmedel

Under nästan 50 år levde världen i skräck för kärnvapenkrig. Två supermakter och deras allierade hade kapacitet att förstöra jorden flera gånger om. Men trots att kalla krigets epok har gått i graven, finns fortfarande mängder av kärnvapen kvar.

Med nukleära stridsmedel menas för det mesta kärnladdningar, även om andra radioaktiva ämnen också kan orsaka stora skador på människa och miljö. Inte minst under senare år har många experter mer och mer börjat tala om hotet från radiologiska vapen, så kallade smutsiga bomber.

Enligt det så kallade icke–spridningsavtalet (Nonproliferation Act) från 1970 är det bara stormakterna USA, Kina, Ryssland, Frankrike och Storbritannien som har egna kärnvapen. I verkligheten är det inte riktigt så. Åtminstone Israel, Indien och Pakistan har tagit fram egna kärnvapen. Efter Sovjetunionens fall har också rädslan ökat för att kärnvapen ska spridas till fler länder och hamna i händerna på terrorister eller kriminella.

Militärdiktaturen Nordkorea genomförde sitt första kärnvapentest 2006. Ett tredje kärnvapenprov genomfördes i februari 2013. Det har även under lång tid funnits starka misstankar om att även Iran framställer kärnvapen.

Tekniskt komplicerat

Det finns i huvudsak två olika former av kärnladdningar: fissions- och fusionsladdningar.

Vid en fissionsladdning klyvs tunga atomkärnor från uran och plutonium i två delar när de träffas av neutroner, samtidigt som nya neutroner bildas. De kan i sin tur klyva nya atomkärnor vilket utvecklas till en mycket snabb kedjereaktion. Det går att beräkna hur mycket klyvbart material, den kritiska massan, som krävs för att kedjereaktionen inte skall avstanna.

En fusionsladdning är tekniskt mer komplicerad. Den startas genom sammanslagning av lätta atomkärnor och det krävs en fissionsladdning för att sätta igång fusionen. Oavsett typ så kan en kärnsprängning kan leda till många olika sorters skador:

  • Initialstrålning – strålskador

  • EMP – skador på elektronik mm

  • Värmestrålning – brännskador mm

  • Stötvåg – splitter, ras, svallvågor mm

  • Radioaktivt nedfall – strålskador

Smutsiga bomber

Med ett radiologiskt vapen menas radioaktivt material som sprids ut med en konventionell sprängladdning. Sådana vapen kräver alltså inte lika mycket kunskaper som traditionella kärnvapen. Kärnvapen är så extremt komplicerade att de knappast kan tas fram av andra än statliga organisationer.

Radioaktiva ämnen däremot, finns i allt från kärnkraftsverkets bränsle till brandvarnare där hemma. Det innebär till exempel att en terroristgrupp som vill ställa till med stor skada, men som inte kan komma över kärnvapen, kan tillverka ska kallade ”smutsiga bomber” genom att fylla en konventionell bomb med radioaktivt material, stulet från ett kärnkraftverk.

Verkan vid en explosion blir betydligt värre än av en konventionell bomb, framför allt på grund av alla strålskador som det utspridda radioaktiva materialet ger upphov till.