Epidemier och smittsamma sjukdomar

Smittsamma sjukdomar känner inga gränser. Människor reser allt oftare och längre och sjukdomarna reser med dem. Utbrott av infektioner är ett globalt problem. I ett utvecklat land som Sverige, med en hög sjukvårdsstandard, är det jämförelsevis ganska få som blir sjuka i olika infektioner. Bioterrorism, resistens mot antibiotika, virusepidemier och nya infektionssjukdomar är ändå möjliga hot mot folkhälsan.

En omfattande epidemi skulle kunna påverka stora och viktiga delar av samhället. Förutom personliga tragedier kan de många sjukdomsfallen leda till tung belastning på sjukvården och omfattande brist på personal på arbetsplatserna. Möjligheterna att kunna påverka utvecklingen med mediciner och vaccin kan vara mycket begränsade. Samhället skulle kunna drabbas hårt. 

 

Folkhälsomyndigheten

I Sverige är det Folkhälsomyndigheten som tillsammans med landstingens smittskyddsläkare bevakar smittsamma sjukdomar och har som uppgift att främja skyddet mot dem. Folkhälsomyndigheten är en expertmyndighet där flera av landets främsta experter på smittsamma sjukdomar arbetar. På myndigheten finns också ett av världens mest moderna och säkra laboratorier för mikrobiologisk diagnostik och forskning. Där finns de resurser som krävs för att identifiera och analysera kända och okända smittämnen.

 

För att spåra och bekämpa infektionssjukdomar bevakas över 60 sjukdomar enligt smittskyddslagen. Anmälda sjukdomsfall följs upp och analyseras. Rapporter från sjukvården och mikrobiologiska laboratorier om fall av smittsamma sjukdomar och sjukdomsutbrott ger landstingens smittskyddsläkare och Folkhälsomyndigheten en bild av det epidemiologiska läget i landet. Detta ger möjligheter att identifiera utbrott och bryta en smittkedja.

 

Bakterier som utvecklat motståndskraft, resistens, mot antibiotika är ett växande folkhälsoproblem som orsakar ökad sjuklighet och dödlighet. Folkhälsomyndigheten ansvarar för nationell resistensövervakning och analyserar utvecklingen nationellt och internationellt för att förstå hur resistens sprids i olika vårdmiljöer och i samhället.

 

Folkhälsomyndigheten samverkar också med en rad olika myndigheter och aktörer som har skilda roller inom smittskyddsområdet. I det praktiska arbetet utgörs de viktigaste kontakterna av smittskyddsläkarna och andra myndigheter, mikrobiologiska laboratorier, infektionskliniker samt kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder. 

 

Internationellt smittskydd

Epidemier och utbrott av nya infektioner inträffar. Till exempel kan nämnas ebola, sars, fågelinfluensa och den så kallade svininfluensan. För att öka beredskapen mot omfattande spridning av smittsamma sjukdomar arbetar Folkhälsomyndigheten med att utveckla nya verktyg för att snabbt identifiera potentiella utbrott och ta fram kunskap om hur de kan hanteras.

 

Eftersom smittsamma sjukdomar sprids över nationsgränserna samarbetar Folkhälsomyndigheten även med olika länder och organisationer på det internationella planet, främst inom EU och Världshälsoorganisationen, WHO. Inom EU samarbetar länderna bland annat kring ett ”tidigt varningssystem” som går ut på att länderna snabbt ska underrätta varandra om allvarliga utbrott av en smittsam sjukdom.