Zoonoser och epizootier

Smittsamma sjukdomar hos djur kan vara ett hot mot såväl djurs som människors hälsa. I takt med att människor, djur, foder och animaliska produkter transporteras allt längre och oftare, ökar riskerna för att mer omfattande epidemier och zoonoser ska bryta ut.

En sjukdom som smittar mellan människor och djur kallas för en zoonos. Zoonoser orsakas av olika typer av smittämnen som virus, bakterier, svampar och parasiter.

Överföringen från djur till människa kan ske på olika sätt:

  • Via livsmedel, framför allt livsmedel av animaliskt ursprung.
  • Direkt kontakt med smittbärande djur.
  • Indirekt kontakt med smittbärande djur, till exempel insektsbett.

Vid många zoonoser är djuren inte sjuka, utan endast bärare av smittan. I Sverige har flera zoonoser bekämpats genom omfattande insater från samhället. Vid misstanke om zoonoser hos djur eller människa ska man kontakta veterinär eller läkare så att eventuell provtagning, behandling, smittspårning och rapportering kan utföras.

En allvarlig smittsam djursjukdom kallas för epizooti och förekommer normalt inte i Sverige. De fyra allvarligaste djursjukdomarna är mul- och klövsjuka som drabbar nötkreatur, svinpest som drabbar gris samt fågelsjukdomarna newcastlesjuka och fågelinfluensa.

För vissa av de allvarligaste sjukdomarna finns långtgående lagstiftning om bekämpning och förebyggande åtgärder och de är också anmälningspliktiga enligt epizootilagen.

Olika myndigheters ansvar

Genom smittskyddslagen har Socialstyrelsen uppdraget att vara samordnande myndighet när det gäller nationellt smittskyddsarbete inom folkhälsan. Jordbruksverket har motsvarande roll på den veterinära sidan. Flera andra myndigheter har ansvarsområden som i varierande grad kan beröras vid ett zoonosutbrott.

Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, är en expertmyndighet med beredskapsuppdrag. SVA främjar djurs och människors hälsa, svensk djurhållning och vår miljö genom diagnostik, forskning, beredskap och rådgivning.

Nya zoonoser

Nya, förändrade eller redan kända smittämnen orsakar ständigt utbrott i olika delar av världen. Över 60 % av dessa utbrott av nya eller nygamla infektioner är zoonoser. Infektionsutbrotten tycks komma allt oftare och sprider sig också snabbare mellan länder (sars, fågelinfluensa och  influensan A(H1N1) är de senaste och mest tydliga exemplen). Därför är en viktig del av smittskyddet kopplat till beredskap för hot från nya zoonoser.

En viktig faktor som kan driva fram nya infektioner och förändra spridningen av redan kända smittor är klimatförändringar. Förändringar i djurproduktion, djurtransporter och förändrade förhållanden för vilda djur och sällskapsdjur är andra viktiga faktorer som påverkar förekomsten av zoonoser i Sverige.