Foto: Nicklas Gustafsson/Combat Camera - Försvarets Bildbyrå

Konflikter

Det finns nästan lika många orsaker till världens konflikter som det finns konflikter. En konflikt behöver dock inte innebära något dåligt. Det är hur den hanteras och resultatet som avgör om den är bra eller dålig.

Länge har väpnade konflikter och krig ansetts vara det största hotet mot ett lands säkerhet. Så är det fortfarande på många håll i världen, om än i mindre utsträckning än för bara några decennier sedan.

 

I dag bedömer regeringen det som fortsatt osannolikt att Sverige skulle råka ut för ett enskilt militärt angrepp, trots den försämrade säkerhetspolitiska situationen i Europa sedan 2014. Kriser eller incidenter med militära maktmedel kan däremot uppstå och militära angreppshot kan aldrig heller uteslutas.

 

Krig och konflikter på andra håll i världen påverkar däremot Sverige i mycket stor utsträckning och mer än tidigare. Konflikter i andra delar av världen tvingar exempelvis människor på flykt. Under 2015 ökade antalet flyktingar till Europa via Medelhavet jämfört med tidigare år. 

 

Dagliga konflikter

Den enklaste beskrivningen av en konfliktsituation är att olika intressen eller behov inte kan tillgodoses samtidigt. Det innebär att det konstant uppstår nya konflikter överallt och på alla nivåer - i hemmet, på arbetsplatsen och i världspolitiken. Vissa av konflikterna är destruktiva, till exempel väpnade konflikter mellan stater, medan andra konstruktiva, till exempel konkurrens mellan företag.

 

De flesta konflikter hanteras automatiskt, ibland med hjälp av olika regelverk. När du till exempel köper en tröja finns det lagar som reglerar vilka rättigheter du har som köpare. Uppstår en konflikt mellan dig och säljaren kan den ofta lösas med hjälp av regelverket. Andra konflikter är betydligt svårare att hantera.


Det absolut bästa resultatet av en konflikt är när alla parter får sina behov och intressen tillgodosedda. Sådana möjligheter finns det i de flesta konflikter, men kan ibland kan vara svåra att upptäcka.

 

Olika typer av väpnade konflikter

En väpnad konflikt brukar definieras som en konflikt som inbegriper våld, där åtminstone en av parterna är en statsmakt och där konflikten leder till att åtminstone 25 personer dör till följd av strider. Det är alltså våldsbruket som avgör huruvida en konflikt betraktas som väpnad eller inte.

 

En konflikt kan med andra ord vara våldsam utan att räknas som en väpnad konflikt. En väpnad konflikt kan dessutom ha olika karaktär - inomstatlig, mellanstatlig eller inomstatlig med utländsk inblandning.

 

Mellanstatliga konflikter är som namnet antyder konflikter mellan åtminstone två statsmakter (alltså två eller flera stater).

 

En inomstatlig konflikt är en konflikt mellan en regering och en organiserad part där våldet sker inom en stats territorium. Åtminstone en part har inte regeringsmakten (till exempel inbördeskrig). Konflikterna i Tjetjenien och Colombia är exempel på detta.

 

Vid en inomstatlig konflikt med utländsk inblandning får någon eller båda parterna stöd av en reguljär armé av en eller flera utländska stater. Exempel på inomstatliga konflikter med utländsk inblandning är konflikterna i Demokratiska republiken Kongo och Afghanistan.

 

De flesta av dagens väpnade konflikter är vad som brukar betecknas som inbördeskrig, alltså interna väpnade konflikter.

 

Afghanistan soldater

Foto: Henrik Klingberg/Combat Camera - Försvarets Bildbyrå

 

Allt färre konflikter

Sedan andra världskriget har antalet aktiva statsbaserade konflikter både ökat och minskat, allt beroende på vilka tidsperioder som jämförs:

  • 1946 var antalet 17.
  • 1992 hade antalet ökat till 53.
  • 2011 hade antalet minskat till 37.

 

I takt med att antalet konflikter har minskat, har även antalet människor som dödats i statsbaserade konflikter minskat. Mycket tyder även på att antalet väpnade konflikter mellan olika etniska grupper minskar. 2002 registrerades 33. Fyra år senare hade antalet minskat till 21.

 

Inom freds- och konfliktforskningen talas det om tre intensitetsnivåer av väpnade konflikter.

  • Mindre väpnad konflikt - antalet stridsrelaterade dödsfall är fler än 25 per år men färre än 1 000 under hela konflikten.
  • Större väpnade konflikter - antalet stridsrelaterade dödsfall överstiger 25 per år och 1 000 under hela konflikten, men är färre än 1 000 under ett specifikt år.
  • Krig - antalet stridsrelaterade dödsfall överstiger 1 000 under ett år. 

 

Trots de pågående striderna i bland annat Syrien, Afghanistan och Centralafrikanska republiken och trots de många terrorattackerna, menar många forskare att världen var betydligt otryggare mellan 1945 och 1990 än vad den är nu.

 

Totalt sett har antalet väpnade konflikter minskat med ca 30 procent sedan början på 1990-talet, från 53 st 1992 till 37 st 2011. Och även om terrordåden har ökat kraftigt sedan 11 september 2001 så dör fortfarande långt färre på grund av terrorism än till följd av krig.

 

Konflikterna har dessutom blivit mindre blodiga. 1950 krävde en väpnad konflikt i genomsnitt 38 000 döda. 2011 hade antalet minskat till 600. Ändå har konflikten i Kongo uppskattningsvis kostat över 4 miljoner liv (till och med fler enligt en del källor) sedan 1998, de flesta till följd hälsosituationen.

 

Flera vinnare

Det absolut bästa resultatet av en konflikt är när alla parter får sina behov och intressen tillgodosedda, en så kallad vinna/vinna-lösning. Sådana finns i alla konflikter, även om de ibland kan vara svåra att upptäcka inte minst vid internationella konflikter då det ofta är väldigt många faktorer som spelar in.

 

Ett exempel på en internationell vinna/vinna-lösning är uppgörelsen om Åland. 1917–1921 kämpade ålänningarna för en återförening med Sverige vilket Finland motsatte sig. Tvisten fördes till Nationernas Förbund (dåvarande FN) som beslöt att öarna skall tillhöra Finland, men som ett självstyrt område. Finland i sin tur garanterade att ålänningarna fick behålla sitt svenska språk, sin kultur och sina lokala sedvänjor och att ön skulle förbli demilitariserad.

 

Det går inte alltid lika bra. Frustration, okunskap eller ovilja kan ibland leda till att en konflikt blir våldsam.