Det är i dessa, jordens fattigaste delar, som flest väpnade konflikter äger rum, ofta i form av inbördeskrig med rebellrörelser på ena sidan och regeringstrupper på den andra. Fattigdom, miljöförstöring och bristande resurser leder dock inte automatiskt till öppna konflikter och krig.
För att det ska uppstå en väpnad konflikt krävs det dels aktörer som underblåser en sådan, dels fotsoldater som är lockade, beredda eller inte ser sig ha något bättre val än att välja en sådan utväg. Konflikter och krig är alltså inte ödesbestämda, utan uppstår därför att någon eller några har starkt intresse av dem.
I dag kan många i den fattiga världen konstatera att medan andra fått det allt bättre, kan de själva inte längre ens kan försörja sig och sina närmaste.
Tidigare kunde jordbruket ofta försörja även ökande befolkningar, inte minst därför att det fanns ny, tidigare obrukad, jord att odla upp. I värsta fall fick människor - som i Sverige under 1800-talet och början av 1900-talet - emigrerat till nya, "tomma" kontinenter, där det fanns gott om obrukade jordar att odla och ivriga entreprenörer som sökte efter arbetskraft.
Ofta ledde denna kolonialisering till folkmord på ursprungsbefolkningen (som i Nordamerika, Afrika och Australien). Men, samtidigt löste den försörjningskriser i de delar av världen som invandrarna kom ifrån (framför allt Europa).
Jordbruket mättat
Idag finns det inga ”tomma” kontinenter att odla upp. Dessutom har nästan alla goda jordar på ”hemmaplan” redan tagits i bruk. När fattiga och hungriga människor försöker odla upp nya områden sker det ofta på bekostnad av viktiga naturrikedomar. Så är det till exempel i Amazonas där fattiga människor hugger ner regnskog för att få odlingsmark, ofta dålig sådan.
Trots detta ökar produktionen. Det beror framför allt på effektivt utnyttjande av till exempel konstbevattning, konstgödning, bekämpningsmedel och nya förädlade arter. Den högre produktiviteten leder till mer mat, men sällan till att fler människor får chans att försörja sig på jordbruket eftersom ökningen oftast sker med hjälp av mekanisering och stordrift. Resultatet blir växande övertalighet på landsbygden.
Det är en utveckling som förstärks av att familjer ofta inte har tillräckligt med jord för att låta det gå i arv och delas upp till sina barn. Efter bara ett par generationer med stora barnskaror har familjens jord delats upp så mycket att det inte längre går att försörja en familj på varje del.
Urbanisering
Många människor som blir övertaliga på landsbygden flyttar till städerna i förhoppningen om att där kunna skapa sig ett bättre liv. Andra flyttar till ett annat land, ofta ett grannland.
Vid sekelskiftet bodde det ungefär lika många människor på landsbygden som i städer eller urbaniserade områden. Under de närmaste årtiondena kommer, enligt FNs prognoser, befolkningstillväxten hamna i städerna, framför allt i u-ländernas städer.
Fram till 2030 kommer uppskattningsvis två miljarder människor söka sin framtid i städerna. Denna gigantiska förändringsprocess är fylld av konfliktrisker. Flykten från landsbygden startar för många i ett misslyckande i att hitta försörjning där de är födda. Det är långtifrån säkert att de lyckas bättre i städerna, vilket slumområdena i världens megastäder är brutala exempel på.
Foto: Sgt Anna Norén / Combat Camera -Försvarets Bildbyrå
Inga ”riktiga” män
Många av världens inbördeskrig har dessutom en klart könsrelaterad aspekt. När unga män på landsbygden inte får någon jord att ärva av sina fäder, förlorar de alla möjligheter att uppnå den ställning som krävs för att vara en "riktig" man. De kan inte gifta sig under traditionella villkor och får ingen respekt från de män som lyckats uppfylla villkoren.
Många av dessa rotlösa och frustrerade män flyttar till städer. Vissa går ned sig i alkoholism eller begår självmord. Tillräckligt många finns dock kvar för att samvetslösa aktörer ska ha stort utrymme att mobilisera dem i vad som snabbt utvecklas till ännu en "milis" eller "rebellrörelse", och ännu ett inbördeskrig.
Mobilisering sker ofta på etnisk grund. Under stabila förhållanden har etniska, nationella, religiösa eller regionala skillnader mindre betydelse. I ett utsatt läge får de snabbt stor betydelse.
Människor som är utsatta för tryck utifrån tenderar att sluta sig samman inom den egna gruppen och se andra som ett hot, som fiender. Sedan spelar det mindre roll om konflikten egentligen handlar om brist på odlingsbar jord som i Rwanda 1994 eller tillgång på diamanter, mineraler och timmer som i exempelvis dagens Västafrika.
Motstånd på gott och ont
Utan tvekan finns det många förfärliga orättvisor i världen och i enskilda länder.
Ett stort problem i dag är att berättigade upprorsrörelser efter en tid tycks förlora sin legitimitet och förvandlas till kriminella affärsdrivande ligor vars verksamhet främst går ut på att berika ledningen. Det betyder inte att den sittande regimen har "rätt" eller är värd att stödja, bara att demokrati och mänskliga rättigheter inte automatiskt följer med seger för vilken slags rebellstyrka som helst.
I dag finns det i många större städer stora möjligheter för samvetslösa politiska aktörer att utnyttja unga mäns misslyckanden.
Många självmordsbombare i Mellanöstern, till exempel, kommer från familjer som lämnat landsbygden men som inte riktigt lyckats i det nya livet i staden. Det är alltså dessa unga män som upplever att de blivit fråntagna sin födslorätt som utgör det hav varifrån såväl landsbygdens milis- och rebellförband som städernas självmordsbrigader och terroristceller hämtar sitt fotfolk.
En Marshallplan för miljön
Bekämpning av fattigdomen har alltså mycket stor betydelse för att minska konflikter, folkmord och allmän osäkerhet i världen. Om människor får arbete och grundläggande trygghet finns det inte längre utrymme för aktörer som försöker utnyttja den utsatthet som fortfarande präglar livet för en mycket stor del av jordens befolkning.
Utifrån det perspektiv som diskuteras i denna artikel är det framför allt viktigt att antalet arbetstillfällen i världen ökar och att utarmningen av världens naturresurser minskar.
Några år efter andra världskriget började länderna i Västeuropa blomstra ekonomiskt och utvecklas till fler och starkare demokratier än före kriget. En starkt bidragande orsak till detta var den så kallade Marshallplanen som bland annat gick ut på att pumpa in amerikanskt kapital i Europa för att få fart på återuppbyggnaden. Idag behövs det en global Marshallplan.
____________________________________________________________
Åsikterna i texten är författarens egna