Foto: iStock/claudiad

Konflikttrender

Blir världen en allt farligare plats, med fler konflikter och ett ökat mänskligt lidande? Bilden i media antyder att så är fallet, då rapporteringen ofta fokuserar på nya konflikter som brutit ut, stora strider och utdragna konflikter som verkar omöjliga att lösa. Verkligheten är dock mer komplicerad än så.

För att kunna titta på trender när det gäller våld och konflikter i dagens värld krävs det att man noggrant bestämmer vilken typ av fenomen det är man är intresserad av. En tydlig definition av till exempel begreppet konflikt är en nödvändighet för att kunna följa utvecklingen av antalet konflikter runt om i världen. 

Många har endast en vag uppfattning av vad de menar med internationella konflikter och våld. Ett sätt att göra det hela tydligare är att dela upp organiserat våld i tre olika kategorier:

  • konflikter där staten är inblandad
  • konflikter mellan icke-statliga aktörer
  • ensidigt våld mot civila

Dessa tre kategorier fångar in merparten av det organiserade våldet i dagens värld. 

Hur ser då läget i världen ut om vi utgår från dessa tre kategorier?

Konflikter där staten är inblandad (så kallade ”statsbaserade konflikter”)

Definition: en konflikt är en oförenlighet rörande antingen regeringsmakten eller ett territorium, där väpnat våld mellan två parter resulterar i minst 25 stridsrelaterade dödsfall under ett år. Av dessa två parter måste åtminstone en vara en regering.

Inom denna definition ryms såväl krig mellan stater som så kallade inbördeskrig. Exempel på det förstnämnda är den väpnade konflikt som uppstod mellan USA:s regering och dess allierade och Saddam Husseins regim i Irak, vid USA:s invasion 2003. Ett exempel på ett så kallat inbördeskrig är konflikten i Ukraina mellan regeringen i Kiev och rebellgrupperna i den östra delen av landet.

Det som i definitionen kallas oförenligheten är stridsfrågan; den beskriver alltså vad parterna i konflikten slåss om. För att använda oss av samma exempel igen så handlade stridsfrågan i konflikten mellan USA och Irak om regeringsmakten: USA invaderade för att avsätta Iraks regim.

I konflikten i Ukraina så handlar stridsfrågan istället om territorium: Separatisterna slåss för att de östra delarna av landet inte ska tillhöra Ukraina.

Hur ser då utvecklingen ut när det gäller antalet statsbaserade konflikter?

Svaret på denna fråga beror helt på vilken tidsperiod vi studerar. Sett sedan andra världskrigets slut så har antalet statsbaserade konflikter ökat från 17 aktiva 1946 till 40 konflikter 2014.

Denna ökning har dock inte varit jämn. Mellan 1946 och det kalla krigets slut i början av 1990-talet skedde en gradvis ökning av antalet och 1991 nåddes den högsta noteringen hittills då 51 konflikter registrerades. Därefter gick antalet konflikter ner. Jämfört med de första åren av 1990-talet har det alltså skett en minskning av antalet konflikter världen över.

Under början av 2000-talet vände dock trenden och antalet konflikter började öka. 2003 registrerades 32 aktiva konflikter; det lägsta antalet sedan 1970-talet. 2008 hade antalet ökat till 38. Sedan dess har antalet konflikter varierat mellan 31 och 37 stycken, tills de gick upp till 40 under 2014.

Hand i hand med minskningen av antalet konflikter under 1990-talet minskade även antalet människor som dödades i statsbaserade konflikter. Detta berodde inte bara på att konflikterna blev färre, utan också på att de konflikter som fortfarande pågick blev mindre blodiga.

Under början av 2000-talet var antalet döda i konflikter rekordlågt. I början av 2010-talet ledde dock utvecklingen i mellanöstern, framförallt i Syrien, till att fler och fler människor föll offer för väpnade konflikter.

2014 blev det blodigast året sedan kalla krigets slut med över 100,000 döda som ett resultat av väpnad konflikt. Fler än hälften av dessa orsakades av konflikten i Syrien. Andra konflikter som blev mer våldsamma under 2014 var Irak, Afghanistan och Nigeria. Dessutom bröt det ut flera konflikter i Ukraina som bidrog till det ökade våldet.

Även om 2014 var det blodigaste året sedan kalla krigets slut, var antalet döda i strider mycket lägre än i de stora krigen under 1900-talet. Krigen i Vietnam, Korea och Iran-Irak, för att inte tala om världskrigen, var alla extremt mycket mer våldsamma än de konflikter vi ser idag.

En anledning är att det under de senaste åren inte har utkämpats några större krig mellan stater. Det är när stater drabbar samman i så kallade mellanstatliga konflikter som dödssiffrorna tenderar att skjuta i höjden. Anledningen är att i sådana konflikter ställs två staters hela arméer mot varandra, med alla resurser det innebär. 

Konflikter mellan icke-statliga aktörer

Definition: en konflikt mellan icke-statliga aktörer är användandet av väpnat våld mellan två aktörer, där ingen är en stat, som resulterar i minst 25 stridsrelaterade dödsfall under ett år.

Inom denna kategori ryms ett brett spann av situationer. Här finner vi både väpnade konflikter mellan rebell- och milisgrupper, strider mellan anhängare till olika politiska partier och konflikter mellan olika folkgrupper.

Att rebellgrupper hamnar i konflikt med varandra samtidigt som de slåss mot en regering är ett ganska vanligt fenomen. Ofta hänger dessa konflikter nära samman. Ett exempel är konflikten mellan den ugandiska rebellgruppen LRA och den sudanesiska rebellgruppen SPLA som pågick till och från under 1990-talet och de första åren av 2000-talet.

Under dessa år befann sig LRA i konflikt med den ugandiska regeringen (alltså i en statsbaserad konflikt) medan SPLA slogs mot den sudanesiska regimen. Eftersom relationerna mellan grannländerna Uganda och Sudan under lång tid hade varit dåliga stödde Ugandas regering SPLM enligt logiken att ”min fiendes fiende är min vän”. Detta ledde till att Sudans regering allierade sig med LRA. På så vis blev även relationerna mellan SPLA och LRA fientliga och de två grupperna drabbade samman vid många tillfällen. 

Även konflikter mellan olika etniska grupper är vanligt förekommande. Ofta handlar det om strider över resurser och territorium. Ett återkommande mönster är att pastoralister drabbar samman med jordbrukare eftersom dessa två gruppers livsstilar kan vara svåra att förena om resurserna är knappa.

Antalet aktiva konflikter mellan icke-statliga grupper brukar variera mycket från år till år och det är svårt att se en tydlig trend. Den här typen av konflikter blossar ofta upp och tar slut efter bara någon månad, vecka eller till och med dag.

Under de senaste åren har dock antalet konflikter ökat och 2014 noterades det högsta antalet icke-statliga konflikter under hela perioden 1989-2014. Utvecklingen i Mexiko, där olika drogkarteller slåss mot varandra, är en del av orsaken. Men den största ökningen är ett resultat av splittringen mellan de många rebellgrupperna i Syrien samt IS framfart i landet.

Under 2014 pågick hela 20 olika icke-statliga konflikter i Syrien, med nästan 6000 döda som följd. Detta innebär att en tredjedel av alla icke-statliga konflikter i världen 2014 utspelade sig i Syrien, samt att hälften av alla som dog i den här formen av organiserat våld under året gjorde det i Syrien.

På det stora hela är det dock Afrika som är den region som varit hårdast drabbad av den här typen av konflikter. Hela 64 procent av konflikterna ägde rum där. Vi kan dock inte bara spåra majoriteten av konflikterna till Afrika, utan ser också att det är i en handfull specifika afrikanska länder som de till allra största delen äger rum. I Nigeria utspelades 96 konflikter mellan icke-statliga grupper mellan åren 1989 och 2014, medan siffran var 88 för Somalia, 80 för Sudan och 52 för Etiopien.

Slutligen kan vi se att konflikterna mellan icke-statliga grupper är betydligt mindre dödliga än stadsbaserade konflikter. 2014 dödades i snitt 210 personer i varje konflikt mellan icke-statliga aktörer, medan samma snitt för statsbaserade konflikter var minst 2500.

Ensidigt våld mot civila

Definition: ensidigt våld är användandet av väpnat våld av en regering eller en organiserad grupp mot civila som resulterar i att minst 25 människor dör under ett år.

Precis som inom de andra två kategorierna ryms ett brett spann av situationer inom kategorin ”ensidigt våld mot civila”. Här finns alltifrån regeringar som genomför folkmord på den egna befolkningen (som Rwandas regering 1994) till små rebellgrupper som utför mer småskaliga attacker som under ett år resulterar i över 25 döda.

Den gemensamma nämnaren för allt detta våld är dock att måltavlan är civilbefolkningen och att våldet utförs av en organiserad grupp (såsom rebellgrupper eller miliser) eller av en regering.  

En klar majoritet av allt ensidigt våld mot civila har ägt rum i Afrika. Sett årligen så toppar dock Asien listan över högsta antalet aktörer som attackerar civila vissa år. Världens andra regioner kommer långt efter.

Afrika är även den region där flest människor dör i den här typen av våld. Även om vi tar bort folkmordet i Rwanda från ekvationen så dog fler än hälften av alla offer för ensidigt våld i Afrika. Detta är särskilt uppseendeväckande med tanke på att endast cirka 15 % av världens befolkning bor i denna världsdel.

Mer information om trender i organiserat våld:

  • Pettersson, Therese & Peter Wallensteen, 2015. "Armed Conflict, 1946-2014." Journal of Peace Research 52(4)
  • Sollenberg, Margareta & Peter Wallensteen, 2015. “Patterns of organized violence, 2004–13”, SIPRI Yearbook 2015. Oxford: Oxford University Press