I vattenrika Sverige, där den årliga förbrukningen ligger på 20 000 kubikmeter per person och år, är det kanske svårt att riktigt förstå hur vatten kan vara en källa till konflikt.
I många andra länder är det mer naturligt. I exempelvis Mellanöstern och Nordafrika måste fem procent av världens befolkning dela på en procent av jordens färskvattenresurser.
Gränsen för vattenbrist går vid 1000 kubikmeter förnybart vatten per person och år. Det är minsta mängd som krävs för att klara grundläggande behov för matproduktion, hygien och dryck.
I Israel är tillgången 300 kubikmeter per år, i Jordanien 100 kubikmeter och i Palestina (Västbanken) 70 kubikmeter. Det är dock inte bara i Mellanöstern och Nordafrika som det råder brist på vatten. Likadant är det i bland annat delar av Mexiko och USA och runt centralasiatiska Aralsjön.
Vatten som nationell säkerhetsangelägenhet
Nationell säkerhet brukar förknippas med militär styrka. Få tänker i det sammanhanget på vatten, trots att det sötvatten som finns i marken och atmosfären är helt grundläggande för de allra flesta länder i världen. Att avsalta eller transportera vatten är som regel alldeles för dyrt.
I regioner där stater ”tävlar” om knappa vattenresurser ses därför vattnet ofta som en nationell säkerhetsangelägenhet.
Vatten kan också vara ett användbart vapen i en politisk konflikt. Många länder är beroende av vattenresurser som har sitt ursprung i andra länder. En stat som ligger uppströms i ett flodområde kan ändra flödet så att grannstaterna nedströms inte får så mycket vatten.
Vatten i konflikthantering
Forskning om vatten och konflikter har utgått från att vattenkonflikter i torra områden leder till väpnade konflikter. Men så enkelt är det inte. Det finns även andra saker som påverkar, till exempel den allmänna stabiliteten i och mellan staterna och takten på befolkningsökningen.
Det är till och med vanligare med fredliga lösningar mellan parter i en vattenkonflikt än våldsamma. Geografen Aron Wolf har i en granskning av världens 262 delade floder visat att vatten mer är en källa till samarbete än till konflikt.
Idag lever 45 procent av jordens befolkning i flodområden som är delade mellan två eller flera stater. Detta gör att frågan är inte bara är viktig för staterna själva utan även för det internationella samfundet. För att inte förvärra konflikter vid delade vattenresurser är det viktigt att alla parter behandlas rättvist. Ofta är internationellt stöd avgörande.
Sverige arbetar sedan länge för att fördjupa samarbetet kring gränsöverskridande vatten och driver bland annat projekt vid de tre afrikanska floderna Zambezi, Nilen och Okavango och sydostasiatiska Mekong. Många andra länder och internationella organisationer, till exempel FN:s utvecklingsprogram UNDP och Världsbanken, stöder också arbetet med delade vattenresurser.
Vatten och den framtida internationella säkerheten
Vatten kan alltså få gamla fiender att arbeta tillsammans. Därför försöker FN stimulera utökat samarbete i hopp om att stärka freden, stabiliteten och den internationella säkerheten.
En typ av samarbete kan vara att bygga ett gemensamt vattenkraftverk där det ger mest effekt i stället för att varje land bygger var sitt eget. På samma sätt kan länderna odla där det är mest fördelaktigt och därefter handla med varandra.
Ett sådant sätt att tänka leder till att alla parter kan vinna, istället för att den enes vinst blir den andres förlust. En smartare användning av en gemensam flod bidrar också till en ökad förståelse för varandra och långsiktigt fredsbyggande.
Ett konkret exempel är Världsbankens arbete kring Nilen. Det går ut på att tillsammans med staterna i området hitta sätt att dela på det man gemensamt kan få från floden istället för att dela upp vattnet. Förhoppningen är att det ska öka säkerheten och tryggheten i en annars politiskt laddad region.
_____________________________________________________________
Åsikterna i artikeln är författarens egna.