Foto: Johan Lundahl/Försvarsmakten

Vatten - konflikter eller samarbete

Vatten är en förutsättning för liv, liksom för både ekonomisk och social utveckling. Men trots att många stater delar på knappa resurser har det visat sig att en lösning på vattenbristen oftast blir fredlig.

I vattenrika Sverige, där vi bara kan vrida på kranen för att få bra vatten och där den årliga förbrukningen ligger på 20 000 kubikmeter per person och år, är det kanske svårt att riktigt förstå hur vatten kan vara en källa till konflikt.

Men i många andra regioner som lider brist på vatten är situationen en annan. I exempelvis Mellanöstern och Nordafrika måste fem procent av världens befolkning dela på en procent av jordens färskvattenresurser.

Även i delar av Asien och i andra delar av Afrika är situationen svår. Gränsen för vattenbrist går vid 1 000 kubikmeter förnybart vatten per person och år. Det är den minsta mängd som krävs för att klara grundläggande behov för matproduktion, hygien och dryck.

Resurser överutnyttjas

Extra allvarlig är situationen för de länder som delar vattnet i området runt Jordanfloden. I Israel är tillgången på färskvatten 300 kubikmeter per person och år, i Jordanien 100 kubikmeter och i Palestina (Västbanken) 70 kubikmeter. 

Det innebär bland annat att länderna har en tendens att överutnyttja det vatten som finns i floder och i marken (grundvattnet) för att möta sina behov. Det får bland annat till följd att för lite vatten tillåts rinna fram till Döda havet, vilket i sin tur leder till att nivån i havet sjunker med en meter varje år.

I dag får många turister transporteras ned till stranden från hotell som för tjugo-trettio år sedan låg vid strandkanten.

Vatten som nationell säkerhetsangelägenhet

Nationell säkerhet brukar förknippas med militär styrka. Få tänker i det sammanhanget på vatten, trots att det sötvatten som finns i marken och i atmosfären är grundläggande för de allra flesta länder i världen.

Att avsalta eller transportera vatten är som regel alldeles för dyrt. I synnerhet för att bevattna jordbruksmark då det går åt sådana mängder vatten att det inte är ekonomiskt hållbart att först avsalta havsvatten för att sedan kunna vattna med det.

I regioner där stater ”tävlar” om knappa vattenresurser ses därför vattnet ofta som en nationell säkerhetsangelägenhet. Om det dessutom är en region som har andra typer av konflikter kan vattenbrist förvärra situationen. Ofta har det visat sig att det både finns samarbeten och konflikter i en region.

Mellan Israel och Palestina finns ett samarbete som ibland brukar lyftas fram som positivt för båda parter. Men ny forskning visar att Israel tenderar att dominera och i mångt och mycket diktera villkoren för samarbetet. Det påverkar i sin tur fördelningen av vattnet och likaså palestiniernas möjlighet att utveckla sin vattensektor.

 

Vatten kan också vara ett användbart vapen i en politisk konflikt. Många länder är beroende av vattenresurser som har sitt ursprung i andra länder. En stat som ligger uppströms i ett flodområde kan ändra flödet så att grannstaterna nedströms får mindre vatten.
 

Vatten i konflikthantering

Tidigare forskning om vatten och konflikter har utgått från att kampen om knappa vattenresurser i torra områden leder till väpnade konflikter och till och med krig. Politiska ledare har spätt på den bilden genom utalanden som att "Nästa krig i Mellanöstern kommer att vara kring vatten." (Boutrus Boutrus Ghali, tidigare egyptisk försvarsminister).

 

Men så enkelt är det inte. Det har visat sig att det finns ytterst få exempel på krig kring vattenresurser. Det finns även andra saker som påverkar, till exempel den allmänna stabiliteten i och mellan staterna och takten på befolkningsökningen. Det är till och med vanligare med fredliga lösningar mellan parter i en konflikt om vatten, än med våldsamma.

Geografen Aron Wolf har i en granskning av världens 262 delade floder visat att vatten mer är en källa till samarbete än till konflikt. Dock har forskningen också visat att det är viktigt att försöka förstå och analysera kvalitéten på samarbetet för att förstå om det är rättvist och sker på villkor som leder till en hållbar användning av vattenresurserna.

Internationellt samarbete

Idag lever 45 procent av jordens befolkning i flodområden som är delade mellan två eller flera stater. Detta gör att frågan inte bara är viktig för staterna själva utan även för det internationella samfundet. För att inte förvärra konflikter vid delade vattenresurser är det viktigt att alla parter behandlas rättvist. Ofta är internationellt stöd avgörande.

Sverige arbetar sedan länge för att fördjupa samarbetet kring gränsöverskridande vatten och driver bland annat projekt vid de tre afrikanska floderna Zambezi, Nilen och Okavango och sydostasiatiska Mekong. Många andra länder och internationella organisationer, till exempel FN:s utvecklingsprogram UNDP och Världsbanken, stöder också arbetet med delade vattenresurser.

UNDP:s program för samarbete (se länken UNDP Shared Waters Partnership till höger på denna sida) kring politiska konfliktregioner som delar vattenresurser, fokuserar också på att stödja politiska processer och längre förhandlingar och dialoger för att etablera samarbete.

Vatten och den framtida internationella säkerheten

Vatten kan alltså få gamla fiender att arbeta tillsammans. Därför försöker FN stimulera utökat samarbete i hopp om att stärka freden, stabiliteten och den internationella säkerheten. År 2013 är utlyst till det internationella året för vattensamarbete. (Läs mer via länk till höger på denna sida).

En typ av samarbete kan vara att bygga ett gemensamt vattenkraftverk där det ger mest effekt i stället för att varje land bygger var sitt eget. På samma sätt kan länderna odla där det är mest fördelaktigt och därefter handla med varandra.

Ett sådant sätt att tänka leder till att alla parter kan vinna, istället för att den enes vinst blir den andres förlust. En smartare användning av en gemensam flod bidrar också till en ökad förståelse för varandra och långsiktigt fredsbyggande.

Ett konkret exempel är Världsbankens arbete kring Nilen. Det går ut på att tillsammans med staterna i området hitta sätt att dela på det man gemensamt kan få från floden istället för att dela upp vattnet. Förhoppningen är att det ska öka säkerheten och tryggheten i en annars politiskt laddad region.

Vikten av samarbete kring delade vattenresurser kommer att åka framöver. Mängden vatten är konstant på jorden men antalet personer som skall dela denna konstanta mängd ökar. Således är det av största vikt att vi redan idag finner goda vägar för samarbete mellan stater som delar på vattenresurserna.

Eventuella åsikter i artikeln är författarens egna.