Foto: iStock/scarletsails

Vad är terrorism?

Terrorism är inget nytt fenomen, utan har använts i århundraden av både stater och politiska grupper. Attackerna i Paris 2015, Norge 2011, London 2005, Madrid 2004 och 11 september-attentaten 2001 är exempel på terrorism - våldsdåd som drabbar många människor och skapar oro och rädsla i samhället.

Varken forskarsamhället eller FN har kunnat enas kring begreppet terrorism. Det finns alltså ingen entydig definition av vad terrorism är. Det gör att varje land definierar terrorism utifrån sina egna nationella intressen.

Inom EU har medlemsländerna kommit överens om en gemensam definition av terroristbrott, vilken också har införts i svensk lag (Lagen om straff för terroristbrott). Enligt denna definition är terroristbrott handlingar som allvarligt kan skada en stat eller mellanstatlig organisation om de syftar till att:

  1. Injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp
  2. Tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd
  3. Destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer

Fram till mitten av 1990-talet var terrorism något som främst kopplades till nationella och regionala konflikter. Dagens terrorism är i stor utsträckning internationella, våldsfrämjande nätverk där det islamistiska al-Qaida är det främsta exemplet.

Globalt hot 

Terrorismens internationalisering innebär ökad rörlighet för människor knutna till terroristorganisationer och att deras verksamhet är global. En annan effekt är att terroristrelaterad verksamhet och vanlig brottslighet hänger mer och mer samman.

Dagens informationsteknik underlättar också för terroristorganisationer att sprida sina idéer och sitt budskap över hela världen. Den nya tekniken har förstärkt den globala effekten av icke-demokratiska och våldsinspirerande budskap.

Attackerna mot World Trade Center och det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon 2001 visar att terrorismen tagit en ny, mer skrämmande, skepnad. Attentaten var storskaliga, samordnade och avancerade. Med religiöst motiv mördades flera tusen människor av en grupp från andra sidan jorden.

Men sådan har terrorismen inte alltid varit. Tvärtom. Terrorismens historia är lång och lika europeisk som arabisk, lika politisk som religiös. Ofta har den dessutom varit långt ifrån urskillningslös.

Den svages krig

Terror kommer av det latinska ordet för skräck eller skräckvälde och är en beprövad metod att påtvinga människor sin vilja. Mest brutal och blodig har den kanske varit när den använts av regimer som ett sätt att förtrycka sina egna medborgare. Till exempel infördes ordet terrorism i Académie Française 1798 som ett ord förknippat med det statliga skräckvälde som följde på den franska revolutionen.

Under 1800-talet förknippades terrorismen först med små oppositionella grupper som använde våld för att uppnå sina politiska mål. Våldet var då framför allt riktat mot politiker och andra ledare.

Medlemmarna i den ryska revolutionära gruppen Narodnaya Volya (Folkets vilja) till exempel, använde stolt ordet terrorism. De ansåg att tsaren och det dåvarande politiska systemet var omoraliskt och att det var berättigat att använda våld mot regimen.

1881 mördade medlemmar ur Narodnaya Volya tsar Alexander II, men misslyckades att dra igång den revolution de drömde om. Ändå inspirerade gruppens metoder andra som hoppades att det skulle vara möjligt att i ett slag förändra de politiska villkoren. En av dessa var nationalisten Gavrilo Princip, en serbisk student som i Sarajevo i juni 1914 mördade den österrikiske tronföljaren Franz Ferdinand vilket utlöste första världskriget.

Civila mål

Efter andra världskriget har många rörelser i tredje världen använt sig av våld i sin kamp mot västliga kolonialmakter. Vissa har lyckats, men långt ifrån alla. En del av rörelserna har dessutom efter befrielsen, som en del i maktkampen om den nya staten, brukat våld mot den egna befolkningen.

Under 1960 och 1970-talen blev det allt vanligare med civila mål för terroristattentat, även om attackerna oftast var begränsade till en ”fiende”. De flesta av grupperna var sekulära och många var starkt våldsinriktade: Röda arméfraktionen (RAF) i Västtyskland, Röda brigaderna i Italien, baskiska ETA i Spanien, Irländska republikanska armén (IRA), palestinska PFLP, Svarta september och Abu Nidal, Sendero Luminoso i Peru, Japanska röda armén och extrema sikhiska grupper i Indien för att bara nämna några.

Terroristerna tog ibland stora risker, och en del dödades då militärer eller poliser försökte stoppa dem. För att en aktion skulle anses verkligt lyckad krävdes dock normalt att gärningsmännen undkom oskadda.

Bortom staten

På 1990-talet växte en ny typ av terrorism fram, inte minst efter att Usama bin Laden blev ledare för den fanatiska islamska rörelsen al-Qaida. Många i organisationens ledarskikt stred under åren 1979-1989 mot den sovjetiska ockupationen av Afghanistan och fortsatte efteråt sitt jihad, heliga krig, genom att angripa vad de ansåg var några av den muslimska världens mest korrumperade och USA-stödda regimer, till exempel Egypten och Saudiarabien.

Under de följande åren genomförde grupper som misstänks ha anknytning till al-Qaida flera våldsamma attentat runt om i världen.

1993 försökte man spränga World Trade Center i New York med hjälp av en bilbomb i ett underjordiskt garage. Året efter kapade den algeriska Väpnade islamiska gruppen (GIA) ett franskt flygplan och mördade flera passagerare. Egyptens ambassad i Pakistan sprängdes 1995 och året efter en amerikansk militärförläggning i Saudiarabien. 1998 dog hundratals människor i samband med attentat mot amerikanska ambassader i Afrika.

Al-Qaida var en ny sorts terroriströrelse med ett mål och ett nätverk som inte var bundet till en stat. I likhet med andra terroriströrelser var dessutom dess anhängare beredda att genomföra självmordsattacker mot sina fiender.

Definition av terrorism

FN har utan framgång försökt komma fram till en definition av terrorism som alla medlemsländer kan enas om. 2004 lade FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan fram ett förslag som går ut på att terrorism är en ”handling som syftar till att döda eller allvarligt skada civila eller icke-stridande, med avsikt att skrämma en befolkning eller utöva tvång på en regering eller en internationell organisation". Med hjälp av en gemensam definition hoppades Kofi Annan att FN:s arbete mot terrorism ska stärkas.

Många anser att det går att folkrättsligt skilja terrorism från legitim motståndskamp. Professorn i juridik och folkrättsexperten Ove Bring till exempel, menar att väpnat motstånd mot en ockupationsmakt inte är ”internationellt olagligt så länge motståndsmännens attacker är riktade mot ockupantens militära eller administrativa strukturer. Motståndsrörelsen får i sin tur bekämpas, men dess verksamhet är inte olaglig i folkrättslig mening."

Problemet med den definitionen uppstår till exempel när en organisation inte riktar sin kamp mot en utländsk ockupationsmakt utan mot den egna regeringen eller mot andra grupper i det egna landet.

Det övergripande folkrättsliga ramverket mot terrorism är 13 FN-konventioner mot terrorism. Flera av dem kom till under 1970-talet, då det var vänsterextrem terrorism som hotade länder. Konventionerna räknar upp handlingar som ska definieras som terrorism: till exempel flygkapning eller gisslantagande. Det är den folkrättsliga basen för allt arbete mot terrorism, och definitionen av terrorism. Den basen har utvecklats sedan 1970-talet och ger idag en gemensam rättslig förståelse för vad som kan utgöra en terroristhandling. Ingen av texterna innehåller dock en övergripande definition av begreppet terrorism.

I september 2006 antog FN:s generalförsamling enhälligt en global strategi mot terrorism. Strategin är konkret och ställer i fyra kapitel upp en rad åtgärder som medlemsstaterna åtar sig att genomföra i syfte att förebygga och bekämpa terrorism. Strategin ger även viss vägledning om faktorer som anses utgöra grogrunder för terrorism. EU har en egen strategi mot terrorism, och en handlingsplan för att motverka radikalisering och rekrytering av människor för terroristhandlingar.

En övergripande konvention om terrorism

Sedan år 2000 förs förhandlingar i FN om en övergripande terrorismkonvention för att skapa en enhetlig folkrättslig grund för att kunna säga vad som är terrorism. Inte heller den konventionen innehåller däremot någon egentlig definition av terrorism. Däremot har förslag lagts fram som tar sikte på en definition av terroristhandlingar. Till skillnad mot flera tidigare terrorismkonventioner kommer den övergripande konventionen att vara tillämplig också på vissa handlingar under väpnad konflikt.

Den viktigaste utestående frågan i förhandlingarna rör just gränsdragningen till den internationella humanitära rätten och vilka handlingar som ska undantas från konventionen. Ett exempel är frågan om var gränsen går mellan en gerillarörelse som bekämpar sitt lands regering, och en terroristgrupp som utför motsvarande attacker i syfte att destabilisera landet.

Svensk lag

I Sverige har vi en lag om terroristbrott som är baserat på EU:s rambeslut om bekämpande av terrorism. Lagen definierar vad som är terrorism, vilket först måste fastställas.

Enligt lagen är terrorism att: Begå en handling som allvarligt kan skada en stat eller mellanstatlig organisation med syftet att: Skrämma en befolkning eller befolkningsgrupp, tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att göra något eller att avstå från att göra något eller att destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer.