Afghanistan

”Kriget mot terrorismen” inleddes mot Afghanistan efter terrordåden mot USA hösten 2001. Det USA-ledda anfallet var riktat mot den islamistiska talibanregeringen, som beskyddade Usama bin Ladin och hans terrornätverk al-Qaida. Efter Barack Obamas makttillträde i USA 2009 talades det inte längre om "krig mot terrorismen", men kriget fortsatte som förut och förhoppningarna om en militär seger ebbade snart ut.  

Talibanernas ledare drevs på flykt till Pakistan, men snart visade det sig åter att det bergiga, otillgängliga Afghanistan, nästan är omöjligt att kontrollera.

 

I början verkade utvecklingen lovande. Med internationellt stöd skulle balansen återställas mellan landets olika folkgrupper. En ny författning skrevs och i det första demokratiska presidentvalet 2004 segrade Hamid Karzai med över hälften av rösterna. Ett år senare fick Afghanistan ett folkvalt parlament.

 

Trots en massiv militär insats av USA och Nato – som vuxit till drygt 140 000 man 2010 – och omfattande bistånd till återuppbyggnad växte sig talibanerna på nytt allt starkare och de var snart återigen aktiva över hela landet.

 

Striderna hårdnade, och tusentals civila dödades av självmordsattacker och vägminor, men även av USA:s flygattacker.

 

Stödet för president Karzai urholkades efter valet 2009, och han försökte att med Pakistans hjälp förhandla med ”moderata” talibaner. Nato-länderna stödde detta och började minska sina styrkor, fast i hög grad av inrikespolitiska skäl och önsketänkande om att den nya afghanska armén skulle klara sig på egen hand.

 

När nästan alla utländska soldater lämnat landet i december 2014 blev hotet från talibanerna på nytt överhängande och hösten 2015 tvingades Natoländerna bromsa hemtagningen av de sista utländska soldaterna.

 

Läs mer om konflikten i Afghanistan under fördjupning

Läs fakta om Afghanistan

Läs om Sveriges insatser i Afghanistan

 

Aghanistan gränsar till Iran, Pakistan, Turkmenistan, Uzbekistan, Tadzjikistan och Kina.