Fördjupning Egypten

Få länder har en så mytomspunnen och omskriven historia som Egypten. Sedan faraonerna lät bygga pyramiderna har landet styrts av flera olika riken innan det blev självständigt 1922. 2011 spred sig det som kom att kallas för den arabiska våren som en löpeld i regionen och presidenten tvingades avgå. Fria val har hållits men oroligheterna har fortsatt.

Pyramider och imperier

De första bosättningarna vid Nilens stränder är daterade till ca 7000 år före Kristus. Ungefär 4000 år senare slogs kungadömen vid övre och nedre Nilen ihop och bildade ett kungarike som styrdes av olika faraoner. Under deras styre byggdes bland annat pyramiderna (cirka år 2500 före Kristus). Faraonernas kungarike varade till år 669 före Kristus då Egypten erövrades av assyrierna. Drygt hundra år senare bytte Egypten härskare igen då perserna erövrade området.

Det egyptiska territoriet kom att byta händer ytterligare några gånger. Först erövrades området av Alexander den store, sedan kom området under makedonsk kontroll, för att sedan erövras av det ständigt växande Romarriket. Efter att ha stått under romersk kontroll i ca 600 år blev Egypten en del av det växande Osmanska imperiet. Det var under denna tidsperiod som islam kom att sätta sin prägel på det egyptiska samhället. Det osmanska styret ersattes år 1882 av det brittiska imperiet.

Det självständiga Egypten

När Egypten stod under brittisk kontroll stärktes den egyptiska nationalismen i landet. Det skulle dock dröja till 1919 innan protesterna mot britterna blev så intensiva att deras ställning som kolonisatörer var hotad. Under det året genomfördes en landsomfattande revolt sedan britterna utvisat den populäre nationalistledaren Saad Zaghlul och satt honom i exil på Malta.

Upproret 1919 blev starten på den process som 1922 ledde till att Egypten förklarades självständigt från Storbritannien. En konstitution författades och den tidigare landsförvisade Zaghlul valdes till landets första premiärminister.

Militärkuppen 1952

Den brittiska närvaron var fortfarande påtaglig och den egyptiska kungens inblandning i politiken var omfattande. En grupp officerare genomförde en militärkupp sommaren 1952. Målet var att ersätta den konstitutionella monarkin med en republik. Ett viktigt delmål uppnåddes på mindre än tre dagar, den 26 juni, då kung Farouk förvisades till Italien och hans son installerades som tillfällig statschef.

Efter kung Farouks abdikering styrdes Egypten av ett militärråd med målet att införa en republik. General Muhammad Naguib utsågs till Egyptens första president.

I början av 1953 förbjöd militärrådet alla politiska organisationer och sex månader senare ogiltigförklarade militärrådet 1923 års konstitution och avskaffade formellt monarkin. Naguib tvingades avgå efter en kort tid som president. Gamal Abdel-Nasser blev 1956 Egyptens andra president.

Egypten och Israel

I modern tid, från andra världskrigets slut år 1945 och fram till idag, har Egypten varit inblandat i ett flertal väpnade konflikter med andra länder. Egypten har även haft interna problem, främst med islamistiska extremister som utmanat regeringen och som under sex år på 1990-talet bedrev rebellkrig mot regeringsstyrkorna. Den mest framstående islamistgruppen var al-Gama'a al-Islamyya (ungefär "Den islamska gruppen").

De mellanstatliga konflikter som Egypten varit involverat i har antingen varit mot grannlandet Israel eller mot Storbritannien. Redan 1948 attackerade Egypten, tillsammans med ett flertal andra arabländer, det nyligen skapade Israel. Attacken, såväl som målet att förhindra skapandet av den israeliska staten, misslyckades och Israel gick segrande ur konflikten.

Nästa konflikt med Israel kallas sexdagarskriget och ägde rum 1967. Även denna konfliktepisod slutade med att Israel segrade. Efter stridigheterna hade Israel erövrat stora delar av Sinaiöknen som tidigare tillhört Egypten.

År 1973 blossade en ny konflikt upp. Konflikten kom att kallas Yom Kippur-kriget. Den 6 oktober anföll egyptiska styrkor Israel vid Suezkanalen. Anfallet skedde på Yom Kippur, den heligaste helgdagen i den judiska kalendern, samtidigt som syriska trupper invaderade israeliskt territorium vid Golanhöjderna på gränsen mellan Syrien och Israel.

Under de första dagarna led de israeliska styrkorna stora nederlag för att sedan lyckas slå tillbaka de syriska styrkorna. Situationen blev helt låst och intensiva medlingsförsök inleddes. När en vapenvila undertecknades den 25 oktober 1973 var israeliska styrkor endast 40 kilometer från Syriens huvudstad Damaskus och 101 kilometer ifrån Kairo.

Konflikten återupptogs inte och 1979 tecknade Egyptens dåvarande president Anwar Sadat ett fredsavtal med Israel som innebar att Sinai återigen blev egyptiskt territorium i utbyte mot fred.

Kampen om Suezkanalen

Utöver dessa konflikter med grannlandet Israel har Egypten även legat i konflikt om Suezkanalen. Enligt ett avtal från 1936 hade Storbritannien rätt att ha trupper vid kanalen men detta motsatte sig Egypten, och år 1956 attackerades de brittiska, franska och israeliska trupperna som fanns i området.

Konflikten blev ett militärt nederlag för Egypten, men efter internationella påtryckningar drog sig de utländska trupperna tillbaka från kanalen.

Religiösa motsättningar

Egypten är till stor del muslimskt. Den religiösa minoritet som är störst i Egypten är kristna kopter som utgör ungefär 10 procent av befolkningen.

De egyptiska kopterna utgör den största kristna minoriteten i hela Mellanöstern. Denna kristna minoritet har under lång tid utsatts för förföljelse och förtryck av den muslimska majoriteten. Under de senaste åren har ett par sammandrabbningar mellan de olika grupperna resulterat i dödsfall. Under nyårsnatten 2010/2011 dödades 21 människor i vad som tros ha varit en självmordsattack mot en kristen kyrka i Alexandria.

Under början av den så kallade arabiska våren var kopterna och muslimerna enade i kampen för att byta ut landets styre. Den goda stämningen mellan grupperna förändrades dock då en kyrka brändes ned i mars 2011.

I valen efter Mubaraks fall gick Muslimska brödraskapet starkt framåt, något som kopterna på förhand fruktade.

Det Muslimska brödraskapet är ett islamistiskt parti som grundades på 1920-talet. Deras ideologi grundar sig på Koranen och de vänder sig mot sekularisering och modernisering av samhället. Under 1960-talet då Egypten led flera militära nederlag i konflikter med grannlandet Israel radikaliserades delar av det Muslimska brödraskapet.

Den arabiska våren

Det som snart kom att benämnas den arabiska våren spred sig som en löpeld i Mellanösternregionen under våren 2011 och nådde tidigt Egypten. På bara några få dagar hade centrala Kairo ockuperats av demonstranter. Stärkta av Tunisiens presidents avgång krävde demonstranterna att president Mubarak omedelbart skulle lämna makten och att Egypten skulle bli en demokratisk stat.

Upproren i Egypten var till största delen samlade i huvudstaden Kairo, på det numera världskända Tahrirtorget.

En avgörande händelse skedde i slutet av januari 2011 då militären vägrade lyda order om att skjuta skarpt mot demonstranter som inte respekterade det utegångsförbud som rådde. Utvecklingen blev sedan ohållbar för Mubarak som efter att ha lovat att inte ställa upp för omval blev tvungen att avgå med omedelbar verkan då folket inte nöjde sig med mindre.

Den 11 februari 2011 avgick Mubarak och flydde till turistorten Sharm-el-Sheikh. Rättegången mot honom inleddes i december 2011 och avslutades i januari 2012. Han befanns skyldig till att inte ha ingripit mot dödandet av fredliga demonstranter och dömdes till livstids fängelse. Fler åtalspunkter, bland annat korruption, återstod att prövas i domstol.

Strax innan rättegången mot Mubarak inleddes bröt demonstrationer återigen ut i Kairo. Dessa demonstrationer var riktade mot det styrande militärrådet som enligt många skaffat sig alltför stor makt efter Mubaraks avgång.

Egypten efter Mubarak

Sedan Mubarak avsattes har de första fria valen hållits i Egypten, både till parlamentet och till presidentposten. Dessa val var till en början hårt kontrollerade av militärrådet som gjorde flera försök att behålla makten efter Mubaraks fall. Efter demonstrationer och tryck från omvärlden genomfördes dock valen.

Den första omgången av val, till parlamentet, inleddes i november 2011, och presidentvalet gick av stapeln sommaren 2012. Valet vanns av Muslimska brödraskapets kandidat Mohammed Morsi. Den 30 juni installerades han som president i Egypten, den femte i ordningen.

Några månader senare, i november, förbjöd Morsi tillfälligt domstolarna att ifrågasätta hans beslut. Åtgärden kritiserades starkt, inte minst av domstolsväsendet självt. Efter omfattande demonstrationer tvingades han avskaffa förbudet.

En månad senare godkände den islamist-dominerade gruppen som ansvarade för att skriva en ny författning ett utkast som ökade islams roll i det egyptiska samhället och samtidigt begränsade yttrande- och mötesfriheten. Texten godkändes i en folkomröstning, vilket kritiserades hårt av bland andra sekulära ledare, kristna och kvinnogrupper.

President Morsi avsätts

Under våren 2013 fortsatte demonstrationerna och kritiken mot Morsis styre, och flera människor dödades i våldsamheterna. Demonstrationerna handlade även om landets ökade ekonomiska problem och brist på bland annat el och gas.

Den 3 juli avsattes Morsi av militären som utsåg en tillfällig president vid namn Adly Mansour. Den nya presidenten upplöste strax därefter parlamentet och tillsatte ett nytt kabinett och en ny grupp som skulle se över tillägg till grundlagen. Morsis anhängare vägrade godkänna den nya ledningen.

Demonstrationer och våldsamma sammanstötningar mellan framförallt Morsis anhängare och militären eskalerade snabbt. I mitten av augusti dödades hundratals människor då militären stormade Morsianhängarnas läger i Kairo. Några dagar senare arresterades Muslimska brödraskapets egyptiske ledare Mohammed Badie.

I december 2013 slog regeringen fast att det Muslimska brödraskapet ska ses som en terroristgrupp. Under sommaren 2014 dömdes Badie, tillsammans med hundratals anhängare, till döden för olika brott. Domen mot Badie omvandlades senare till livstids fängelse, men i april 2015 dömdes han på nytt till döden. Under våren 2015 dömdes även den avsatte presidenten Morsi till döden.

Mubarak släpps från fängelset

I början av 2013 beslutade en domstol att rättegången mot Mubarak skulle ogiltigförklaras och livstidsdomen upphävas. Ett halvår senare släpptes han från fängelset och sattes först i husarrest men fördes sedan till ett militärsjukhus. Flera nya rättegångar har hållits sedan dess och i maj 2015 dömdes han till fängelse för korruption.

Nya val

Drygt ett år efter folkomröstningen om den kontroversiella förändringen av grundlagen, i januari 2014, hölls ytterligare en omröstning om grundlagen. Enligt det officiella resultatet så röstade mer än 98 procent ja. Valdeltagandet var dock endast 39 procent och flera organisationer pekade på brister med valet. Några månader senare, i slutet av maj, hölls presidentval som vanns av den tidigare generalen Adel Fattah al-Sisi. Även i samband med detta val rapporterades stora problem.

I oktober och november 2015 hölls parlamentsval, men valdeltagandet var mycket lågt. Parlamentet sammanträdde i januari 2016, för första gången sedan sommaren 2012.

Fotbollsvåldet i Port Said

Den 1 februari 2012 mötte det lokala Port Said-laget al-Masry det Kairobaserade laget al-Ahly i en fotbollsmatch som vanns av al-Masry. Efter matchen stormade flera fans in på arenan och våldsamma sammanstötningar mellan fansen till de två lagen utbröt. 74 människor dödades i våldet och efteråt kritiserades polisen hårt för att de inte stoppade vad som skedde.

Drygt ett år senare, i mars 2013, fastställde en domstol dödsdomar för 21 personer inblandade i våldsamheterna och flera andra, inklusive poliser, dömdes till fängelse. Domsluten ledde till stora demonstrationer i både Kairo och Port Said. I samband med dessa demonstrationer dödades flera personer.

Strider i Sinai

Sedan den arabiska våren nådde Egypten har en rad extremistgrupper vunnit mark på Sinaihalvön. Säkerheten har försämrats kraftigt och gruppernas frammarsch har blivit ett orosmoln för både Egypten och regionen.

Efter att president Morsi avsatts av militären 2013 ökade våldet ytterligare på Sinaihalvön. Våldet har fortsatt och i februari 2014 attackerades bland annat en turistbuss som var på väg mot Israel. Fyra personer dödades i attacken. I samband med dådet uppmanade extremister turister att lämna halvön där bland annat semesterorten Sharm-el-Sheikh ligger.

Efter en stor attack mot soldater på norra Sinaihalvön i oktober 2014 utlyste president al-Sisi undantagstillstånd och utegångsförbud i området. Han instruerade även militären att trappa upp jakten på extremistgrupperna ytterligare.

I november 2014 svor den största extremistgruppen trohet till terrorgruppen Islamiska Staten (IS) och blev en del av den gruppen. Under 2015 trappade gruppen upp antalet attacker mot polis och militär på Sinaihalvön. Militären har samtidigt utfört ett stort antal raider mot extremistgrupper i området och hundratals extremister uppges ha dödats.

Den 31 oktober 2015 störtade ett ryskt passagerarplan som kort dessförinnan hade lyft från turistorten Sharm el-Sheikh på södra Sinahalvön. Islamiska Staten tog på sig attentaten och sa sig ha placerat en bomb på planet. Alla 224 personer ombord på planet dödades i attacken.

Några månader senare, den 19 maj 2016, störtade ett egyptiskt plan på väg från Paris mot Kairo i Medelhavet. Alla 66 personer ombord dog. En månad senare hittades de så kallade "svarta lådorna" som innehåller flygdata och röstinspelningar från cockpit. Ingen grupp har sagt sig ligga bakom kraschen och utredningen om vad som fick planet att störta pågår.

Relationer till omvärlden

Egypten har med sitt geografiska läge en viktig ställning i regionen. Dels passerar en stor del av världens sjöfart genom Suezkanalen, och dels gränsar Egypten till Israel, en omstridd gräns som vid ett flertal tillfällen lett till väpnad konflikt (se ovan). Under Mubaraks styre förbättrades relationerna till västvärlden avsevärt och Egypten var nära allierat med USA och EU.

Sedan maktskiftet i början av 2011 har relationerna periodvis varit mindre stabila, men i juni 2014 besökte USA:s utrikesminister Egypten. I samband med detta meddelades att USA:s militära bistånd till landet, som frusits efter det att president Morsi avsatts 2013, skulle återupptas.

I februari 2015 bombade det egyptiska flygvapnet flera platser i östra Libyen, som gränsar mot Egypten. Bombningarna riktades mot en milis med kopplingar till Islamiska Staten (IS) och genomfördes som ett svar på en video som uppges visa hur 21 egyptiska kopter avrättas. Kort därefter uppmanade Egypten FN att godkänna en internationell insats i Libyen. Uppmaningen ledde dock inte till någon insats och under våren 2016 har Egypten istället pressat på för att en ny regering ska bildas i Libyen.