Fördjupning Indien

Indiens befrielsekamp

Indien är ett av världens största och mest folkrika länder. De flesta är hinduer, men landet har många stora religioner. Det finns också många olika folkgrupper och språk, men de officiella språken är hindi och engelska.

Indien är en före detta brittisk koloni. Brittiskt styre började när det Ostindiska kompaniet anlände på 1600-talet. De styrde snart över stora områden.

Styret motiverades ofta med påståendet att européer hade en särskild uppgift att styra och införa "civilisation" eftersom indierna inte ansågs klara av att styra sig själva.

Kontrollen flyttades till den brittiska kronan 1858.

Protester mot det brittiska styret förekom och centralfigur för Indiens självständighetskamp var Mahatma Gandhi. Han förespråkade icke-våld och civil olydnad för att nå självständighet och hans rörelse påverkade hela landet.

Indien blev självständigt 1947. I samband med detta blev Brittiska Indien uppdelat i två separata länder: Indien och Pakistan.

Världens största demokrati

Indien är en federal demokrati. Det innebär att landet är indelat i delstater med egna regeringar. I byar och städer finns lokala råd. En central regering har hand om frågor som rör hela landet. Representanter väljs i allmänna val.

Kongresspartiet har varit mycket starkt, och hade senast regeringsmakten mellan 2004 och 2014. 2014 vann BJP (Indiska folkpartiet) och Narendra Modi blev premiärminister.

Familjen Gandhi

Familjen Gandhi (som inte är släkt med Mahatma Gandhi) har varit viktiga i indisk politik sedan självständigheten. De har representerat Kongresspartiet.

Indiens förste premiärminister hette Jawaharlal Nehru. Han dog 1964 och två år senare blev hans dotter Indira Gandhi premiärminister.

Hon innehade sin post fram till 1984, med undantag för tre år. 1984 mördades hon av sin Sikhiska livvakt efter att hon beordrat attacken på Gyllene templet i Amritsar (se nedan).

Hennes son Rajiv efterträdde henne och var premiärminister fram till 1991 då även han blev mördad. Bakom dådet låg den Sri lankesiska rebellgruppen Tamilska tigrarna.

Rajiv Gandhis änka Sonia och deras son Rahul är fortfarande aktiva inom politiken.

Indiens kvinnor

Diskriminering på grund av kön är förbjudet enligt indisk grundlag. Trots det finns stora ojämlikheter. För många familjer innebär döttrar en ekonomisk belastning då familjen ofta inför ett bröllop betalar hemgift till brudgummens familj. Varje år aborteras hundratals flickfoster.

Många kvinnor utsätts för våld och sexuella trakasserier och straffen är ofta lätta eller uteblir helt. Många drar sig för att anmäla våldtäkter eftersom de är rädda att dra skam över sig själva och sin familj.

I december 2012 blev en ung kvinna i New Delhi brutalt gruppvåldtagen på en buss. Hon avled senare av sina skador. Detta fick mycket stor uppmärksamhet och ledde till vissa reformer. Exempelvis antogs en ny lag som syftar till att stärka skyddet mot sexuellt våld. Många menar dock att detta inte är tillräckligt, och att man även måste ändra attityder och traditioner i samhället.

Hindu-muslimska strider

Det finns organisationer som förespråkar en fundamentalistisk policy som kallas "hindutva" – att hela landet ska vara hinduistiskt. Det har skapat problem mellan hinduer och muslimer. Det styrande partiet BJP har rötter i denna rörelse.

Anti-muslimska uppror har förekommit, och vissa har varit mycket blodiga. Till exempel var våldsamheterna i samband med uppdelningen i Indien och Pakistan mycket stora.

I Ayodhya i delstaten Uttar Pradesh var våldet intensivt i början på 1990-talet. För hinduer är platsen guden Ramas födelseplats, och många ville bygga ett tempel istället för den moské som fanns där.

Under 1980-talet uppstod en kampanj med detta mål och i början av 1990-talet intensifierades kraven och hindutva-grupper spred anti-muslimsk propaganda.

I december 1992 förstördes moskén på uppmaning av hindutva-ledare, och många muslimer dödades. Muslimerna demonstrerade i protest vilket ledde till mer våld.

2002 tände en grupp muslimer eld på ett tåg med många hindu-nationalister i Gujarat. Attacken blev startskottet på fyra dagars våldsamheter riktade mot delstatens muslimer.

Våldet var planerat i förväg, och både polis och politiker var inblandade. Hindutva-grupper hade delat ut vapen och spridit hatpropaganda. När muslimerna hämnades så fortsatte våldet och upploppen spreds till stora delar av Gujarat.

Kashmir och Pakistan

Kashmir ligger på den indisk-pakistanska gränsen. Indien har krigat mot både Pakistan och rebeller om området. Dessa konflikter beskrivs i texterna om Pakistan och Kashmir.

Konflikt med kommunistgrupper

Väpnad konflikt mellan Indiens regering och kommunistiska grupper har förekommit flera gånger sedan självständigheten. Kommunistgrupperingarna kallas med ett samlingsnamn för "Naxalitrörelsen", och finns i ett område som täcker in nästan hela östra Indien.

Naxaliterna ansåg att staten och rika landägare tagit land som egentligen tillhörde jordbrukarna. Därför skulle man ta tillbaka det som tillhörde lokalbefolkningen. Grupperna attackerade regeringsbyggnader, polisposteringar och järnvägsstationer, men skrämde även folk från att delta i allmänna val. Detta fick regeringen att sätta in paramilitära styrkor.

2004 bildades CPI-M (Indiska kommunistpartiet – Maoisterna) från två andra grupper. De har ofta stridit mot regeringen men också attackerat civila och har kommit att klassas som Indiens största säkerhetshot. Naxalitledare uppmanar till fortsatt väpnad kamp mot staten, och strider mellan naxaliter och regeringsstyrkor förekommer runt om i landet.

Sikherna i Punjab

I delstaten Punjab, som ligger i nordvästra Indien och gränsar till Pakistan, finns sikherna. För att de skulle kunna bevara sin speciella identitet kom på 1970-talet krav på att Punjab skulle få mer självbestämmande. Under tidigt 1980-tal kom dessa krav att handla om upprättandet av Khalistan (De renas land), en självständig stat för sikherna.

Demonstrationer och våld spreds. Det våld som hade riktats mot motståndare till Khalistan övergick i att civila hinduer dödades på grund av sin religion.

De sikhiska rebellerna slog läger i det Gyllene templet i staden Amritsar. I juni 1983, i ett försök att stoppa våldet gav premiärminister Indira Gandhi armén order om att kasta ut dem. Efteråt följde flera mindre tillslag i Punjab för att fånga de rebeller som undkommit. Många dog, även civila.

1986 fanns rebellerna i Gyllene templet igen, och staten Khalistan utropades. Våldet ökade, och regeringen lyckades inte driva ut extremisterna förrän de ströp tillgången på vatten och el i templet.

Men våldet slutade inte förrän i början av 1990-talet. Vissa extremister försökte få de allmänna val som skulle hållas inställda. Då tappade upproret stöd från civilbefolkningen och militären lyckades marginalisera extremisterna.

Konflikterna i nordöst

Man räknar de delstater som ligger öster om Bangladesh till nordöstra Indien. I detta område finns många olika folkgrupper och stammar. Området har haft flera konflikter sedan självständigheten 1947. Dessa har ofta hamnat i skymundan. Även om flera av dem varit ganska lågintensiva, har de samtidigt pågått under lång tid och involverat många väpnade grupper.

Konflikterna har handlat om kontroll över territorium. Fem av konflikterna har varit relativt lågintensiva. Det är konflikterna över områden som rebellerna kallar Garoland (som motsvarar en del i delstaten Meghlaya), Kukiland (i delstaten Manipur), Dimaraji (i delar av delstaterna Assam och Nagaland), Mizoram (i delstaten Mizoram), samt Islamic State (Islamiska staten, vars exakta område inte fastställts helt, men som att döma av var den väpnade gruppen funnits, motsvarar åtminstone delar av delstaterna Manipur och Assam. Denna konflikt är helt orelaterad till IS, den islamistiska organisation som bland annat är aktiv i Irak och Syrien).

Dessa fem har handlat om en önskan om självbestämmande inom Indien eller ett eget land, och i flera fall var de rotade i marginalisering. De resterande konflikterna handlar också om ökat självbestämmande eller självständighet. De har varit mer intensiva under längre tid, och kommer beskrivas nedan.

Konflikterna över Assam, Tripura och Bodoland kommer ur ett missnöje med det stora antalet invandrare som kom till området. De redan bofasta blev till minoriteter i sina områden, och kände sig därför missgynnade.

De andra två konflikterna (Nagaland och Manipur) kommer ur problem med de förändringar som gjordes i samband med Indiens självständighet.

Demografiskt rotade konflikter

Assam-konflikten

I Assam krävde ULFA (Assams förenade befrielsefront), att delstaten skulle bli ett eget land. Under 1980-talet var konflikten mycket lågintensiv, men den blossade upp under 1990-talet. Då valde regeringen att sätta in stora insatser mot rebellerna, och försöka förhandla. Många inom ULFA slutade därför strida 1991, men inte alla.

Under 2000-talet började ULFA attackera civila. Oftast var de som attackerades politiska aktivister, invandrare, personer misstänkta för att vara informatörer åt regeringsstyrkorna, samt före detta soldater. Man försökte starta förhandlingar, men misslyckades eftersom ULFA ställde krav som regeringen inte ville möta.

2011 delades ULFA upp i en grupp som ville förhandla och en som inte ville det. Man har förhandlat men inte lyckats hitta någon lösning ännu.

Tripura-konflikten

Den väpnade konflikten över Tripura började i slutet av 1970-talet då rebellgruppen TNV (Tripuras nationella frivilliga) genomförde flera attacker. Konflikten förblev lågintensiv och 1988 undertecknades ett avtal som dessvärre inte lyckades få bukt med oroligheterna.

Under tidigt 1990-tal blossade konflikten upp igen. Nu kom det väpnade motståndet mot regeringen från både ATTF (Tripuras tigerstyrka) och NLFT (Tripuras nationella befrielsefront). Båda grupperna attackerade också civila, bland andra bengaliska invandrare. Ett nytt fredsavtal skrevs under 1993 men trots det fortsatte konflikten.

I början av 2000-talet splittrades NLFT i två delar. Båda delarna fortsatte sin väpnade kamp tills den ena delen 2004 gick med på att lägga ned sina vapen efter förhandlingar med regeringen. Den andra NLFT-delen fortsatte strida men våldsamheterna minskade ändå kraftigt. Samtidigt signalerade ATTP att de var intresserade av att delta i fredsprocessen, men de deltog inte i några förhandlingar.

Under senare år har våldsamheterna varit lågintensiva. Grupperna har legat bakom en rad kidnappningar men utöver detta har vare sig större framsteg eller bakslag förekommit. 2010 splittrades ATTF i tre delar, av vilka en anslöt sig till NLTF men samarbetet mellan ATTF och NLTF har varit problematiskt. Konflikten räknas dock som avslutad.

Konflikt om Bodoland

Gruppen ABSU (Bodofolkets studentförening) genomförde strejker, bombdåd och attacker på slutet av 1980-talet. För att stoppa upproret kallades armén in.

Efter en överenskommelse om visst självstyre till bodoerna blev det lugnare. Problemet var att det var oklart vilket område självstyret skulle omfatta.

En mer hårdför bodo-grupp kom in i konflikten i början av 1990-talet. Det var NDFB (Bodolands nationaldemokratiska front). Gruppen har slagits mot den indiska regeringen men har också under flera års tid gjort sig skyldig till attacker på civilbefolkningen. Eftersom bodoerna skulle få kontroll över områden där de var i majoritet misstänks NDFB för att försöka rensa ut andra grupper.

Våldet minskade drastiskt under ett par år när man förhandlade, men i och med att NDFB splittrades blossade våldet upp igen. I oktober 2008 sprängdes flera bomber på olika platser och man tror att en hårdför del av gruppen, ledd av Ranjan Daimary, låg bakom attentaten.

Parallellt med fortsatt våld på låg nivå har regeringen försökt få till en fredsförhandlingsplan. Daimary, som arresterades 2010 har sedan han släpptes i juni 2013 uppmuntrat alla delar av NDBF att enas och driva förhandlingar med regeringen.

Denna förhandlingsvilja fick dock inte stöd bland alla. I K Songbijit bröt sig loss år 2012 och bildade en ny grupp. Denna grupp har stridit mot regeringen sedan dess men även civilbefolkningen har utsatts för attacker. Målen var då den muslimska befolkningen och områdets ursprungsbefolkning.

Konflikter från självständigheten

Konflikt i Nagaland

Konflikten i Nagaland handlar om ifall naga-gruppen (ett samlingsnamn för flera stammar och grupper i och runt delstaten Nagaland) ska ha en egen stat. Frågan var aktuell redan innan Indiens självständighet.

1975 slöts ett fredsavtal där det ingick att Nagaland skulle tillhöra Indien. Men alla accepterade inte detta, och efter ett par år hade nya grupper bildats för att strida för Nagalands självständighet. Dessa grupper har både slagits mot regeringen och mot varandra. Många civila har också dödats.

Våldet har minskat sedan 2007, och därför kan den väpnade konflikten räknas som avslutad.

Konflikt i Manipur

Kring tiden för självständighet fanns grupper i Manipur som ville bli en del av Indien och grupper som inte ville det. 1949 undertecknade maharadjan av Manipur ett avtal som anslöt området till Indien. Detta var kontroversiellt eftersom många ansåg att han inte hade rätt att fatta det beslutet själv, och det ryktades att han hade tvingats att skriva på.

Konflikten var ganska lågintensiv under 1980-talet, men blossade upp ordentligt under 1990-talet, och pågick fram till 2009. Fyra större grupper har stridit mot regeringsstyrkorna i området, och det har även funnits många smågrupper.

Konflikterna i Manipur och Nagaland är delvis sammankopplade. Exempelvis finns det tecken på visst samarbete mellan naga-rebeller och en del grupper i Manipur. Å andra sidan finns klara spänningar eftersom en del av de områden som naga-rebellerna vill ha ligger i Manipur.

Den indiska regeringen har använt mycket hårdhänta metoder för att bekämpa rebellerna i Manipur, och många civila har dödats i samband med strider mellan regeringsstyrkor och rebellerna. Ett fåtal försök att sätta igång förhandlingar har gjorts, dock utan större framgång. Sedan 2010 håller sig konflikten på en mycket låg nivå med bara ett fåtal incidenter per år.

Ny allians

WESEA

I april 2015 formade flera grupper i Assam, Bodoland, Manipur, Meghalaya och Tripura en allians för att tillsammans kämpa mot regeringen. Alliansen kallas UNLFW (Den enade nationella frigörelsefronten i WESEA). Termen "WESEA" är en förkorting av "Western South East Asia" (västra Sydostasien), alltså den region vars självständighet grupperna kämpar för.

Striderna mot regeringen började i samma månad som alliansen startades. I juni samma år eskalerade konflikten kraftigt då UNFLW attackerade en militärkonvoj och dödade 18 soldater. Regeringen svarade på detta med drönarattacker på alliansens tillhåll på gränsen till Burma, vilket dödade fler än 80 rebeller. Striderna fortsatte under 2016, dock i en mindre skala.