Kongo-Kinshasa

Det stora krig som bröt ut i Kongo-Kinshasa 1998 fick förödande konsekvenser. Hundratusentals människor miste livet och civilbefolkningen utsattes för ohyggliga övergrepp. Kriget tog formellt slut 2003, men kampen om vem som ska kontrollera landets väldiga naturresurser har fortsatt och lett till nya våldsamheter framför allt i landets östra delar.

De flyktingströmmar som uppstod efter folkmordet i Rwanda 1994 blev till den gnista som utlöste kriget. Men landet bar också på ett tungt arv både från kolonialtiden och diktatorn Mobutus hårdföra och korrumperade styre 1965–1997 (se Från kung Leopolds skräckvälde till Mobutus diktatur).

 

Det första kongolesiska kriget 1996–1997 ledde till Mobutus fall. Den nya presidenten Laurent-Désiré Kabila utlovade ett demokratiskt styre, men han blev snart lika auktoritär som sin företrädare. När tutsibefolkningen i östra Kongo-Kinshasa 1998 gjorde uppror mot Kabila stöddes de av Rwanda och Uganda. Kabila lyckades behålla makten med hjälp av stöd från Angola, Namibia och Zimbabwe (se ”Afrikas första världskrig”).

 

En vändpunkt kom 2001 sedan Laurent-Désiré Kabila mördats och hans son Joseph tagit över makten. 2003 var ett fredsavtal klart och tre år senare hölls demokratiska val, de första i Kongo-Kinshasa på 40 år. Valet vanns av Joseph Kabila, som dessutom valdes om 2011 (även om resultatet ifrågasattes från flera håll). Men demokratiseringen kom av sig och trots en massiv FN-insats och flera fredsavtal har våldet inte upphört (se Oro efter kriget).

 

Joseph Kabilas mandat löper ut i slutet av 2016. Han har, enligt författningen, inte rätt att ställa upp för omval. Oron är dock stor för att Kabila på olika sätt planerar att försöka behålla makten. Trakasserierna mot oppositionen har ökat på senare tid.

 

Stora delar av landet ligger fortfarande utanför centralregeringens kontroll. Det gäller inte minst Kivu-provinserna i öster där en rad rebellgrupper, men också företrädare för regeringsarmén, exploaterar de rika naturtillgångarna för egen vinning. Flera grannländer, men framför allt Rwanda, anklagas gång på gång för inblandning i konflikterna i Kongo-Kinshasa.

 

Läs mer om konflikten i Kongo-Kinshasa

Läs fakta om Kongo-Kinshasa 

Läs om Sveriges insatser i Kongo-Kinshasa

 

Kongo-Kinshasa är ca fem gånger så stort som Sverige. Landet gränsar till Kongo-Brazzaville, Centralafrikanska republiken, Sydsudan, Uganda, Rwanda, Burundi, Tanzania, Zambia och Angola.