Kongo-Kinshasa

Det stora krig som bröt ut i Kongo-Kinshasa 1998 fick förödande konsekvenser. Hundratusentals människor miste livet och civilbefolkningen utsattes för ohyggliga övergrepp. Kriget tog formellt slut 2003, men kampen om vem som ska kontrollera landets väldiga naturresurser har fortsatt och lett till nya våldsamheter, framför allt i landets östra delar.

De flyktingströmmar som uppstod efter folkmordet i Rwanda 1994 tände den gnista som utlöste kriget. Men landet bar också på ett tungt arv både från kolonialtiden och diktatorn Mobutus hårdföra och korrumperade styre 1965–1997 (se Från kung Leopolds skräckvälde till Mobutus diktatur).

Det första kongolesiska kriget 1996–1997 ledde till Mobutus fall. Den nya presidenten Laurent-Désiré Kabila utlovade ett demokratiskt styre, men han blev snart lika auktoritär som sin företrädare. När tutsibefolkningen i östra Kongo-Kinshasa 1998 gjorde uppror mot Kabila stöddes de av Rwanda och Uganda. Kabila lyckades dock behålla makten med hjälp av stöd från Angola, Namibia och Zimbabwe (se Afrikas första världskrig).

En vändpunkt kom 2001 sedan Laurent-Désiré Kabila mördats och hans son Joseph Kabila tagit över makten. 2003 var ett fredsavtal klart och tre år senare hölls demokratiska val, de första i Kongo-Kinshasa på 40 år. Valet vanns av Joseph Kabila, som dessutom valdes om 2011 (även om resultatet ifrågasattes från flera håll). Men demokratiseringen kom av sig och trots en massiv FN-insats och flera fredsavtal har våldet inte upphört (se Oro efter kriget).

President Joseph Kabilas mandat löpte ut i slutet av 2016. Han har enligt författningen inte rätt att ställa upp för omval. Oron är stor för att Kabila på olika sätt planerar att försöka behålla makten. Trakasserierna mot oppositionen har ökat. Kring årsskiftet 2016/2017 slöts ett avtal som skulle bana väg för ett nytt övergångsstyre, men det har inte blivit den nystart som Kongo-Kinshasa skulle behöva.

Kabila har också kunnat spela ut olika delar av oppositionen mot varandra. Stora delar av landet ligger fortfarande utanför centralregeringens kontroll. Flera grannländer, men framför allt Rwanda, anklagas gång på gång för inblandning i konflikterna i Kongo-Kinshasa.