Från kung Leopolds skräckvälde till Mobutus diktatur

Som de flesta afrikanska länder är Kongo-Kinshasa som stat en skapelse av europeiska kolonialmakter. Landet var dock värre utsatt än något annat land i Afrika när det 1885-1908 var den belgiske kungen Leopold II:s privata egendom. I sin jakt på värdefulla naturresurser som gummi och elfenben förde Leopold ett skräckvälde. Flera miljoner kongoleser dog och hela landsändar avfolkades.

Sedan den belgiska staten tagit över blev förhållandena bättre. På 1950-talet producerade kolonin större rikedomar än någon annan europeisk besittning i Afrika. Tyngdpunkten låg nu på utvinning av metaller och diamanter. Men kongoleserna betalades låga löner och fick sällan någon högre utbildning.

Vid den brådstörtade självständigheten 1960 fanns inte en enda infödd jurist, läkare eller ingenjör i landet. Under det inbördeskrig som följde stödde belgiska gruvintressen aktivt en utbrytarregim i den kopparrika provinsen Katanga. Men 10 000 FN-soldater, bland andra svenskar, skickades till landet, och man lyckades förhindra att den unga Kongo-staten föll sönder.

1965 grep arméchefen Mobutu makten i en oblodig kupp. Han förbjöd alla partier utom det han själv hade grundat.

På 1970-talet nationaliserade Mobutu utlandsägda företag och överlät dem på sina gunstlingar. Den industrialisering som redan påbörjats kom av sig. Från ett ganska lovande utgångsläge började landets ekonomiska kräftgång. Korruptionen var enorm. Anställda i armén fick alltmer sällan ut sina löner och soldaterna skaffade sig inkomster genom utpressning och plundring. Medan landet förföll förde Mobutu över miljardbelopp från statskassan till utländska bankkonton.

Mobutus regim stöddes länge av västmakterna, eftersom han var en pålitlig antikommunist. Men vid det kalla krigets slut försvagades hans ställning. Hårt pressad av utländska och inhemska krafter gick Mobutu 1990 med på att återinföra flerpartisystem, men några val hölls inte. Under sina sista år vid makten mötte han ändå hårt motstånd från en rad oppositionspartier.

I mitten av 1990-talet hade Mobutu förlorat nästan allt stöd och var dessutom sjuk i cancer. Han flydde landet 1997 innan Laurent Kabilas rebellarmé nådde Kinshasa.