Nagorno-Karabach

Nagorno-Karabach är föremål för en av flera ”frysta" konflikter i Kaukasien, konflikter som uppstod när länge undertryckta etniska motsättningar blossade upp i samband med Sovjetunionens kollaps 1991. Azerbajdzjan och Armenien hamnade i krig om Nagorno-Karabach. En vapenvila ingicks 1994 och därefter har dödläge rått, dock då och då avbrutet av kortvarigt uppflammande strider.

Nagorno-Karabach bebos av armenier men ligger helt omslutet av Azerbajdzjan och tillhör formellt den forna sovjetrepubliken.

Oroligheter bröt ut i Nagorno-Karabach redan 1988, och kriget mellan Azerbajdzjan och Armenien pågick 1991–1994. Upp till 30 000 människor miste livet och över en miljon tvingades på flykt från sina hem i regionen. Rysk medling bidrog till att stilleståndsavtal slöts, men konflikten är inte löst och stridigheter förekommer ständigt i gränsområdet.

Armeniska trupper ockuperar Nagorno-Karabach samt en buffertzon runt enklaven och ett landområde som förbinder den till Armenien. I realiteten fungerar området som en självständig stat under Armeniens beskydd. 

Området ligger i en strategiskt viktigt region med stora olje- och gasledningar, och förhandlingar om dess framtid pågår till och från. Invånarna fortsätter att kräva självständighet medan Azerbajdzjan inte vill gå med på annat än självstyre. Under tiden har de omkring 150 000 invånarna i enklaven skapat en liten stat som fungerar i praktiken men som inte erkänns internationellt – inte ens av Armenien. 

I början av april 2016 utbröt de hårdaste striderna sedan kriget i praktiken slutade 1994. Under månaden dödades minst 100 människor trots att ett avtal om eldupphör ingicks efter fyra dagars strider. Det var oklart vad som utlöste striderna, som väckte stark oro i omvärlden.

Texten faktagranskades i maj 2017.