Fördjupning Somalia

Somalia har varit i fokus de senaste åren, dels på grund av piratattackerna utanför dess kust, men även då landet varit helt utan regering i perioder. Somalia har plågats svårt av svält som i samband med våldet skördat tusentals dödsoffer. De senaste åren har striderna minskat något i Somalia, men gruppen al-Shabaab har ökat sina aktiviteter i andra länder.

Kolonisering och frigörelse

Somalia var redan på 1300-talet en viktig länk för handelsförbindelser mellan östra Afrika, arabvärlden och Indien. På 1880-talet blev området i norra Somalia en brittisk koloni, medan resten av landet blev en italiensk koloni. Vid självständigheten 1960 infann sig en stark nationalistisk känsla och de forna kolonierna enades som ett land. Dessutom fanns en vilja att erövra angränsande områden i Etiopien och Kenya där många somalier bodde.

Under en kort period efter självständigheten var landet en demokrati. 1961 genomfördes dock en militärkupp och under general Mohamed Siad Barre blev Somalia en militärdiktatur.

Inbördeskrig

1981-82 attackerades Somalia av ett antal Etiopienstödda rebellgrupper. Som svar slog regeringen tillbaka mot rebellerna. Tusentals människor dog då en specialstyrka, som sattes in av Barre, dödade, förgiftade vattnet och våldtog kvinnor i byar.

1988 slöt Somalia och Etiopien ett avtal att inte längre hjälpa varandras rebellgrupper. Attackerna fortsatte dock att öka och organisationen Africa Watch rapporterade 1990 att så många som 50 000-60 000 människor dödades i Somalia 1988-1990. Fredsavtalet med Etiopien var inte populärt inom armén och flera grupper bröt sig ut för att bilda nya rebellgrupper.

Regeringsstyrkorna pressades tillbaka, samtidigt som USA upphörde med sitt stöd till Barre efter att hans soldater dödat hundratals demonstranter i juli 1989.

FN stiger in

Efter nästan 22 år vid makten flydde Siad Barre landet i januari 1991. Den Förenade Somaliska Kongressen (United Somali Congress, USC) utropade sig till ny regering. Men regeringens trupper kontrollerade bara en del av Mogadishu och flera andra rebellgrupper fortsatte att strida.

I september 1991 föll regeringen. Uppbrottet ledde till ökade strider mellan de forna allierade både i Mogadishu och i de bördiga områdena i södra Somalia. Som en följd av striderna blev det svårare och svårare för jordbruket att förse folket med mat. Flera internationella hjälporganisationer rapporterade om stundande svältkatastrof och uppmanade FN att skicka hjälp.

FN inrättade ett vapenembargo mot Somalia i januari 1992 och lyckades medla fram en vapenvila mellan de stridande grupperna. 3500 FN-soldater skickades till Mogadishu i augusti för att övervaka vapenvilan och skydda leveranserna av mat. Ändå blev attacker och rånförsök mot hjälpsändningarna vanligare.

Den 3 december 1992 bestämde FN:s säkerhetsråd att fler trupper var nödvändiga för att möjliggöra biståndsarbetet i det laglösa Somalia.

UNITAF (United Task Force, ungefär Förenade insatsstyrkan) bildades och bestod av flera länders soldater under ledning av USA. Med början den 9 december anlände 28 000 amerikanska trupper och 17 000 trupper från andra länder till Mogadishu. I mars 1993 skrevs ett avtal under av 13 grupper som lovade samarbete med FN i landet. I samband med avtalet blev UNITAF omvandlad till en mindre fredsbevarande styrka med namnet UNISOM II (United Nations Operation in Somalia II, FN:s operation i Somalia II).

Uttåg ur Somalia

FN-styrkan mötte stort motstånd när de försökte avväpna de väpnade grupperna. I juni 1993 dödades 23 pakistanska FN-soldater, och FN blev mer och mer isolerat i Mogadishu.

Den 3 oktober 1993 försökte amerikanska trupper gripa högt uppsatta rebeller i södra Mogadishu. Under striderna som utbröt dödades hundratals somalier och 18 amerikanska soldater. Världen över visades bilder på hur soldaternas kroppar släpades på Mogadishus gator. Incidenten kallades ”Back Hawk Down”, och en kort tid därefter drog USA tillbaka sina styrkor.

Muslimska organisationers inflytande

Efter USA:s tillbakadragande skrevs ett fredsavtal under i mars 1994 men det dröjde bara tre månader innan striderna återupptogs i Mogadishu.

I FN:s frånvaro började organisationer som Muslimska brödraskapet skapa områden med styre baserat på Koranen. Detta upplevdes som ett hot mot det traditionella klan-samhället och flera rebellgrupper tog strid mot denna utveckling. Trots detta började andra muslimska organisationer att bygga skolor, sociala skyddsnät och domstolar i sina församlingar.

Den första övergångsregeringen

Under perioden 1997-2000 stod Somalia utan regering. De våldsamma striderna mellan olika krigsherrar, klaner och rebellgrupper fortsatte. Trots flera misslyckade förhandlingsförsök försökte den östafrikanska samarbetsorganisationen IGAD (Intergovernmental Authority for Development; Den mellanstatliga myndigheten för utveckling) hitta ett sätt att skapa en ny regering i Somalia. I maj 2000 inleddes en fredskonferens i Djibouti. Den nationella övergångsregeringen TNG (Transitional National Government) skapades och fick mandat att regera i tre år.

Under dessa tre år utmanades TNG av diverse grupperingar och när mandatet löpte ut i augusti 2003 var Somalia återigen ett land utan regering.

Ett nytt försök

Efter att TNG:s mandat gått ut anordnades en fredskonferens i grannlandet Kenya. Resultatet av konferensen blev bildandet av ännu en övergångsregering, TFG (Transitional Federal Government, Federala övergångsregeringen).

TFG började sitt arbete i exil från Kenya. Det ansågs alltför riskabelt att flytta regeringen till Mogadishu. Flera regionala organisationer som IGAD, Arabförbundet och den Afrikanska Unionen (AU) erbjöd fredsbevarande trupper. Efter stora demonstrationer mot utländska trupper i landet blev det dock ingen insats.

I juli 2005 etablerade sig regeringen i den mindre staden Jawhar, och flyttade i februari 2006 vidare till Baidoa, 200 kilometer väster om Mogadishu.

De muslimska domstolarna

Då en fungerande statsapparat hade saknats sedan tidigt 1990-tal hade klanfamiljer i Mogadishu börjat skapa lokala muslimska domstolar. 2004 slöt sig 11 sådana domstolar samman och bildade Högsta Rådet för Muslimska Domstolar i Somalia (Supreme Islamic Council of Somalia, SICS). Några av domstolarna förespråkade en radikal form av islam och tros ha haft kontakter med al-Qaida, medan andra var mer traditionella.

När ministrar från övergångsregeringen TFG besökte Mogadishu upptäckte de vilken maktfaktor de muslimska domstolarna utgjorde.

Genom att flytta trupper och rekrytera lokala klaner kontrollerade domstolarna snart inte bara Mogadishu utan även större delen av södra Somalia. Regeringen som nu satt i Baidoa, oroades av detta och bad om stöd från Etiopien, som skickade soldater som placerades runt Baidoa.

Mot slutet av 2006 inleddes strider mellan övergångsregeringen och de muslimska domstolarna. Enskilda domstolar hade sina egna styrkor men de hade även börjat träna en egen armé och en militant ungdomsgrupp, al-Shabaab (Ungdomen). Mot slutet av året ledde en regeringsoffensiv, stödd av etiopiska styrkor, till att domstolarna splittrades. I januari 2007 beslutade AU att skicka fredsbevarande styrkor till Somalia för att stärka regeringen.

Regeringens minskande stöd

Splittrade flydde de kvarvarande delarna av de muslimska domstolarna mot södra Somalia och över gränsen till Kenya under början av 2007, samtidigt som de uppmanade hela Somalia att stödja kampen mot regeringen. Även om övergångsregeringen försökte etablera sig runtom i landet växte motståndet mot den. En anledning var det våldsamma sätt som rebeller bekämpades på, då civila ofta blev offer.

Motståndsrörelsen blir starkare

Under 2008 blev det tydligt att de militära motståndsgrupperna i Somalia började återhämta sig. De började återta territorium som tidigare förlorats till regeringsstyrkorna. Det militära motståndet bestod nu av flera islamistiska grupper, där al-Shabaab var den starkaste.

Rebellerna attackerade regelbundet regeringstrupper, etiopiska stödtrupper, och mer och mer även de fredsbevarande trupperna utsända av AU. Stridigheterna pågick främst i Mogadishu, men spred sig också till många andra viktiga platser i centrala och södra Somalia.

Al-Shabaab tappar stöd

Vid slutet av 2008 hade motståndsrörelsen vunnit så mycket mark att regeringen befarades vara nära kollaps. Trots stöd från etiopiska soldater och AU-trupper kontrollerade regeringen endast delar av städerna Mogadishu och Baidoa.

Under 2009 genomförde al-Shabaab en offensiv mot Mogadishu. När offensiven stoppades hade regerings- och AU-styrkorna bara kontroll över ett fåtal kvarter kring presidentpalatset. Regeringsstyrkorna lyckades dock slå tillbaka al-Shabaab och återta kontrollen över Mogadishu.

Al-Shabaab förlorade mycket av det stöd de haft hos civilbefolkningen då attacker i större utsträckning riktades mot civila. Internationellt har även al-Shabaabs anseende, om möjligt, försämrats. Som uttalad hämnd för de civila som ska ha dödats av fredsstyrkan AMISOM (African Union Mission in Somalia, Afrikanska unionens mission i Somalia) sprängdes två självmordsbomber i Ugandas huvudstad Kampala i juli 2010. Dussintals människor som samlats vid två olika barer för att se VM-finalen i fotboll dödades i attackerna.

Från 2010 och framåt ökade antalet attacker utförda av al-Shabaab i andra länder än Somalia. Ett köpcentrum i den kenyanska huvudstaden Nairobi attackerades i oktober 2013, då över 80 personer dog, och i april 2015 genomfördes en attack mot ett universitet i Garissa, också det i Kenya, då över 150 personer miste livet.

AMISOM förstärks

Som en konsekvens av al-Shabaabs ökade aktivitet i gränsområdet till Kenya, bland annat kidnappningar av turister och hjälparbetare, gick kenyanska trupper in i Somalia för att bekämpa al-Shabaab i Somalia. Under 2012 integrerades de kenyanska trupperna i AMISOM.

Flera andra länder, såsom Djibouti och Elfenbenskusten, har anslutit trupper till AMISOM. FN har även förstärkt AMISOM:s mandat, vilket har möjliggjort att AMISOM-trupperna har kunnat vara mer aktiva i arbetet med att driva bort al-Shabaab.

Flera andra länder stödjer också den somaliska regeringssidan. Bland annat utbildar Sverige sedan 2010, genom en EU-operation, somaliska soldater i Uganda. USA har också visat ett större engagemang i konflikten, inte minst med hjälp av så kallade drönare, förarlösa bombplan med vilka al-Shabaab-ledare med anknytning till al-Qaida har jagats.

Ny politisk situation

Under de senaste åren har mycket förändrats i Somalia, inte bara i relation till konflikterna. Något försenat avslutades övergångsregeringens mandat i augusti 2012. En ny författning antogs och ett nytt parlament tillsattes.

Även om de har dragit sig tillbaka något kontrollerar al-Shabaab fortfarande områden i södra Somalia och återtog i mars 2013 staden Xuddur nära den etiopiska gränsen. Även i områden som tagits över av AMISOM och somaliska regeringen är situationen osäker. I den viktiga hamnstaden Kismayo i söder har frånvaron av al-Shabaab istället lett till strider mellan lokala klaner om makten och över de inkomster som hamnen genererar.

Ökad press på al-Shabaab

Under 2014 intensifierade al-Shabaab sina attacker i huvudstaden Mogadishu och genomförde flera attacker mot regeringsbyggnader och personer som arbetade inom statsapparaten. Dessa attacker fortsatte under 2015. Både presidentpalatset och parlamentsbyggnaden utsattes för flera angrepp som skördade många dödsoffer. USA intensifierade även sina insatser, framförallt genom att öka drönarattackerna. I en sådan attack, i september 2014, dödades al-Shabaabs högste ledare Godane.

En vecka efter Godanes död utsågs Ahmad Umar till ny ledare för al-Shabaab. Eftersom gruppen tidigare haft problem med interna stridigheter om ledarskapet är det oklart hur Umar kommer att respekteras som ledare. En tydlig effekt verkar vara förskjutningen av fokus, från att ta över regeringsmakten i Mogadishu, till att bedriva en asymmetrisk konflikt med såväl Somalias regering som grannländerna. Detta har blivit tydligt i och med det ökade antalet attacker mot civila i framförallt Kenya. 

Påtryckningar från IS

Ytterligare en utmaning för den nye ledaren Umar har varit att hålla samman al-Shabaab då IS (Islamic State, Islamiska Staten) har jobbat aktivt för att få gruppen att bli en del av deras internationella jihadist-nätverk. I januari 2015 påbörjades en riktad kampanj på internet, där al-Shabaab krigare uppmanades att svära trohet till IS ledare al-Baghdadi.

Under 2015 publicerade Umar ett internt dokument som klargjorde att al-Shabaab skulle vara fortsatt lojala till al-Qaeda och att de som svor trohet till IS skulle betraktas som fiender. Trots detta allierade sig vissa delar av al-Shabaab med IS, framförallt i norra Somalia, samt på gränsen till Kenya i söder. Till följd av detta drabbades al-Shabaab av interna stridigheter. Stödet för Umar och hans beslut att vara fortsatt lojala med al-Qaeda är stort och avhoppen har hittills varit begränsade.

Somalia idag

Under 2015 och 2016 fortsatte al-Shabaab sin krigföring mot den somaliska staten och de länder som bidragit med trupper till AMISOM-insatsen i landet. Al-Shabaab har även ökat sin närvaro i Kenya. Även om al-Shabaab minskat i storlek och drabbats av förluster är de inte mindre aktiva. Al-Shabaab har framförallt riktat in sig på attacker mot samhällsfunktioner och statsanställda i Mogadishu.

Under 2015 genomfördes också flera dåd mot hotell där utsända från olika organisationer, bland annat FN, samlades. Al-Shabaab har även vid ett flertal tillfällen under det senaste året attackerat parlamentsbyggnaden i Mogadishu, ofta genom koordinerade attacker med självmordsbomber, bilbomber och beväpnade män. Dessa attacker har varit väldigt blodiga, och är en tydlig indikation på att al-Shabaab är fortsatt aktiva och i hög grad påverkar säkerhetsläget, dels i Mogadishu, men även i Somalia generellt.

Situationen för civila och journalister i landet är fortsatt farlig och Somalia har lång väg att gå för att hitta stabilitet och fred.