Sudan
Afrikas mest långvariga krig, mellan norra och södra Sudan, avslutades 2005. Det fredsavtal som då ingicks löpte ut i juli 2011. Då delades Afrikas till ytan största land, sedan sydsudaneserna med stor majoritet sagt ifrån i en folkomröstning att de ville bilda en självständig stat.
Fram till delningen var Sudan en federation där Norden, med huvudstaden Khartoum, dominerade. Medan araber styrde i norr tillhörde de flesta ledarna i södern det svarta dinkafolket.
I enlighet med fredsavtalet från 2005 hölls val i hela landet i april 2010. Maktbalansen förblev dock i stort sett oförändrad. I norr satt Omar al-Bashir kvar som hela Sudans president, och i söder satt Salva Kiir Mayardit från den forna rebellrörelsen SPLM kvar som södra Sudans president (och som hela Sudans vicepresident).
Valet följdes av en folkomröstning i södra Sudan i januari 2011. Sydsudaneserna röstade då med överväldigande majoritet för att bilda en egen stat i juli. Nordsidan sade till en början att man skulle respektera utgången av folkomröstningen men under våren skärptes motsättningarna mellan nord och syd och oron för ett nytt inbördeskrig växte. I sista stund enades man om att bilägga tvisterna tillfälligt över Sydsudans självständighet och fortsätta förhandlingarna senare. Sudans regering erkände den nya staten.
Men freden blev inte lång. De olösta frågorna blev snabbt akuta, främst de oklara reglerna för oljeutvinningen. Under de första månaderna 2012 riskerade konflikten om hanteringen av Sydsudans oljeleveranser norrut och den obestämda gränsdragningen att leda till öppet krig mellan länderna.
Samtidigt pågår en rad andra konflikter inom Sudan, bland annat i regionen Darfur som bebos av både araber och svarta folkgrupper.
Läs mer om Sudan under fördjupning
Läs mer om Darfur
Läs fakta om Sudan
Läs om Sveriges insatser i Sudan
Sudan gränsar mot Egypten, Libyen, Tchad, Centralafrikanska republiken, Kongo-Kinshasa, Kenya, Eritrea och Etiopien.