Fördjupning Thailand

Thailand är ett land med stora skillnader. Det Thailand som visas upp på turistorter skiljer sig från de delar av landet som inte lever på turistnäringen. Landets historia har präglats av statskupper och politiska motsättningar. De senaste tio åren har en konflikt blossat upp i södra Thailand, en konflikt som skördar nya dödsoffer varje vecka.

Tidig historia

Thailand är det enda landet i Sydostasien som inte har varit en europeisk koloni. I det område som idag utgör Thailand växte mellan år 1350 och 1767 ett mäktigt kungarike, Ayutthaya, fram med bas norr om det som i dag är huvudstaden Bangkok. I utkanten av detta kungadöme fanns det mindre riken som hade visst självbestämmande, och i bergstrakterna och längs med kusten hade folket endast liten kontakt med centrum.

 

Flera krig utkämpades med grannkungarna i Burma och Angkor (i nuvarande Kambodja). Efter att burmeserna besegrat Ayutthaya 1767 så flydde en general söderut till Bangkok där han krönte sig till kung och gav landet namnet Siam.

 

Under 1800-talet byggde kungarna av Siam ut landets militär med hjälp av Storbritannien och Frankrike. De lyckades också undvika att landet blev koloniserat genom att acceptera att både franska och engelska köpmän fick handla fritt i Siam. Samtidigt som man höll sig väl med de europeiska stormakterna spenderade man stora resurser på att modernisera militären.

Militärens politiska roll

Samtidigt som nationalismen var på frammarsch i Europa och Japan under början av 1900-talet ansåg sig militären ha en skyldighet att bevaka landets intressen.

 

Militären tog makten 1932 genom en oblodig statskupp. De ändrade namnet på landet till Thailand och slog fast att områden i nordöstra Burma, nordvästra Laos, västra Kambodja, och norra Malaysia tillhörde kungariket Thailand.

 

Under andra världskriget ingick Thailand i allians med Japan och attackerade de områden som de ansåg tillhörde kungariket Thailand. Dessa områden var då brittiska och franska kolonier. Mot slutet av kriget avgick Thailands premiärminister och Thailand började istället samarbeta med Storbritannien, Frankrike och USA.

 

Sedan dess har Thailand haft ett nära samarbete med USA och man krigade i Korea, Vietnam och Laos som en allierad till USA. Thailand skickade också några få soldater till Irak i samband med USA:s invasion 2003.

 

Militärens inblandning i landets politiska liv fortsatte under de närmaste 50 åren. Dess roll i politiken stärktes eftersom de på regelbunden basis genomförde statskupper för att påverka politiken. Detta skedde främst genom ändringar i konstitutionen, men även genom andra juridiska åtgärder som garanterade militären en viktig roll i det thailändska politiska systemet.

Inbördeskrig mot kommunistpartiet

En av de främsta anledningarna som militären använde för att försvara sin starka ställning var att de var tvungna att försvara Thailand mot ett kommunistiskt hot. Många av de självständighetsrörelser mot kolonialmakterna som växte fram i grannländerna Laos, Kambodja, Burma och Malaysia leddes av personer som ville införa en socialistisk regim.

 

Ledarna i de kommunistiska länderna i regionen, såsom Kina och Nordvietnam, ville också uppmuntra till revolution i andra länder. Samtidigt erbjöd USA hjälp, både ekonomisk och materiell, till i princip alla som slogs mot kommunismen.

 

De sista kommunistrebellerna slutade sin väpnade kamp 1989 när Thailand, Malaysia och kommunisterna skrev ett fredsavtal. Då hade kommunistiska grupperingar slagits mot staten i nästan 30 år. Thailand fortsatte dock att ha många militärer i de områden där striderna hade pågått, både i de södra provinserna och i vissa norra regioner.

Demokratirörelser

Ungefär samtidigt som kommunistrebellerna började växa till ett större hot på 1960-talet uppstod krav på att militären skulle få minskat politiskt inflytande. I takt med att Thailands ekonomi förbättrades ifrågasattes militärens maktställning och krav på ökad demokrati framfördes av folket.

 

1968 bestämde militären att politiska partier skulle vara tillåtna igen, samtidigt som de bildade ett eget parti.

Demonstrationer i Bangkok

1973 organiserade oppositionen - många av dem studenter - stora demonstrationer med över 250 000 deltagare för ökad demokrati. Militären svarade med att skjuta ihjäl 75 demonstranter.

 

Fria val hölls 1975, men det ledde inte till någon stabilitet. Politiska aktivister från både höger och vänster anordnade strejker och demonstrationer. Militären började organisera extremistiska paramilitära grupper och atmosfären var väldigt hotfull.

 

Studenterna i Bangkok anordnade stora protester som de paramilitära grupperna attackerade i oktober 1976. Händelsen brukar kallas ”massakern i Bangkok” då obeväpnade studenter misshandlades, torterades och dödades inne på ett centralt universitetsområde. Minst 43 människor miste livet den dagen, men man misstänker att det var många fler.

 

Denna massaker, som skedde bara ett fåtal år efter att 75 demonstranter skjutits ihjäl, vittnade om behoven av förändring i det thailändska politiska systemet.

Röd- och gul-skjortorna 

Under åren 2008 till 2010 drabbades Thailand av flera omvälvande politiska kriser som urartade i våldsamma protester, koncentrerade till huvudstaden Bangkok.

 

I augusti 2008 belägrades stora delar av Bangkok, bland annat flygplatsen, av gulklädda demonstranter. Demonstranterna lyckades tvinga fram nyval som vanns av Demokratiska Partiet.

 

I början av april 2010 drabbades Bangkok återigen av våldsamma demonstrationer. Denna gång var det rödklädda anhängare till den tidigare premiärministern Thaksin Shinawatra som visade sitt missnöje med det rådande politiska läget. Dessa demonstrationer urartade och när situationen efter veckor av oroligheter och sammandrabbningar förbättrades hade 88 personer mist livet och över 1800 skadats.

 

Ytterligare en statskupp genomfördes 2014 då den demokratiskt valda regeringen avsattes av militären (se ”Thailand idag” nedan)

 

Dessa sammandrabbningar som ofta har stått mellan gul- och rödskjortor – färgen symboliserar vilket parti man stödjer – ligger ständigt under ytan i det thailändska politiska systemet.

Rebellerna i Pattani

I södra Thailand finns ett område som kallas Pattani. Det är ett gammalt kungadöme som när Thailands gränser drogs delades upp så att delar av det idag ligger i Thailand och andra delar i Malaysia.

 

Ända sedan området blev en del av kungariket Siam så har människorna varit negativa till att styras från Bangkok. Invånarna i Pattani känner en större samhörighet med Malaysia eftersom de i många fall pratar malajiska och är muslimer.

Pattanis väpnade grupper

I början av 1960-talet bildades flera organisationer som genom väpnad kamp ville skilja Pattani från Thailand. Målen varierade, vissa av grupperna slogs för ett självständigt Pattani, medan andra i första hand slogs för att göra provinsen till en del av Malaysia.

 

De mer religiöst influerade motståndarna till den thailändska regimen blev starkare i mitten av 1990-talet när en grupp män återvände till Pattani från Afghanistan. I Afghanistan hade de stridit med den muslimska mujahedin-rörelsen som kämpade mot Sovjets närvaro i Afghanistan.

 

Under 2001 började en del attacker ske i området, men de bestod framförallt av bomber som sprängdes mitt i natten på järnvägsstationer så ingen blev skadad.

 

Regeringen skyllde på ”banditer” och kritiserade militären och polisen i området för att de inte kunde få stopp på bomberna. De misstänkte att det var delar av militären som själva hade utfört dåden, eller betalat kriminella för att spränga bomber, så att de skulle få behålla sina militärbaser i området. Attackerna i området ökade under de följande åren men de ledde fortfarande sällan till dödsoffer.

Konflikten eskalerar

I början av januari 2004 blev konflikten i Pattani plötsligt välkänd. Flera hundra personer attackerade ett militärläger och flydde med fyrahundra gevär samtidigt som de dödade fyra soldater. Undantagstillstånd infördes och militären ökade sin närvaro i de södra delarna av landet.

 

Under den tiden började militären sätta upp vägspärrar runt om i provinserna i ett försök att få tag på de ansvariga. Den 28 april 2004 attackerades elva olika vägspärrar och under striderna dödades mer än hundra personer.

 

Regeringen hävdade att de som dödades alla hade varit stridande men det visade sig efteråt att de flesta av dem varit obeväpnade. Ännu värre var beskedet om att 32 personer hade dödats inne på området för den historiska Kru-Ze moskén i Pattani. Det verkade som de flesta av dem hade blivit avrättade av militären.

Massakern i Tak-Bai

Nu började även de delar av lokalbefolkningen i södra Thailand som inte stödde rebellerna bli allt mer kritiska mot regeringen.

 

Den värsta incidenten skedde 25 oktober 2004 då hundratals demonstranter samlades utanför polisstationen i staden Tak-Bai för att protestera mot att ungdomar från trakten hade gripits. När armén kom till platsen bestämde de sig för att gripa många i folkmassan. De gripna bakbands, misshandlades och lastades in i lastbilar, för att sedan föras till närmsta militärbas. Under resan klämdes 78 personer ihjäl, och man tror dessutom att sju personer avrättades av militären.

 

Efter händelserna i Tak-Bai ökade antalet attacker kraftigt. Sedan dess har flera attacker skett varje vecka, både mot militära mål, men också mot civilbefolkningen i området. Det är fortfarande oklart exakt vilka det är som ligger bakom våldet i södra Thailand eftersom väldigt få uttalanden har gjorts från rebellerna.

Press på rebellerna

Under 2007 inledde regeringen en stor offensiv som gick ut på att genomföra massarresteringar av misstänkta i konfliktområdet. Nästan 2000 personer greps under två månader och kritiken var skarp från organisationer som bevakar mänskliga rättigheter. Den thailändska regeringen anklagas bland annat för olika former av tortyr i syfte att få fram information.

 

Regeringen har även under senare år börjat dela ut vapen till ”frivilliga” i konfliktområdet. Under 2007 och 2008 anlitade militären ett stort antal av dessa frivilliga. De har kortare utbildning och lägre löner än vanliga soldater och är därför billigare i drift. Ett stort problem är dock att de har visat mycket liten respekt för mänskliga rättigheter och också varit inblandade i korruption i högre utsträckning än andra militärer.

Pattani idag

Våldet har fortsatt med attacker nästan varje dag. Rebellerna riktar ofta sina attacker mot personer som arbetar inom det statliga skolsystemet, såsom lärare och rektorer. De menar att skolsystemet är en del av den thailändska statens taktik för att få människor att bli mer likriktade.

 

Under det senaste året har antalet dödsoffer i Pattani-konflikten minskat, men huruvida detta innebär ett trendbrott och en början på slutet av oroligheterna är för tidigt att sia om. Det är stor skillnad på antalet dödsoffer beroende på vilken källa som citeras, lokala organisationer redovisar ofta en högre siffra än nationella eller globala nyhetskällor och organisationer. Detta beror delvis på att mycket fokus traditionellt har legat på Bangkok och händelser där, vilket innebär att nyheter från södra Thailand prioriteras bort. Under 2015 genomfördes ett bombdåd i centrala Bangkok som fick stort utrymme i media, under den tiden rapporterades inget eller mycket lite från konflikten i södra Thailand. En annan förklaring till varför det rapporteras färre döda från södra Thailand kan vara att nyhetsrapporteringen från Thailand dominerats av den politiska instabiliteten och statskuppen som genomfördes 2014.

 

De förhandlingsförsök som tidigare inletts har strandat då det har varit svårt att identifiera vilka grupperingar som bör inkluderas i förhandlingarna. Det faktum att det thailändska politiska systemet är så instabilt minskar utsikterna till ett bra förhandlingsklimat.

 

Konflikten i Pattani pågår idag och skördar många offer, såväl civila som militära. Uppskattningarna om antalet döda skiljer sig åt, men det är klart att situationen inte är närmare en lösning än vad den var för ett antal år sedan.

Gränskonflikt med Kambodja

Thailand har en olöst gränskonflikt med Kambodja. Denna konflikt har en flera decennier lång historia och gäller huruvida templet Preah Viehar som ligger på gränsen mellan länderna tillhör Kambodja eller Thailand. Denna fråga fick sin formella lösning redan 1962 då internationella domstolen ICJ (International Court of Justice) slog fast att templet faktiskt tillhörde Kambodja. Detta till trots har Thailand gjort anspråk på området, och framförallt närområdet, något som ledde till stridigheter under sent 1970-tal.

 

Konflikten var inaktiv tre decennier, men under 2008-2009 ökade spänningarna återigen. Dessa spänningar kulminerade i början av 2011 då kambodjanska och thailändska soldater besköt varandra över gränsen.

 

Under tre dagar i februari pågick strider och tusentals civila tvingades fly. Stridigheterna handlade om området som omger templet. ICJ:s domslut nämner ingenting om området som omger templet, och de 4,6 kvadratkilometrarna är enligt Thailand deras.

 

För att lugna situationen gav FN:s säkerhetsråd ansvaret till ASEAN (Association of Southeast Asian Nations, Sydostasiatiska länders förening). Trots upprepade förhandlingar kunde inte parterna enas om ett fredsavtal. Istället spreds oroligheterna till närliggande Surinprovinsen, i Thailand, där gränsstridigheter blossade upp i slutet av april 2011.

 

Konflikten är inte löst även om båda parterna har dragit tillbaka sina trupper från området.

Thailand idag

I juli 2011 hölls val i Thailand och partiet Phak Phuea Yhai, (PPT) vann en jordskredsseger. Partiet utsåg Yingluck Shinawatra, syster till den tidigare premiärministern Thaksin Shinawatra, till Thailands första kvinnliga premiärminister. Under sin tid som premiärminister anklagades Yingluck för korruption. Anklagelserna gällde priset på ris, och huruvida Yingluck kände till, och gjorde nog för att stoppa, den eventuella korruption som pågick då regeringen genomförde ett stort projekt som gav bidrag till risbönder.

 

Yinglucks regering avsattes av en militärkupp 2014. Thailand styrs sedan augusti 2014 av general Prayut Chan-o-cha. Militären lovade att hålla fria val strax efter det att de tog över makten, men hittills har inga val ägt rum. Enligt den senaste tidtabellen ska val hållas under andra hälften av 2016. Oavsett när nästa fria val hålls är det tydligt att det thailändska politiska systemet är ömtåligt och att risken för massdemonstrationer och våldsamheter ständigt är närvarande.

 

Konflikten i Pattani fortsätter, de förhandlingsförsök som gjorts verkar inte leda till någon fredlig lösning. Även om de rapporterade dödsiffrorna minskar är situationen fortsatt osäker för såväl civilbefolkningen som för statsanställda i de södra provinserna på gränsen till Malaysia.