Fördjupning Jemen

Jemens historia har präglats av kolonialism och maktkamp. Efter drygt 20 år av konflikter och spända relationer enades Nord- och Sydjemen under fredliga former 1990. Konflikter och växande sociala problem har dock fortsatt att prägla landet. Efter den arabiska våren fick landet en ny president och 2014 antogs en ny grundlag efter en lång process. Kort därefter utbröt nya strider som utvecklades till ett krig med inblandning från flera länder.

Det område som idag utgör Jemen befolkades för mer än 4000 år sedan. Jemens tidiga historia kantades av maktkamper, och flera kungadömens uppgång och fall.

Under perioder dominerades Jemen av kristendom och judendom, men i slutet av 620-talet övergick den dåvarande guvernören i området till islam, vilket sedan dess har varit huvudreligionen i området.

Nord- och Sydjemen

Under 1800-talet påbörjades en splittring av det område som idag utgör Jemen. Ottomanerna (turkarna) ökade sitt inflytande i de norra och västra delarna av dagens Jemen. De etablerade en provins i dessa områden som senare kom att bli Nordjemen.

Turkarna mötte hårt motstånd i Nordjemen och 1918 tog imamen Yahya över makten. Nordjemen blev därmed självständigt. Yahyas politik gjorde Nordjemen till ett isolerat land och utvecklingen stod nästan stilla.

När Suezkanalen öppnades 1869 blev hamnstaden Aden i söder strategiskt viktig för Storbritanniens handel med öst. Staden och det omkringliggande området kom kort därefter under brittiskt styre och blev sedan en brittisk koloni 1937.

Skillnaderna mellan Nordjemen och den brittiskt kontrollerade Aden-regionen blev allt större. Aden var då en av världens mest trafikerade hamnar. Sydjemen blev självständigt 1967, efter några år av stridigheter mellan brittiska trupper och självständighetsgrupper.

Under Kalla kriget rörde sig Nordjemen alltmer mot väst och mot den politiska högern. Sydjemen däremot rörde sig mot kommunismen och stärkte banden med Sovjetunionen.

Ett enat Jemen

Relationerna mellan Nord- och Sydjemen var ansträngda under 1970-talet och flera gränskonflikter utkämpades. Utöver detta gav Sydjemen finansiellt stöd till oppositionen i Nordjemen, som utan framgång försökte avsätta regeringen i början av 1980-talet.

Under senare delen av 1980-talet förbättrades relationerna mellan de två länderna. En sammanslagning förespråkades allt mer från olika håll.

1990 förenades Nord- och Sydjemen i en fredlig process och blev Republiken Jemen. Till president valdes Ali Abdullah Saleh, som hade varit president i Nordjemen sedan 1978. Nordjemens huvudstad, Sanaa blev också den nya gemensamma huvudstaden. Sydjemens president blev vice-president i det enade Jemen.

Jemen idag

Jemen är formellt en republik med flerpartisystem, men i praktiken har landet styrts av presidenten och hans närmaste män. Flera val har hållits sedan återföreningen 1990. Jämfört med många andra länder i regionen har dessa varit förhållandevis demokratiska.

Korruptionen i Jemen är utbredd och gör det svårt att till exempel reformera domstolsväsendet och förbättra ekonomin genom skatter. Exempelvis är lönerna inom den offentliga sektorn låga och många tar emot mutor för att förbättra sin inkomst.

De ekonomiska och sociala problem som präglar landet har även lett till att regeringen har fått allt svårare att hålla samman landet. Flera områden i Jemen styrs redan mer eller mindre av olika klaner som ofta agerar oberoende av landets lagar.

Klansystemet är en djupt rotad tradition i Jemen och klantillhörighet väger tungt i politiken. Stridigheter mellan olika klaner och regimen förekommer, och det är också vanligt med stridigheter mellan olika klaner.

Vatten- och oljebrist

Jemens viktigaste exportprodukt är oljan. Beräkningar tyder dock på att den kommer ta slut innan år 2020. Den sinande oljan är ett stort problem då landet inte har någon tydlig strategi för att ersätta denna inkomstkälla.

Än mer problematisk är den akuta vattenbristen som råder i landet. Sanaa riskerar att bli världens första huvudstad som får slut på vatten.

En stor andel av landets vattenresurser används till att odla den illegala narkotikaväxten khat. Användningen av khat är mycket vanlig, mer än 75 procent av landets män beräknas tugga växten. Khat används även av många kvinnor.

Utbredd fattigdom

Befolkningen i Jemen är ung, närmare hälften av befolkningen är under 15 år. Samtidigt placerar sig Jemen bland de länder i världen som har högst befolkningstillväxt och befolkningen beräknas fördubblas under de kommande 20-30 åren.

Fattigdomen i Jemen är omfattande, nästan 40 % av befolkningen lever på mindre än 2 amerikanska dollar per dag (ungefär 15 kr).

I början av 2000-talet räknades endast hälften av befolkningen (som är över 15 år) som läs- och skrivkunnig. Majoriteten av dessa är män.

Strider i söder

Enandet av Nord- och Sydjemen 1990 gick fredligt till, men en del problem kvarstod, bland annat behöll båda länderna sina egna arméer, polisstyrkor samt delar av sin administration. 1994 blossade en konflikt upp mellan presidenten och vice-presidenten.

Den del av regeringen som tillhört Sydjemen drog sig tillbaka till Aden i södra Jemen. Förhandlingar inleddes, men trots detta förvärrades situationen och våldsamma strider utbröt.

Södra Jemen utropade sig till en självständig stat i slutet av maj 1994, men denna stat blev kortlivad. Inom två månader hade norra Jemens armé tagit kontroll över de södra delarna och ledarna för den nya staten i söder flydde landet.

Flera försök till medling gjordes av bland andra FN, Arabförbundet, USA och Ryssland. Alla försök till eldupphör kollapsade inom några timmar och det var först mot slutet av konflikten som förhandlingar påbörjades. Vid den tidpunkten hade armén från norra Jemen vunnit så mycket territorium att bara södra Jemens kapitulationsvillkor diskuterades. I juli 1994 var konflikten över.

Krav på självständighet

Relationerna mellan norra och södra Jemen har varit fortsatt problematiska. Oljan, som är Jemens viktigaste inkomst, finns främst i söder. Befolkningen i söder har ofta hävdat att de missgynnats både socialt och ekonomiskt av de norra delarna av landet och att de inte får en tillräckligt stor del av inkomsterna från oljan.

Hösten 2007 blev missnöjet i söder allt tydligare. Det som började som krav på reformer övergick så småningom till krav på självständighet.

Under 2009 eskalerade motsättningarna till våldsamheter i samband med ett flertal demonstrationer som anordnandes av en löst sammansatt separatistgrupp kallad "the Southern Movement" ("Sydliga rörelsen").

Gruppen har sedan den bildades 2007 alltid hävdat att de endast driver sin kamp med fredliga metoder. Regeringen har dock flera gånger hävdat att demonstranterna varit beväpnade och att regeringsstyrkorna endast har besvarat eld.

Strider i norr

Samtidigt som missnöjet har växt i södra Jemen har norra Jemen präglats av en våldsam konflikt som har pågått i omgångar sedan 2004 och krävt tusentals liv.

På ytan ser det ut som en konflikt om regeringsmakten mellan regeringen och en rebellgrupp som ofta kallas Houthis (efter deras klannamn: al-Houthi). Men i själva verket är det en invecklad konflikt med inslag av både religiösa och politiska faktorer samt maktkamper mellan olika klaner.

Andra bidragande faktorer till konflikten är bristen på utveckling i området och att många i norr anser sig vara utsatta för sociala och ekonomiska orättvisor.

Efter intensiva strider enades Houthi-rebellerna och regeringsstyrkorna tillslut om en vapenvila år 2010. Vapenvilan höll, med några undantag, i flera år. Situationen ändrades dock drastiskt under hösten 2014 då gruppen tog över stora delar av huvudstaden (läs mer om dessa strider under avsnittet "Nya strider" nedan).

Striderna har tärt hårt på civilbefolkningen i det redan fattiga området. Hundratusentals tvingades på flykt när striderna var som värst.

Al-Qaida

Den första uppmärksammade al-Qaida-attacken i Jemen ägde rum 1992 i Aden, i södra Jemen. Bomber sprängdes på två hotell i ett försök att attackera amerikanska trupper på väg till Somalia. Två personer dödades i attentatet men ingen av dem tillhörde de amerikanska trupperna. Under 1990-talet och början av 2000-talet utförde al-Qaida ytterligare en rad mindre attacker.

Al-Qaidas gren i Jemen stärkte sina positioner i februari 2006, då över 20 al-Qaidamedlemmar lyckades fly från ett fängelse i huvudstaden Sanaa. De flesta fångades eller dödades strax därefter, men några hittades aldrig.

Efter rymningen från fängelset började gruppen rekrytera nya medlemmar och satte upp flera nya baser i Jemen.

AQAP bildas

I början av 2009 bildades en ny al-Qaida-gren, al-Qaida på den Arabiska halvön (AQAP). Denna nya gren var en sammanslagning av de lokala al-Qaida-grenarna i Saudiarabien och Jemen. Gruppen vill avsatta Jemens regering och etablera ett islamiskt styre med sharia-lagar.

Två av ledarna har suttit i det amerikanska fånglägret i Guantanamo Bay, men båda överlämnades till Saudiarabien för att återintegreras i samhället. Kort efter att de kommit till Saudiarabien lämnade de dock återintegrationsprogrammet.

Under 2009 kom en rad rapporter om arresteringar och strider med misstänkta al-Qaidamedlemmar. Mot slutet av året trappades striderna upp och regeringsstyrkor utförde flera stora attacker. Jemen fick betydande stöd i form av underrättelseinformation och militärt material från USA i samband med dessa attacker. Samtidigt ökade också USA sitt bistånd till Jemen kraftigt. På senare år har USA även genomfört flera flygattacker mot AQAP med drönare (obemannade flygplan).

Under 2011 eskalerade striderna mellan AQAP och regeringstrupper drastiskt och fler än 1000 personer dödades i framförallt södra Jemen. De våldsammaste striderna ägde rum under sommaren då AQAP tog kontroll över flera städer. Inte förrän i juni 2012 återtog militären städerna.

Sedan mitten av 2012 har gruppen mer och mer börjat fokusera på attacker mot höga officerare inom militären och säkerhetstjänsten. De senaste åren har våldet ökat och gruppen har stridit mot både regeringsstyrkor och Houthi-rebellerna.

Den arabiska våren

Den arabiska våren spred sig som en löpeld i regionen under våren 2011 och nådde tidigt Jemen. Fler och fler började kräva president Salehs avgång. Till en början var demonstrationerna relativt små men samtidigt kom det flera rapporter om att de mötts av våld från regeringsstyrkorna.

Kort efter det att demonstrationerna började i januari meddelade Saleh att han inte tänkte ställa upp i presidentvalet som planerades till 2013. Demonstranterna och oppositionen krävde dock att han omedelbart skulle avgå. Under våren började också flera högt uppsatta politiker och militärer vända sig mot presidenten.

Stödet för Saleh var dock fortfarande starkt bland många av landets mäktiga klaner och Saleh förhalade grannländernas medlingsförsök som handlade om att få honom att avgå. Våldsamheterna ökade och strider ägde rum framförallt i storstäderna.

President Saleh avgår

Efter förhandlingar ledda av grannländerna skrev Saleh i november 2011 till slut under ett avtal om sin avgång. Avtalet innebar att han lämnade över makten till vice-presidenten Abd-Rabbu Mansour Hadi och att val av ny president skulle hållas inom 90 dagar.

En samlingsregering där även oppositionspartierna ingick bildades och i slutet av februari 2012 valdes Hadi till president i ett val där han var enda kandidaten.

Avtalet Saleh skrev under innebar också att han fick full immunitet och därmed inte kan åtalas för till exempel attackerna mot demonstranterna eller för korruption. Detta ledde till nya demonstrationer. Trots att Saleh inte längre är president så spelar han fortfarande en viktig roll som ledare för det största politiska partiet i parlamentet.

Ny konstitution

I mars 2013, efter flera förseningar, inleddes arbetet med att ta fram en ny konstitution och förbereda för demokratiska val.

Processen fick kritik från flera håll och bland annat separatister i söder valde att bojkotta arbetet. Istället hölls stora demonstrationer i bland annat Aden där demonstranter krävde ett självständigt Sydjemen.

Den nationella dialogen avslutades i januari 2014. Resultatet blev ett nytt federalt politiskt system och ett mandat för presidenten att sitta kvar ytterligare ett år.

Huthis intar huvudstaden

I mars 2014 krävde Houthis (rebellgruppen i norra Yemen som stridit mot regeringen under flera perioder) att president Hadi skulle avgå. Kort därefter tågade tusentals medlemmar av gruppen in i staden Amran, som ligger strax norr om huvudstaden Sanaa, och demonstrerade mot honom.

Gruppen fortsatte sedan att avancera mot huvudstaden och i augusti anordnades demonstrationer där. Regeringen försökte förhandla med gruppen, men så småningom övergick de fredliga demonstrationerna i våldsamheter. Efter bara några dagar hade Houthis tagit kontrollen över stora delar av Sanaa.

Ett fredsavtal förhandlades fram med hjälp av FN och innebar att presidenten skulle sitta kvar men att en ny regering skulle bildas. Houthis fick ett stort inflytande i den nya regeringen. Trots det drog de inte tillbaka sina styrkor från huvudstaden.

I januari 2015 stärkte Houthis kontrollen över huvudstaden och satte president Hadi i husarrest. Kort därefter avgick han. Houthis framfart väckte starka protester från bland annat USA, Europeiska Unionen och Saudiarabien. I slutet av februari lyckades presidenten fly till Aden i söder och gjorde återigen anspråk på presidentmakten.

Striderna trappas upp

I slutet av mars 2015 inledde Saudiarabien, med stöd av tio andra länder, en serie flygattacker mot Houthistyrkorna. Målet var att återupprätta president Hadis regering. Striderna och flygattackerna fortsatte även under våren och sommaren 2016.

FN har vid flera tillfällen försökte medla mellan de olika parterna i konflikten med målet att få till stånd en vapenvila. I mars 2016 kom parterna överens om en vapenvila längs gränsen mellan Saudiarabien och Jemen. Vapenvilan sågs som ett positivt tecken, men någon längre vapenvila i hela landet har inte uppnåtts.

Flygattackerna och intensiva strider i olika delar av landet har drastiskt förvärrat den humanitära situationen i landet. I slutet av 2015 uppskattades cirka 2,5 miljoner människor vara på flykt inom landet.

Islamiska Staten

Under våren 2015 började gruppen "Islamiska Staten" (IS) utföra attacker i Jemen, både mot regeringsstyrkor och mot Houthis. Gruppen har utfört flera självmordsbombningar som dödat ett stort antal människor. Dessa attacker fortsatte under 2016, framförallt i södra delarna av landet.