Fördjupning Mexiko

Mexikos läge är viktigt för hur situationen i landet ser ut idag. Landet ligger i Centralamerika, på vägen mellan världens största producent av kokain, Colombia, och världens största konsument av drogen, USA. De senaste nio åren har över 90 000 människor dött i strider mellan olika drogkarteller och mellan drogkartellerna och militären.

Tidiga civilisationer

Redan för över 2000 år sedan fanns det flera avancerade civilisationer i Mexiko. Landets tidiga historia innehåller bland annat Mayaindianernas storhetstid mellan 600- och 900-talen och Aztekernas starka militärmakt som växte fram under 1300-talet.

I början av 1500-talet började spanska upptäcktsresande göra expeditioner till Nordamerika och år 1519 landsteg den första stora expeditionen på Mexikos kust. Ledda av Hernán Cortés började de spanska erövrarna röra sig mot Aztekernas huvudstad Tenochtitlán i centrala Mexiko.

Tenochtitlán låg där Mexiko City ligger idag och var en storstad på sin tid. Fler än 200 000 människor levde i staden som hade ett avancerat bevattningssystem och ett starkt jordbruk. Trots Aztekernas starka militärmakt kunde de inte stå emot de spanska erövrarna och de sjukdomar de förde med sig. 1521 föll staden och spanjorerna tog kontrollen över Mexiko. Landet förblev en spansk koloni i 300 år.

Mexiko blir självständigt

Efter revolutionerna i Amerika och Frankrike spreds i början av 1800-talet idén om ökad jämställdhet och frihet i Mexiko.

Den 16 september 1810 uppmanade prästen Miguel Hidalgo befolkningen att ta till vapen mot det spanska styret. Händelsen kallas ”skriket från Dolores” och är så viktig i Mexikos historia att den firas varje år som landets nationaldag.

Efter elva år av frihetskrig mellan ursprungsbefolkningen och den vita eliten, blev Mexiko till slut självständigt 1821. Det självständiga Mexiko täckte ett mycket större område än det som idag är Mexiko. Flera numera amerikanska stater, bland andra Texas, Nevada och Kalifornien, var under denna period under mexikanskt styre.

Under 1830-talet bröt sig Texas loss och 1846 ledde bråk kring gränsdragningen till att krig bröt ut mellan USA och Mexiko. Kriget slutade med att Mexiko tvingades ge ifrån sig halva sitt territorium till USA.

Mexikanska revolutionen 1910

Under den andra hälften av 1800-talet styrde den liberala generalen Porfirio Díaz landet. Stora satsningar på ekonomisk utveckling och jordbruksexport gjorde att medelklassen och ägarna av storgodsen, haciendorna, fick det bättre ställt. Bland småbönderna och ursprungsbefolkningen spred sig däremot fattigdomen och missnöjet.

I norr ledde Francisco “Pancho” Villa en revolutionär armé och i söder hade Emiliano Zapata organiserat en upprorsrörelse av egendomslösa bönder. Lokala bondeuppror växte sig snart starkare och blev en nationell revolution som avsatte Díaz.

Totalt beräknas mellan 250 000 och 1 miljon människor ha dött under den mexikanska revolutionen. Revolutionen förde dock med sig en ny författning som innehöll reformer inom jordfördelning, utbildning och arbetsvillkor.

Massakern 1968

1929 bildades partiet PRI, den institutionella revolutionens parti, som sedan satt kvar vid makten i över 70 år. De första fyrtio åren av PRI:s styre har kallats ”det mexikanska miraklet” eftersom ekonomin växte stort under denna period.

Under 1960-talet spred sig studentuppror runt om i världen, och även i Mexiko protesterade studenter mot hur landet styrdes. Sommaren 1968 växte demonstrationerna i styrka och protesterna eskalerade.

Under en sådan demonstration i oktober sattes kravallpolis och armén in för att skingra demonstranterna.

Vad som sedan hände är fortfarande oklart. Armén började skjuta rakt in i folkmassan mot de obeväpnade studenterna. Efteråt hävdade armén att de hade blivit beskjutna. Hur många människor som dog är också oklart. Den officiella siffran från regeringen är 30 medan vissa pratar om 3000 döda. De flesta ögonvittnen rapporterade omkring 300 döda.

Missnöje i Chiapas

Trots att den mexikanska revolutionen förde med sig en modernisering av samhället och löften om jordreform fortsatte situationen för småbönderna att vara svår.

Särskilt allvarlig var situationen i provinsen Chiapas i söder, där den lokala eliten förtryckte ursprungsbefolkningen.

Efter flera decennier av marginalisering och förtryck började ursprungsbefolkningen och bönderna organisera sig i lokala uppror i södra Mexiko under 1980-talet. Protesterna möttes med våld och slogs snabbt ned.

Zapatisterna förklarar krig

I början av 1990-talet bestämde sig en organisation i Chiapas för att ta till vapen för att förbättra sina villkor. Den 1 januari 1994 ockuperade EZLN, Zapatistiska nationella befrielsearmén, fyra städer i Chiapas.

EZLN, som hade tagit sitt namn efter revolutionsledaren Emiliano Zapata, förklarade krig mot regeringen och krävde presidentens avgång, demokratisering och lika rättigheter.

Militären sattes in och när de efter två veckors strider förklarade vapenvila hade närmare 150 personer dött.

Även om EZLN inte har använt sig av väpnat våld sedan i mitten av 1990-talet fortsätter konflikten att vara olöst. EZLN:s ledare, den mystiske maskerade Subcomandante Marcos, har med jämna mellanrum gjort politiska uttalanden och 2001 organiserade han ett demonstrationståg för fred från Chiapas till Mexico City, en sträcka på över 300 mil.

Fler grupper bildas

I mitten av 1996 bildades ytterligare en gerillarörelse som ville avsätta regimen. EPR, folkets revolutionära armé, kämpade för respekt för mänskliga rättigheter och en ekonomisk politik som skulle gynna befolkningen.

EPR var aktiva i södra Mexiko och grundades av jordbrukare. EPR genomförde attacker främst mellan juni och oktober 1996, men har fortsatt att vara aktiva. Den mexikanska regeringen har inte inlett några förhandlingar med EPR och även denna konflikt fortsätter att vara olöst.

Paz y Justicia dödar civila

Som ett svar på rebellrörelserna i Chiapas bildades i början av 1990-talet en anti-zapatistisk paramilitär. Paz y Justicia, fred och rättvisa, genomförde ett antal attacker mot civila som de ansåg stödde EZLN.

Den värsta attacken ägde rum i december 1997 när Paz y Justicia attackerade civila i en kyrka i byn Acteal i Chiapas. Paz y Justicia hade fått öppet stöd från den mexikanska regeringen och det finns rapporter som säger att armén inte ingrep när de såg paramilitärerna attackera kyrkan. 45 människor, däribland många barn, dog i massakern.

Drogkartellernas framväxt

Mexiko har sedan början av 1900-talet producerat marijuana och heroin och en del av drogerna har smugglats vidare till USA. Men det var inte förrän under 1980-talet som droghandeln blev den omfattande industri den är idag.

Tidigare smugglades drogerna från Colombia till USA, men detta försvårades när kontrollen vid gränsen till Florida förbättrades.

Mexikos långa och svårbevakade gräns mot USA lockade till sig droghandlare från Colombia och kokainhandeln blomstrade. Drogsmugglare gick samman och bildade mer organiserade drogkarteller.

Idag räknar man med att över 95 procent av allt kokain som hittas i USA har passerat Mexiko. Drogförsäljningen i USA beräknas omsätta flera hundra miljarder kronor varje år, stora mängder av dessa pengar flödar tillbaka till Mexiko.

Tijuanakartellen och Juárezkartellen

Även om det finns många olika organisationer som sysslar med drogsmuggling i Mexiko så har det främst varit fyra stora karteller som kontrollerat kokainets väg till USA. De har alla funnits sedan 1980-talet och har fått sina namn från de områden de kontrollerar.

I nordvästra Mexiko, nära gränsen till Kalifornien, finns Tijuanakartellen. Läget nära gränsen gjorde att kartellen växte sig allt starkare och den blev under 1980- och 1990-talen en av de största kartellerna i Mexiko.

I staden Ciudad Juárez finns Juárezkartellen. Ciudad Juárez är en av de viktigaste portarna till USA och på grund av sitt läge har staden ofta varit föremål för blodiga konflikter mellan grupper som vill ta kontroll över kokainsmugglingen.

Båda kartellerna har försvagats kraftigt under de senaste åren: Juárezkartellen efter att ha stridit mot Sinaloakartellen i Ciudad Juárez i många år. Tijuanakartellen har försvagats på grund av konkurrens från andra karteller och blodiga konflikter mellan olika grupper inom kartellen.

Sinaloakartellen och Gulfkartellen

Den tredje stora kartellen, Sinaloakartellen, har sitt centrum i delstaten Sinaloa i väster och kontrollerar stora delar av kusten mot Stilla havet.

En av Sinaloakartellens främsta motståndare har varit Gulfkartellen som kontrollerar Mexikos östra kust, mot Mexikanska Golfen.

På 1990-talet blev Gulfkartellen en av de största och knappade in på Tijuanakartellen och Juárezkartellen som länge hade dominerat.

Under Gulfkartellens kontroll fanns även deras stridsstyrka, Los Zetas som bildades i mitten av 1990-talet av avhoppade elitsoldater. Under våren 2010 bröt sig dock Los Zetas loss från Gulfkartellen och började istället slåss mot den.

Calderóns offensiv 2006

När Felipe Calderón vann presidentvalet 2006 gjorde han kampen mot drogkartellerna till den största enskilda frågan i sin politik.

Han satte in tiotusentals soldater med uppdraget att arrestera höga ledare för kartellerna samt att stoppa kokainhandeln. När offensiven var som störst var 96 000 soldater involverade. Anledningen till att militären fick detta uppdrag och inte polisen var att poliskåren redan ansågs vara för korrumperad och involverad i drogindustrin.

Många högt uppsatta personer inom kartellerna fängslades, men målet att minska våldet uppnåddes inte. Istället eskalerade våldet och situationen blev allt allvarligare.

Kartellerna bekämpar varandra

Även om våld mellan kartellerna förekom redan under 1980-talet var det framförallt efter att Calderón tog makten och satte in armén i kampen mot drogindustrin som våldet eskalerade på allvar.

Totalt kan så många som 100 000 människor ha dött sedan december 2006. Under de senaste åren har antalet döda i drogrelaterat våld minskat jämfört med tidigare, men under 2015 dödades ändå omkring 8 000 människor.

För att sätta skräck i rivaliserande karteller använder sig organisationerna av terror. Det är vanligt att kroppar hittas utan huvud och andra kroppsdelar. De bär ofta spår av tortyr och har hotfulla meddelanden till rivalerna fästa på sig.

Splittringar ökar våldet

Calderóns strategi gick delvis ut på att fängsla eller döda kartelledare. Men när ledarna försvunnit har istället interna maktkamper brutit ut inom kartellerna.

Under de senaste åren har många sådana interna konflikter orsakat blodiga strider. I stort sett har alla de traditionella kartellerna splittrats upp till mindre grupper sedan 2010. Det finns flera exempel där grupper inom kartellerna har brutit sig loss, allierat sig med en rivaliserande kartell och börjat strida mot sin tidigare grupp. Ett tydligt exempel på detta är Los Zetas.

Los Zetas växer

Los Zetas har växt till en av de starkaste och mest våldsamma kartellerna och kontrollerar, förutom stora delar av Mexikos östkust, flera städer i grannlandet Guatemala. De finns även i Texas och i andra amerikanska delstater och tros ha starka kopplingar till ’Ndrangheta-maffian i Italien.

Under 2010 gjorde de sig ökända genom en våldsam massaker på central- och sydamerikanska flyktingar som passerade genom Mexiko. När de över 70 flyktingarna vägrade att samarbeta med kartellen sköts de till döds och begravdes i en massgrav i Tamaulipasprovinsen nära gränsen till USA.

Efter något år blev det tydligt att det drogrelaterade våldet hade förändrats då två löst sammansatta grupper hade bildats, med Sinaloakartellen på den ena sidan och Los Zetas på den andra.

En ny strategi

2012 fick Mexiko en ny president, Enrique Peña Nieto, som ville förändra kampen mot det drogrelaterade våldet. Istället för att bekämpa droghandeln ville han fokusera på att öka säkerheten för civilbefolkningen. Även om vissa siffror visar att våldet har minskat sedan Peña Nieto tillträdde, finns det många problem att ta tag i.

Det finns till exempel en oroande utveckling där rapporter om våld tystas ner, och anklagelser har förekommit om att staten till och med har manipulerat statistiken för att få det att se ut som om våldet minskar.

Medborgargarden riskerar säkerheten

Under 2013 bildades medborgargarden på flera håll i Mexiko efter att befolkningen fått nog och försökte bekämpa drogkartellerna på egen hand. I delstaten Michoácan blev detta ett stort problem då de nya beväpnade grupperna började slåss mot kartellerna.

Under 2014 försökte man integrera medborgargardena in i den mexikanska militären, något som inte fungerade bra och problemen med drogkartellernas stora inflytande i delstaten fortsätter.

Ökad militär inblandning

Även om president Peña Nieto först sa att han inte skulle satsa på militära insatser mot kartellerna så har denna strategi ändrats de senaste åren. Stora militära operationer har genomförts i delstaterna Michoácan och Jalisco under 2015 och 2016 där man försökt att försvaga drogkartellerna.

Man har också tillfångatagit eller dödat många ledare i kartellerna. Störst uppmärksamhet har arresteringen av Joaquín ”Chapo” Guzmán fått. Guzmán är Sinaloakartellens ledare och har listats som en av världens mäktigaste människor av tidningen Forbes. Efter att ha lyckats rymma från det säkraste fängelset i Mexiko 2015 arresterades Guzmán igen i januari 2016 och han väntas bli utlämnad till USA.

Jalisco Nya Generationen-kartellen

De äldre kartellerna har genom åren försvagats och i flera fall splittrats upp. Då har nyare och mindre organisationer tagit chansen att få mer inflytande över olika områden och dess droghandel. Jalisco Nya Generationen-kartellen har sitt ursprung i Sinaloakartellen men bröt sig ut under 2010. Los Zetas är en av gruppens största fiender.

Jalisco Nya Generationen-kartellen har sitt fäste i delstaten Jalisco i västra Mexiko men har expanderat kraftigt under de senaste två åren. Kartellen har genomfört några av de största attackerna mot den mexikanska armén någonsin, mer planerade och dödligare än vad någon annan drogkartell har gjort tidigare. Bland annat lyckades man skjuta ner en militärhelikopter i maj 2015 där många soldater dog.

Drogvåldet i Mexiko verkade öka igen under den första halvan av 2016, och expansionen av Jalisco Nya Generationen-kartellen kan vara en av orsakerna till detta.

Farligt för journalister

I takt med att våldet har ökat i Mexiko har det även blivit allt farligare för journalister att rapportera om våldsamheterna. Drogkartellerna har infiltratörer som kontrollerar vad som skrivs och reportrar lever under ständiga dödshot. Landet har nu kommit att bli en av de farligaste länderna i världen för journalister att arbeta i.

Drogkartellerna har mer eller mindre lyckats tysta den fria pressen. Detta märks då bara omkring en tiondel av alla rapporter om drogrelaterat våld publiceras i tidningarna.