Foto: Martin Sjöholm/MSB

Katastrofer utomlands

Om många människor med anknytning till Sverige drabbas av en allvarlig olycka eller katastrof utomlands ska svenska staten kunna bistå, men individen har ett stort eget ansvar för att också ha en beredskap.

Enligt Lagen om konsulära katastrofinsatser måste staten ha en beredskap för att kunna gripa in om en större kris eller katastrof drabbar många svenskar utomlands. Men lagen fastslår också att resenären ska stå för kostnaderna om staten tvingas ingripa. I praktiken handlar det om resekostnader och eventuella hälso- och sjukvårdskostnader. Det viktigaste vid en utlandsresa är alltså att ha en försäkring som täcker exempelvis sjukvård och kostnad för evakuering.

När resurserna inte räcker

Lagen om konsulära katastrofinsatser har ännu inte använts. För att den ska aktiveras, genom regeringsbeslut, krävs att många med anknytning till Sverige drabbas, att situationen innebär fara för liv och att resenärer inte på något sätt kan ta sig hem på egen hand och då försäkringsbolag, resebolag och andra aktörer inte längre kan hjälpa till. Det handlar om en händelse som är så stor att vanliga resurser inte räcker till. Då först kan det bli aktuellt för staten med en evakuering av drabbade till en säkrare plats i närområdet eller till Sverige.

Lage om konsulära katastrofinsatser kom till efter flodvågskatastrofen i Sydostasien 2004 då över 540 svenskar omkom.

UD:s beredskap

UD och ambassaderna har byggt upp en organisation som är förberedd för att hjälpa svenskar som drabbas av större kriser och katastrofer utomlands. I UD:s snabbinsatsstyrka (SNITS) ingår särskilt utbilda personal som snabbt ska kunna sättas in vid en katastrof utomlands.

Stödstyrka

En särskild stödstyrka ska kunna sättas samman utifrån behov med representanter från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Polisen, Rädda Barnen, Röda Korset, Svenska kyrkan och Socialstyrelsen. Stödstyrkan arbetar på uppdrag av Utrikesdepartementet som ett stöd till ambassaden eller konsulatet i det berörda landet. Det är den svenska utlandsmyndigheten som bedömer när och vilken hjälp de nödställda svenskarna behöver.