Foto: Johan Eklund/MSB

Samverkan vid kris

Svensk krishantering bygger på samverkan, det vill säga att både myndigheter, kommuner, företag, frivilligorganisationer och människor hjälps åt för att hantera krisen.

Staten med riksdag, regering, nationella myndigheter, länsstyrelser likaväl som kommun, landsting, och näringsliv har olika roller och ansvar vid en kris. Det är allas ansvar att, så långt det är möjligt, genomföra sin verksamhet i normal omfattning. Verksamheter som inte tål avbrott måste identifieras och säkerställas.

Ansvarsprincipen

Grunden i svensk krisberedskap är den så kallade ansvarsprincipen. Den betyder att alla som har ansvar för en viss verksamhet under normala förhållanden, exempelvis kommunen som har ansvar för renhållning och äldreomsorg, också har ett ansvar för att verksamheten fungerar under en kris.

I ansvaret ligger också att samordna sitt arbete med andra, just för att samhällets samlade resurser ska kunna tas tillvara och användas effektivt vid en samhällskris.

Närhetsprincipen

Med närhetsprincipen menas att en kris ska hanteras där den inträffar och av de som är närmast berörda och ansvariga. Det är alltså i första hand den drabbade kommunen (kommunal nivå) där krisen uppstått som blir ansvarig. Om det behövs ska länsstyrelsen (regional nivå) kunna gå in och stödja kommunerna.

Först när de lokala och regionala resurserna inte räcker till kan det bli aktuellt med att myndigheter på nationell nivå går in och stöttar. Ett exempel på när detta har inträffat i Sverige var i samband med den svåra skogsbranden i Västmanland sommaren 2014.

Om resurserna inom landet inte räcker till för att hantera en kris kan Sverige vända sig till EU och be om hjälp. Sverige har också tecknat ett avtal, den så kallade Hagadeklarationen, med de övriga nordiska länderna om samarbete för att förhindra och begränsa konsekvenserna av större olyckor, naturkatastrofer och samhällskriser.

Samverkansområden

För att ytterligare underlätta samverkan mellan olika aktörer i samhället kring Sveriges samhällsskydd och beredskap finns så kallade samverkansområden. De består av myndigheter och företag med ansvar för ett visst område, exempelvis transporter. I samverkansområdet transporter sitter representanter för Trafikverket, Transportstyrelsen, Vägverket och Luftfartsverket, bland andra. En uppgift för samverkansområdena är att minska sårbarheten i systemet och att utveckla former för ett effektivt samarbete.

Det finns sex olika samverkansområden: teknisk infrastruktur, transporter, farliga ämnen, ekonomisk säkerhet, geografiskt områdesansvar och skydd, undsättning och vård.