Foto: MSB

Alla har ett ansvar

Alla har ett ansvar för att vi ska kunna leva i ett tryggt och säkert land. Kommuner, landsting och myndigheter är skyldiga att ha en beredskap för olyckor och kriser. Som enskild individ har även du ett ansvar för din egen säkerhet.

Kommuner, landsting och myndigheter är skyldiga att på olika sätt försöka förebygga och hantera både vardagens olyckor i hem- och fritidsmiljö liksom allvarliga händelser och kriser som kan drabba vårt land.

 

Arbetet med samhällets säkerhet utgår från den så kallade ansvarsprincipen. Det betyder att en kommun som är ansvarig för att exempelvis äldreomsorg och vattenförsörjning fungerar under normala förhållanden också ansvarar för att det fungerar vid svåra olyckor och kriser.

 

En grundläggande princip i vårt samhälle är också att den enskilde individen har ett ansvar för sin egen och anhörigas säkerhet och beredskap, såväl i vardagen som vid händelse som påverkar stora delar av vårt samhälle.

 

Ditt eget ansvar

Lagen om skydd mot olyckor reglerar ansvaret mellan räddningstjänst och den enskilde vid olyckor och utgår ifrån principen att den enskilde har ett primärt ansvar för att skydda sitt liv och sin egendom.

 

Det innebär att du själv ska genomföra och bekosta olika åtgärder för att begränsa skador som kan uppstå vid en olycka. Det är först när du inte klarar av att hantera en händelse som det offentliga ska kunna ge stöd.

 

Rimliga förutsättningar  

Ansvariga myndigheter och andra aktörer måste också ge individen förutsättningar att hantera sin egen säkerhet på ett rimligt sätt. Risken för att utsättas för skador i vårt samhälle ska vara så liten som möjligt och individen ska kunna räkna med akut hjälp och stöd vid en svår olycka.

 

En förutsättning för att den enskilde ska kunna ta sitt ansvar är också att det offentliga erbjuder utbildning och information för att öka den enskildes kunskaper om hur man kan förebygga och hantera olyckor och kriser.

 

Ansvar över hela hotskalan

Det offentliga har ett omfattande ansvar för att viktiga funktioner i samhället som el- och telekommunikationer, vattenförsörjning, transporter och sjukvård fungerar. Men ett säkert samhälle förutsätter också att den enskilde individen tar sitt ansvar över hela hotskalan. Från vardagens olyckor i hem och fritidsmiljö till kriser i samhället då kanske flera viktiga funktioner inte fungerar normalt.

 

Var den enskildes ansvar börjar och slutar och det offentligas ansvar tar vid finns inte reglerat så att att det i alla lägen går att veta exakt hur ansvarsfördelningen ser ut. Det är beroende av händelse och framför allt hur den egna förmågan ser ut.

 

Sjuka, gamla och barn är grupper som inte kan ta ett ansvar på samma sätt som en vuxen och frisk människa. Generellt kan man dock säga att det offentliga får ta ett större ansvar vid svåra kriser än vid händelser med begränsade konsekvenser.

 

I den enskildes ansvar ingår att:

  • vara medveten om och förbereda sig för att olyckor och kriser kan inträffa som djupt påverkar vår invanda och trygga vardag
  • vara medveten om att samhällets resurser vid svåra händelser först måste riktas till grupper som inte själva kan ta sitt ansvar
  • aktivt hålla sig informerad om vad myndigheter och andra ansvariga aktörer gör för att hantera en händelse samt följa instruktioner och råd från myndigheterna
  • ha en beredskap för att möte grundläggande behov som tillgång på vatten, mat och värme, framförallt i ett initialt skede av en kris.