Målen för samhällets säkerhet och svensk krisberedskap är att skydda befolkningen och viktiga samhällsfunktioner, men också ytterst att upprätthålla de grundläggande värdarna i det svenska samhället som demokrati och mänskliga rättigheter.
För att ett samhälle ska kunna hantera allvarliga händelser och kriser krävs det ett förebyggande arbete, exempelvis med att förbättra robustheten eller motståndskraften hos viktiga samhällsfunktioner som elförsörjning, vattenförsörjning, IT-system och transportsystem. Detta för att de exempelvis ska kunna stå emot stormar, översvämningar eller sabotage och för att de snabbt ska kunna återhämta sig efter en kris så att konsekvenserna för samhället och individen blir så lindriga som möjligt.
Samhället måste också ha en förmåga att agera på ett effektivt och samordnat sätt när väl krisen inträffar. Det betyder att alla berörda måste veta vem som ska göra vad och på vilket sätt. Det i sin tur kräver att både myndigheter, företag och organisationer över och utbildar sig.
Allas ansvar
Den så kallade ansvarsprincipen, som är grunden i svensk krisberedskap, innebär att den som ansvarar för en verksamhet under normala förhållanden, exempelvis kommunen som ansvarar för vattenförsörjningen, är skyldig att se till att den fungerar även under allvarliga olyckor och kriser.
Principen rymmer också ett annat grundläggande synsätt på hur samhället ska hantera kriser - den att ingen kan hantera en kris ensam, utan att det krävs insatser från en lång rad myndigheeter, organisationer, företag och enskilda, från den lokala nivån till den nationella. I ansvarsprincipen ligger därmed också en skyldighet att samverka med andra för att krisen ska hanteras så effektivt som möjligt.
I det så kallade krisberedskapssystemet ingår även den enskilde individen som en viktig aktör. Den enskilde har ett ansvar att både veta hur man förebygger, hur man skaffar sig en hemberedskap och hur man ska agera vid olika kriser.
De hot och risker som samhället är exponerat för är globala och komplexa. Det innebär att Sverige måste arbeta exempelvis inom EU och med de övriga nordiska länderna, med att utveckla beredskapen och strukturen för hur staterna ska både förebygga men också hantera kriser.
Relevanta arbetsområden
Temat Krisberedskap ger möjlighet till breda och tvärvetenskapliga diskussioner om hur och varför olika kriser uppstår, hur det förebyggande arbetet går till och hur samhället på ett systematiskt sätt kan arbetar med att bygga upp en förmåga att hantera kriser när de väl inträffar.
De texter som presenteras inom detta område strävar efter att bidra till kunskap och ett ökat intresse för frågor om samhällets sårbarhet och säkerhet. De syftar också till att ge en förståelse för hur olika faktorer kan påverka säkerheten i ett samhälle samt ger exempel på hur olika strukturer och aktiviteter ständigt påverkar säkerhetsläget, från det globala till det lokala.
Genom att innefatta faktorer som nationell och internationell civil eller fredstida krishantering kommer temat in under samhällsfrågor, samhällsförhållanden samt olika samhällens organisation och funktion i ämnet samhällskunskap.
Mer ingående kopplingar till ämnesplanen
I menyraden till vänster hittar du lärarhandledningar till de olika fördjupningsområdena inom temat Krisberedskap