Foto: Lennart Andersson/MSB

Det internationella systemet

Politik handlar bland annat om hur makt utövas och beslut fattas. Internationell politik brukar ofta beskrivas som mellanstatlig, även om det finns många andra viktiga aktörer än stater i det internationella systemet.

Därför är det bättre att tala om internationell politik som samspelet mellan olika stater och andra aktörer utanför enskilda aktörers kontroll.

Ingen stat eller aktör – hur mäktiga de än tycks vara - bestämmer ensamt på den internationella arenan. Dessutom är alla mer eller mindre beroende av varandra.

Om industrier i ett land släpper ut föroreningar som förstör miljön - och kanske i sin förlängning påverkar klimatet - drabbar det även andra länder. Hur länder väljer att hantera sådana här och liknande konflikter är en del av den internationella politiken.

Olika perspektiv

Dagligen rapporterar media om händelser som på olika vis rör internationell politik. Ofta är uppgifterna om vad som inträffat, varför och vilka konsekvenser händelserna får, motstridiga. Det beror bland annat på att de som tolkar uppgifterna utgår från olika perspektiv.

Varierande utgångspunkter leder till att olika medier uppmärksammar händelser och företeelser i världen på världen på olika sätt. Det innebär inte att något av perspektiven behöver vara felaktigt.

Tre teoretiska perspektiv har dominerat synen på internationell politik: realism, liberalism och konstruktivism. De olika teorierna ger olika svar på hur det internationella systemet ser ut, vad som står på spel och vilka aktörer som är viktiga.

Realism


Realismen grundas i ett centralt fokus på staten som anses vara den enda aktören av riktig betydelse i internationell politik. Staten är den aktör som besitter makt och medel nog att starta stora krig, skapa och tillintetgöra internationella samarbeten samt influera andra stater.

Teorin anser att det råder anarki mellan länder och att internationell politik handlar om överlevnad. De starkaste staterna har makt nog att bestämma utvecklingen. Därmed samarbetar stater enbart på grund av sina egna intressen, där allting utgår ifrån att man ska maximera sina egna vinster. Ifall olika staters strider mot varandras kommer den stat med mest makt att bekämpa den svagare statens intressen. Detta gör att alla stater ständigt rustar sig militärt för att kunna försvara sig i den anarkiska och osäkra världen där alla stater strävar efter mer makt och ökad säkerhet. Enligt realismen bryr sig stater mest om relativ makt, det vill säga hur mäktig en stat är i förhållande till andra stater.

Freden i världen upprätthålls med hjälp av avskräckning och maktbalans av militära styrkor mellan länderna. Det är alltså rädslan för de andra ländernas militära förmågor som gör att länder inte går i krig. Enligt många realister var därför det kalla kriget en förhållandevis säker period av historien. Detta kan verka märkligt, men beror enligt realismen på att den ömsesidiga skräck inför varandras kärnvapen gjorde krig mellan supermakterna USA och Sovjetunionen otänkbart. En situation av fred ses dock främst som ett undantag då det anarkiska systemet bygger på osäkerhet. Detta medför att hot om krig och konflikter alltid är närvarande.

 
Professor Randall Schweller från Ohio State University visar på skillnader mellan realism och liberalism (ca. 4 min lång på engelska)

Liberalism

Liberalismen anser att det finns många viktiga och inflytelserika aktörer på den internationella scenen, till exempel stater, företag, individer och organisationer. De menar att man inte kan isolera staten som avgörande aktörer då dessa stater utgörs av individer som lever i ett samhälle och driver företag eller organisationer. Dessa individer och företag driver, precis som stater, en enskild, internationell agenda som kan påverka den politiska utvecklingen. Därmed finns det flera intressen som styr den internationella politiken och det finns betydligt fler möjligheter för transnationella samarbeten än om man enbart hade fokuserat på stater som aktörer.

Den internationella politiken anses grundas i aktörernas gemensamma intressen och deras strävan efter att maximera sina möjligheter genom att samarbeta med andra aktörer med liknande agenda. Dessa gemensamma intressen kan man se i det faktum att länder bedriver handel med varandra, och när man sedan insåg vilka fördelar man kunde utvinna ur att samarbeta så utformade man internationell rätt för att se till att alla kunde interagera med varandra på ett strukturerat sätt. När aktörer väl samarbetar och gynnas av att utbytet mellan varandra så skapas "interdependens", alltså ett beroende av varandra. När interdependens uppstår så har aktörerna gemensamma intressen som de vill skydda, vilket dels gör krig mellan dem mindre troligt och dels får dem att vilja förhindra att andra konflikter och krig skadar deras gemensamma intressen.

Liberalismens grundidé är att individer vill samarbeta ifall de bara får möjlighet att inse att det skulle kunna ge dem någon positiv avkastning. Och eftersom alla stater består av individer så borde alla stater förr eller senare sträva efter att samarbeta. Detta är en av anledningarna till varför demokrati anses vara så viktigt för världsfreden; för om alla får vara med och bestämma om hur sitt land ska styras så brukar det leda till att landet öppnar upp sig för omvärlden. Detta gör att internationella institutioner kan formas och verka för att stabilisera världen och främja ytterligare internationella samarbeten.

Professor J.D. Bowen från St. Louis University redogör för hur liberalismen ser på världen (ca. 5½ min lång på engelska)

Konstruktivism

Konstruktivismen tar en helt annan ståndpunkt och bygger sin teori på att alla intressen är konstruerade för att få aktörer att uppfatta sin situation och väljer att agera på ett särskilt sätt. De lägger inte ett värde på vilken makt en aktör har då detta är ett konstruerat värde som enbart värderas utav andra aktörer. Ett land som har en stark militär kommer enbart att uppfattas som ett starkt land om det finns andra länder som känner sig hotade av dessa styrkor, ett samhälle som är rikt på naturresurser är enbart rikt om dessa naturresurser är efterfrågade på en marknad. Inget värde är alltså konstant utan är ständigt föränderliga.

Intressen uppkommer utifrån egenintressen som formas av vad man uppfattar som identiteter, normer och idéer. En stat grundas i att dess befolkning ser sig själva som en gemensam enhet som delar normer och uppfattningar om världens fenomen och element. När dessa individer börjar arbeta tillsammans formas deras gemensamma identitet och de skapar gemensamma värden som dessa kommer att arbeta för att behålla och förstärka.

Hade alla individer delat samma identiteter, normer och idéer så hade världen vara enad och fredlig. Men med 7 miljarder individer på jorden så är det ofrånkomligt att det finns skillnader i hur man uppfattar sig själv, sin roll och sitt beteende. Därmed formas dagens situation av hur vi som individer uppfattar vår situation, nämligen som medborgare i olika stater, stater som skiljer sig från varandra eftersom befolkningarna i dessa länder skiljer sig från varandra.

Huruvida stater kommer samarbeta eller starta krig utgår därför utifrån det skapade egenintresset och den egna befolkningens identitetsuppfattning. T.ex. har den amerikanska befolkningen en helt annan syn på hur man bör använda militära styrkor utomlands för att påverka internationell politik jämfört med hur vi resonerar i Sverige. Detta bygger på historiska erfarenheter och resonemang kring vad som bäst förstärker våra egenintressen, egenintressen som grundas i det system där vi uppfattar oss själva som deltagare.

Caleb Gallemor från Ohio State University förklarar grunderna som utgör konstruktivismen (ca. 5½ min lång på engelska)

Ingen övermakt

Det finns en väsentlig skillnad mellan hur staterna förhåller sig till varandra i det internationella systemet och hur den svenska staten förhåller sig till det svenska samhället. I Sverige stiftar riksdagen lagar och myndigheterna löser konflikter mellan olika aktörer, tar in skatt och ser till att det finns exempelvis fungerande utbildnings- och sjukvårdssystem.

I det internationella systemet finns det ingen överordnad myndighet. Även om internationell rätt har utvecklats och breddats, är de väsentliga reglerna ofta oklara och motsägelsefulla. Det finns heller ingen polis eller gemensam krigsmakt som kan straffa de som överträder reglerna. Det är bara när staterna är överens som regler och lagar blir verklighet eller speciella satsningar kan göras.

Förhållandet mellan en stat och världssamfundet beror till stor del på hur det internationella systemet tolkas. I till exempel FN kan går det ofta att se hur de olika perspektiven kolliderar med varandra. Ibland är besluten påverkade av realismen, ibland av liberalismen.