Foto: Johan Eklund/MSB

Globalisering

Globaliseringen har ”krympt” världen och ändrat många människors sätt att leva. Den har också förändrat säkerhetspolitiken och gjort det allt svårare att skilja på nationell och internationell säkerhet.

Globaliseringens främsta kännetecken är gränslöshet. Människor, varor och pengar rör sig idag betydligt lättare mellan länder och kontinenter än för bara några decennier sedan. Vi blir en allt mer integrerad del av ett globalt ekonomiskt och teknologiskt nätverk. Och allt mer beroende av varandra, vilket de senaste årens finansiella kriser är exempel på. De fick snabbt återverkningar över hela världen.

Det har alltid funnits handel mellan länder och samhällen, men aldrig som idag. Och globaliseringen har inte bara ekonomiska effekter – alla delar av samhället påverkas, från kultur och politik till kriminalitet. Det som nu pågår är enligt många den största förändringen på flera hundra år, väl jämförbar med industrialismens genombrott för några sekel sedan.

Samverkande drivkrafter

Begreppet globalisering rymmer många olika fenomen, till exempel utbredning av ny informationsteknologi, gränsöverskridande kultur, transnationella företag och ökad handel och rörlighet över gränserna. Det är förändringar som inte inträffat av sig själva, utan som har både politiska, teknologiska och ekonomiska orsaker, till exempel:

  • Liberaliseringen av världshandeln, pådriven av de stora internationella ekonomiska organisationerna, ex. WTO och Världsbanken.
  • Ny teknik som i grunden förändrat förutsättningarna för resor och kommunikation på global nivå, även för fattiga människor.
  • Minskad polarisering mellan öst och väst till följd av Sovjetunionens upplösning.

De olika krafterna som driver globaliseringen är i allra högsta grad sammankopplade. Handel mellan länder skapar exempelvis politiska relationer. På samma sätt skapas relationer på flera nivåer när det finns ett kulturellt utbyte mellan länder.

Nationalstatens roll

Vilka effekter, direkta och indirekta, som globaliseringen leder till är föremål för en hetsig debatt mellan tänkare inom ämnet internationella relationer. Mycket av debatten har handlat om nationalstatens roll i globaliseringens tidevarv.

En del liberala förespråkare av globaliseringen hävdar att statens betydelse kommer att vittra bort när den globala politiken och ekonomin blir allt mer gränslös. Företag och andra privata aktörer, även enskilda individer och sociala rörelser, kommer att få ökad makt, eftersom de inte behöver förhålla sig till de strikta gränser som karaktäriserar nationalstaten.

Globaliseringsanhängare menar även att vi människor blir mindre och mindre benägna att identifiera oss med den stat vi är födda i. Detta har att göra med den teknologiska revolutionen som bland annat har gjort det möjligt att ta del av filmer, musik, media etc. från olika delar av världen. Med intryck från jordens alla hörn, och dessutom med ökade möjligheter att röra oss över gränserna, blir vi ”världsmedborgare” istället för ”svenskar”.

Andra tänkare, särskilt från den realistiska tankeskolan, menar att staten kommer förbli den viktigaste enheten i det internationella systemet. Det är fortfarande stater som formar den politik som påverkar oss, både nationellt och internationellt genom mellanstatliga samarbeten, och det är nationella intressen som är den viktigaste drivkraften för hur stater agerar internationellt.

Globalisering och säkerhet

En allt mer sammankopplad och integrerad värld har betydelse för hur vi ser på säkerhet. En konflikt, översvämning eller ekonomisk kris i en del av världen kan snabbt skapa oro på andra håll.

Begreppet säkerhet har under de senaste decennierna fått en bredare betydelse, mycket som en effekt av globaliseringen. En stats och dess medborgares säkerhet beror inte längre bara på försvaret av det egna territoriet, utan påverkas även av internationella händelser. Detta kan gå mycket snabbt och sätter höga krav på en flexibel krishanteringsförmåga.

Dagens internationella insatser som genomförs av organisationer som FN, EU och Nato återspeglar detta. Från att tidigare ha handlat om att skapa fred genom militära medel, ligger fokus idag mer på långsiktiga åtgärder som ska främja stabilitet och väl fungerande samhällsinstitutioner. Många insatser sker därför i civil-militär samverkan.

Globaliseringen syns även i dagens konflikter. Få krig utkämpas numera mellan stater och deras konventionella arméer. Detta har att göra med vårt ömsesidiga beroende – det är helt enkelt inte troligt att länder som har ekonomiska relationer går i krig med varandra.

Istället är det inomstatliga väpnade konflikter som idag är vanligast. Det är i högre utsträckning privata aktörer, ofta kriminella organisationer som rebell- eller terroristgrupper, som utgör de största antagonistiska hoten för stater och deras medborgare.

Dessa grupper utnyttjar globaliseringens effekter till sin fördel och kan tack vare internet och öppna gränser vara välorganiserade och effektiva, samtidigt som de är utspridda i många olika länder. Terroristnätverket Al-Qaida, med förgreningar och celler på flera kontinenter, är kanske det främsta exemplet på ett antagonistiskt hot i globaliseringens tidevarv.

Ekonomisk tillväxt

Att globaliseringen driver på ekonomisk utveckling råder det ingen tvekan om. Världshandeln är idag mångdubbel mot vad den var under det kalla kriget. Utvecklingsländer står för mer än hälften av den globala ekonomiska tillväxten, en siffra som dessutom ökar.

Åtskilliga miljoner människor i framför allt Kina, Sydostasien och Indien har under de senaste decennierna fått en väsentligt förbättrad ekonomisk standard på rekordkort tid. 1981 levde hälften av jordens befolkning i fattigdom. 2006 hade det minskat till en fjärdedel, något som anhängare tillskriver globaliseringen.

De som är kritiska till utvecklingen menar å andra sidan att globaliseringen leder till en ohållbar exploatering av naturresurser, ökade miljöproblem, växande klyftor mellan fattiga och rika och att konsumenterna i den rikare delen av världen visserligen får billigare varor, men att det sker till priset av att arbetstillfällen flyttar till länder med låga löner och dåliga arbetsvillkor.

Förespråkare menar också att ekonomisk globalisering leder till att värden som demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter sprids över världen vilket gynnar alla, särskilt de fattigaste och mest utsatta människorna i världen.

Tvärtom, svarar kritikerna. Globaliseringen är i själva verket ett hot mot säkerheten eftersom den leder till ökade klyftor, avreglering och miljöförstöring vilket i sin tur orsaker internationell och nationell instabilitet.