Foto: Mats Nyström/Försvarsmakten

Säkerhet i världen

Antalet väpnade konflikter i världen minskar. I dag är det vanligare att hoten mot internationell säkerhet beror på den interna situationen i en stat, än konflikter mellan stater.

En förklaring till att antalet konflikter minskat är stormakternas minskade intresse – efter kalla krigets slut – för att stödja parter i väpnade konflikter i fattiga länder.

En annan förklaring är att det i dag är få länder som har regelrätta kolonier. Många av krigen under perioden 1950-1980 var befrielsekrig och syftade till att frigöra länder eller områden från en kolonialmakt.

Även det internationella samfundets engagemang i form av bland annat medlingar och fredsbevarande insatser anses ha haft betydelse för minskningen av antalet väpnade konflikter, precis som demokratiseringen i delar av världen.

Kanske viktigare än hur många konflikter som pågår i världen är hur många människor som dör till följd av dem. Även här är trenden nedgående och idag är siffran på historiskt låg nivå.

Allt är dock inte positivt. Internationell terrorism och attacker mot civilbefolkningen fortsätter att skapa osäkerhet i världen. De flesta terroristattacker sker i områden som under lång tid varit konflikthärdar. Det rör sig om stater med såväl muslimsk som kristen eller buddhistisk befolkning.

Forskningen visar också att om en stat är indragen i en konflikt, ökar risken för att den även drabbas av annat våld som till exempel terrorism. Flera forskningsinstitut kommer årligen med rapporter om globala konflikttrender, bland annat Stockholms internationella fredsforskningsinstitut Sipri och Uppsala konfliktdatabas.

Nationella försvar

En viktig del i diskussionen om internationell säkerhet är begreppen försvarsdilemma och makt- och säkerhetsdilemma. Ett försvarsdilemma uppstår när det skapas ett motsatsförhållande mellan nationellt försvar och nationell säkerhet.

Så var det till exempel för kalla krigets supermakter. Om ett av länderna skulle ha använt hela sin militära styrka för att försvara sig, skulle förödelsen ha blivit så omfattande att det troligen hade varit bättre för landet att låta bli. På så sätt utgjorde det nationella försvaret i sig ett hot mot den nationella säkerheten.

På liknande sätt kan kostnaderna för ett stort nationellt försvar underminera statens makt och därigenom även den nationella säkerheten. I Sovjetunionen var utgifterna för kapprustningen större än vad staten klarade av, vilket till slut bidrog till unionens fall.

Problem med kapprustning

Osäkerhet om huruvida andra stater tänker använda sin militär för anfall eller försvar, orsakar två klassiska problem:

  • Hur ska ett land kunna avgöra vad som är målet med ett annat lands/andra länders militära upprustning?
  • Hur bör det egna landet möta andra länders militära upprustning?

Det är problem som ligger bakom det så kallade makt- och säkerhetsdilemmat - våldsmedel som används för att öka säkerheten för en stat utgör samtidigt ett hot mot andra staters säkerhet.

Det betyder att om en stat rustar upp, kan andra stater känna sig tvingade att göra samma sak, vilket i sin tur påverkar andra stater att också öka sina militära utgifter. Resultatet blir ökad kapprustning, men inte nödvändigtvis ökad säkerhet.

Enligt en del säkerhetspolitiska teoretiker har de stora krigen mellan nationalstater ersatts av en ny typ av krig, orsakade av staters maktlöshet, erodering eller upplösning.

Inte sällan utnyttjas tomrummet av nationalister, kriminella eller andra antidemokratiska grupper. Ofta används religion och etnicitet i kampen om makten. Krigen i forna Jugoslavien, Somalia och Rwanda är tre exempel på detta.