Foto: iStock/YanC

Internationella domstolen

När skiljaktigheter uppstår mellan stater skapas snabbt förutsättningar för en upptrappning av säkerhetsläget. Därför finns Internationella domstolen som dömer i tvister mellan stater. Domstolen är Förenta nationernas främsta rättsliga organ och är en viktig del i FN:s arbete: att med fredliga medel lösa internationella konflikter som hotar internationell fred och säkerhet.

Internationella domstolen (eng: International Court of Justice, ICJ) instiftades 1945 och har sitt säte i Fredspalatset i Haag, Nederländerna. Det är ett av FN:s sex huvudorgan och representerar Förenta nationernas främsta juridiska organ. Dess huvudsakliga funktion är att skapa fredliga lösningar vid mellanstatliga konflikter.

Dömer mellan stater

Domstolen kan döma i alla juridiska tvister som uppstår mellan två stater om de berörda staterna godkänt domstolens domsrätt i förväg eller i det aktuella fallet. Domstolen tillämpar internationell rätt i sitt dömande. Dess domar är bindande för de berörda staterna och kan därför inte överklagas. Domen är dock enbart av rådgivande karaktär, då säkerhetsrådet är det enda organ som har befogenheter att fatta påtvingande beslut i FN. Detta betyder alltså att en dom från Internationella domstolen i sig inte behöver ge konsekvenser för de berörda staterna utan kan mer ses som rådgivande.

Internationella Domstolen ger även yttranden i juridiska frågor på förfrågan från FN:s generalförsamling, Säkerhetsrådet eller andra FN-organ. Alla FN:s medlemsstater är automatiskt underställda domstolsstadgan och kan ställas inför rätta. Även icke-medlemsstater kan omfattas av stadgarna efter beslut av generalförsamlingen på rekommendation av säkerhetsrådet och förutsatt att landet ifråga har accepterat domstolens domsrätt.

De 15 domarna som dömer i domstolen väljs av FN:s generalförsamling och FN:s säkerhetsråd på nio år långa mandat och de kan därefter väljas om. Domarna ska enligt stadgan ha olika medborgarskap och representera världssamfundets olika rättssystem. De är autonoma och kan i princip inte avsättas. Domarna ska vara personer med stor integritet som har kvalifikationer för att i sina hemstater inneha juridiska ämbeten på högsta nivå, eller som är jurister med erkänd kompetens inom internationell rätt.

De domare som är verksamma i Internationella domstolen får under tiden inte ägna sig åt annan yrkesverksamhet än sin verksamhet i Haag. Alla stater som är medlemmar i FN har rättigheten att föreslå kandidater till domstolen. Länder som är part i ett mål och inte har en ”egen” ordinarie domare vid domstolen, kan utse en så kallad ad hoc-domare för det aktuella målet.

En svensk har varit ordinarie domare i den internationella domstolen, förre hovrättpresidenten Styre Petrén (1967-76).