Världsbanken

Nästan alla världens länder är medlemmar i Världsbanken. Men det är de rika länderna som bestämmer, dock mindre idag än tidigare.

Grunden till Världsbanken lades 1944 vid ett toppmöte i Bretton Woods i USA. Under de första åren arbetade banken framför allt med återuppbyggnadsarbete efter andra världskrigets förstörelse. Därefter har bankens verksamhet främst varit inriktad på att hjälpa fattiga länder i syd.

Banken är ett fristående FN-organ och har 188 medlemsländer. Ungefär 10 000 personer arbetar på huvudkontoret i Washington och de över 100 landkontoren.

Högsta beslutande organ är den så kallade Guvernörstyrelsen, där Sverige representeras av den svenske finansministern. Det dagliga arbetet leds av en exekutivstyrelse som sammanträder två gånger i veckan.

Flera institutioner

Egentligen är det fel att tala om Världsbanken. Det är nämligen inte en institution utan fem. Viktigast och störst är Internationella återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (IBRD), vilket också är den är den klassiska Världsbanken som lånar ut pengar till fattiga länder.

Till Världsbanksgruppen hör även:

  • Internationella utvecklingsfonden (IDA), som erbjuder förmånliga lån till de fattigaste utvecklingsländerna.
  • Internationella finansieringsbolaget (IFC), som finansierar projekt inom den privata sektorn genom lån eller aktieteckning.
  • Multilaterala investeringsgarantiorganet (MIGA), som utfärdar garantier för politiska risker i samband med investeringar i utvecklingsländer.
  • Internationella centret för lösning av investeringstvister (ICSID), som medverkar till lösa tvister kring internationella investeringar mellan utländska investerare och stater.

Under sitt arbete går Världsbanken igenom stora mängder information och statistik om världens alla länder. Alla data samlas i Världsbankens arkiv. Allmänheten har fri tillgång till arkiven och kan hämta och jämföra data mellan olika länder och tidspunkter via Världsbankens hemsida. Detta är en viktig källa för många som bedriver forskning och jämför olika länder eller samhällsutveckling över tid.

Kina allt viktigare

Makten över banken fördelas – i princip - efter storleken på respektive lands bidrag, vilket innebär att de länder som donerar mest också bestämmer mest.

Våren 2010 beslutade banken att fylla på sitt förråd med kapital och samtidigt justera maktförhållandena. Efter revisionen har låg- och medelinkomstländernas andel av rösterna ökat från 44 procent till drygt 47 procent. Världens höginkomstländer har dock fortfarande majoritet, 53 procent av rösterna.

I samband med revisionen ökade Kinas röstandel från knappt 2,8 procent till drygt 4,4 procent, vilket gör landet till det tredje mäktigaste i banken efter USA och Japan. Även Brasilien och Mexiko har fått fler röster, medan till exempel Sveriges andel har minskat från 0,92 procent till 0,85 procent.

Fattiga i syd

Världsbankens mål är att bekämpa fattigdom i låg- och medelinkomstländer och stödja ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling genom bland annat lån. Dess roll som rådgivare och kunskapsbank har blivit alltmer uttalad över tiden.

Samtidigt är Världsbanken, som namnet antyder, en bank och inte en biståndsorganisation. Pengar som ett land lånar ska betalas tillbaka, vanligen med ränta.

Bankens verksamhet har tidvis varit starkt ifrågasatt. Ofta har utlåningen gått till att finansiera till exempel industri-, damm- eller kraftverksbyggen. Det har ibland varit projekt som haft negativa miljö- och sociala konsekvenser. Kritiker menar att Världsbanken dessutom tagit ut för höga räntor och därmed gjort stora vinster på de fattiga ländernas bekostnad.