Foto: iStock/SangHyunPaek

Lissabonfördraget

Med Lissabonfördraget skapades en ny struktur för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik. Lissabonfördraget innebär ändringar i EU:s grundfördrag, det vill säga EU-fördraget och EG-fördraget. I Lissabonfördraget står vad EU kan och inte kan göra och hur EU-länderna ska arbeta tillsammans.

Lissabonfördraget undertecknades av alla länder i EU och började gälla 1 december 2009. Sveriges riksdag sa ja till Lissabonfördraget i december 2008. Det är detaljerad instruktion på 271 sidor som beskriver hur bestämmelser i EU:s redan befintliga fördrag ska ändras, flyttas, kompletteras, raderas och omnumreras.

Förändringar i samband med fördraget

Syftet med Lissabonfördraget är att stärka EU:s röst i omvärlden och förmå medlemsstaterna att föra en mer gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Den organisatoriska delen av Lissabonfördraget är ingen byråkratisk detalj, utan något mycket centralt för unionens framtida utrikes- och säkerhetspolitik.

Enligt Lissabonfördraget ska EU:s medlemsstater agera gemensamt i frågor som rör utrikes- och säkerhetspolitik. Lissabonfördraget säger också att det ska finnas en person som talar för hela EU när det gäller utrikespolitik och säkerhet. 2009 inrättades en ny funktion med en hög representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik. Den höga representanten kallas EU:s utrikesminister. Sedan 1 november 2014 är italienska Federica Mogherini, EU:s höga representant för utrikes- och säkerhetsfrågor.

Solidaritetsklausul

Lissabonfördraget innehåller även en så kallad solidaritetsklausul som innebär att EU-länderna ska hjälpa varandra i händelse av en katastrof eller en terroristattack, och en försvarsklausul som innebär förpliktelse till hjälp vid ett väpnat angrepp. Klausulerna ställer dock inte entydiga krav. Sverige och övriga länder kan välja på vilket sätt de ska hjälpa ett annat medlemsland eller hur de vill ta emot eventuell hjälp.

Grundtanken är att ett lands säkerhet byggs i samverkan med andra. Men också att länderna idag i EU är så integrerade och beroende av varandra att det knappast är möjligt för övriga EU-länder att ställa sig neutrala om ett medlemsland hotas. Fördraget medför även en gradvis utveckling av en gemensam försvarspolitik, som enligt fördraget kommer att leda till ett gemensamt försvar.