Foto: Maria Pålsson/Försvarsmakten

Säkerhetssektorreform (SSR)

Att reformera säkerhetssektorn är i många länder en förutsättning för hållbar fred, utveckling och säkerhet. Säkerhetssektorreform (SSR) är därför en allt viktigare del av såväl internationella som nationella utvecklingsplaner.

Kalla krigets slut innebar att de väpnade konflikterna i världen förändrades samtidigt som det uppstod nya typer av hot. Idag utspelas den övervägande delen av alla väpnade konflikter inom länder.

Detta ställer nya krav på det internationella samfundet. Tiden är förbi då det räckte att enbart skicka militär trupp som kunde skilja de stridande parterna åt. Numera ska insatserna även uppfylla mål om säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter.

Orsaken är egentligen ganska enkel: demokrati, mänskliga rättigheter och ekonomiskt välstånd förutsätter en väl fungerande säkerhetssektor och rättsväsende.

I många konflikt- och postkonfliktländer är det precis tvärtom. Där utgör säkerhetssektorn snarare en orsak till instabilitet än en garanti för säkerhet och respekt för de mänskliga rättigheterna. Individens rättsäkerhet åsidosätts, militären istället för polisen ansvarar för den interna säkerheten och polisen är ofta underfinansierad, bristfälligt utbildad, illa ledd och korrupt.

Fyra områden

Säkerhetssektorn brukar traditionellt delas in i fyra olika områden:

  • Centrala säkerhetsaktörer - militär, polis, tull och gränsbevakning.

  • Aktörer för demokratisk styrning och kontroll – den exekutiva och lagstiftande makten, departement och myndigheter och det civila samhället.

  • Rättssektorn - domstolar, åklagare, ombudsmannafunktioner och liknande.

  • Icke-formella säkerhetsaktörer – till exempel rebellgrupper, gerillor och privata säkerhetsföretag.

Skydda medborgarna

Säkerhetssektorreform (SSR) kan enkelt beskrivas som att fokus flyttas från traditionellt definierad statssäkerhet till ”mänsklig säkerhet”.

Ibland kan insatserna bestå i att utbilda ett lands poliser eller bidra till att stärka medborgarnas konstitutionella skydd mot övergrepp från statsmakten. De kan också innebära något så grundläggande som att installera och genomföra ett betalningssystem som gör att landets soldater eller poliser får sina löner.

För att få till stånd en god och effektiv styrning av säkerhetssektorn krävs ofta insatser på en rad olika områden, till exempel jurister som kan bistå i lagstiftningsarbete, utvecklingsrådgivare som kan reformera den civila statsförvaltningen och försvarsexperter som kan hjälpa till med att sätta försvarssektorn under civilt styre.

Sverige arbetar med säkerhetssektorreformer på flera platser i världen. I till exempel Afghanistan hjälper Sverige bland annat till med polisutbildning och att bygga upp ett väl fungerande rättsväsende.

I Georgien arbetar den svenska försvarsmakten med ett program som går ut på att genom utbildning av civilanställda vid försvarsdepartementet stärka den demokratiska styrningen och översyn av säkerhetssektorn i landet.