Säkerhetspolitik.se

Det är bara att se sig om i världen. Terrorism, etnisk rensning, flyktingkatastrofer, sönderfallande stater, folkmord och miljö- och naturkatastrofer är vardag för många människor.

Det är kriser och konflikter som kan uppstå mycket snabbt och som inte tar hänsyn till några nationsgränser. Det är en förklaring till att Sverige bygger sitt försvar på ett aktivt deltagande i det europeiska försvarssamarbetet.

Från invasionsförsvar till insatsförsvar

I takt med att världens konflikter förändrats: Från att ha dominerats av kalla krigets maktbalans - till att ofta handla om strider mellan olika etniska grupper, har även det svenska försvaret förändrats.

Gårdagens förrådsställda försvar skulle genom sin storlek avskräcka andra länder från att invadera Sverige. Dagens försvarsmakt är mindre och håller på att utvecklas till en organisation som kan agera snabbt, samordnat och flexibelt vid insatser både inom och utanför Sverige.

I centrum står den internationella verksamheten, inte minst uppdraget att i samverkan med andra länder aktivt delta i internationell fredsfrämjande och humanitär verksamhet.

Ett relativt nytt inslag i det internationella samarbetet är snabbinsatsförband enligt EU:s koncept med stridsgrupper, så kallade Battle Groups.

EU har visserligen ingen egen armé. Men från och med 2007 har unionen alltid två snabbinsatsstyrkor i beredskap för att snabbt kunna sättas in någonstans i världen. Styrkorna bemannas av ett enskilt medlemsland eller flera länder tillsammans.

I januari 2011 är det Sverige som för andra gången ansvarar för att ha en snabbinsatsstyrka redo för insats. Styrkan heter Nordic Battlegroup och består av soldater från Sverige, Estland, Finland, Irland och Norge.