Det är inte bara Sverige som ser solidaritet och samarbete som förutsättningar för säkerhet. Det gör också många andra länder och organisationer som FN, EU. Även om förutsättningarna för den svenska säkerhetspolitiken har förändrats i grunden under det senaste årtiondet är målen fortfarande desamma:
- Bevara Sveriges fred och självständighet.
- Bidra till stabilitet och säkerhet i Sveriges närområde.
- Stärka internationell fred och säkerhet.
Andra viktiga delar av den svenska säkerhetspolitiken är militär alliansfrihet och arbete för nedrustning och mot spridning av massförstörelsevapen.
En ny syn på säkerhet
Gränsöverskridande samarbete, handel och integration främjar, enligt den svenska regeringen, en positiv utveckling i stora delar av världen. Men globalisering kan också innebära ökad sårbarhet genom att enskilda händelser snabbt kan få regionala eller globala återverkningar. I detta ligger en ökad sårbarhet mot säkerhetshot som terrorism, spridning av massförstörelsevapen, organiserad brottslighet, pandemier och miljökatastrofer.
Det moderna samhällets sårbarhet kräver en helhetssyn på säkerhet och beredskap. Därför utgår den svenska säkerhetspolitiken från en bred syn på begreppet säkerhet. I det nya, vidgade, säkerhetsbegreppet ryms även icke-militära hot. Individens rättigheter och säkerhet betonas, inte enbart staters.
Säkerhet genom samarbete
Eftersom hoten i stor utsträckning är gränsöverskridande, kan bara säkerhet uppnås genom nära samarbete och tillsammans med andra länder.
FN utgör av tradition en hörnsten i den svenska säkerhetspolitiken. Men Sverige deltar också i det internationella samarbetet inom andra organisationer, till exempel EU, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Natos Partnerskap för fred (PFF).
Även om alla organisationerna är viktiga, intar samarbetet inom Europeiska Unionen (EU) en särställning i svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Medlemskapet i EU innebär att Sverige ingår i en politisk allians, där medlemsländer inte har försvarsförpliktelser i förhållande till varandra, men tar ett solidariskt ansvar för Europas säkerhet.
Samtidigt är det osannolikt att Sverige skulle förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba en annan EU-medlem eller nordiskt land.
Foto: Försvarets Bildbyrå
Östersjöområdet
För Sverige är säkerheten och samarbetet i närområdet – Östersjöområdet – extra viktigt. Med Östersjöområdet menas i detta sammanhang Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Norge, Polen, nordvästra Ryssland och Tyskland. Ibland räknas även andra länder och regioner till vårt närområde, till exempel Island, Vitryssland, Ukraina och de övriga europeiska delarna av Ryssland.
Sverige prioriterar det nordiska samarbetet, som har utvidgats till att i dag till stor del omfatta även Estland, Lettland och Litauen, mycket högt. Inte minst av historiska skäl har Sverige ett särskilt nära säkerhetspolitiskt samarbete med Finland.
Förutom exempelvis det gemensamma arbetet med den nordiska snabbinsatsstyrkan, utvecklar länderna bland annat försvarsmateriel tillsammans. Sverige deltar också aktivt i Barents- och Östersjösamarbetet, och bidrar till EU:s nordliga dimension.
Utbildning
En förutsättning för stabilitet och säkerhet i vårt närområde är att våra grannländer själva kan fatta beslut om sin säkerhetspolitik. Bland annat därför har Sverige stöttat Estland, Lettland och Litauen i deras strävan att förverkliga sina säkerhetspolitiska mål och bli medlemmar av EU och Nato.
I dag har Sverige också ett väl utvecklat civilt och militärt samarbete med de baltiska staterna och har hjälpt länderna att bygga upp sitt försvar efter frigörelsen från Sovjetunionen. Sverige har bland annat bidraget med försvarsmaterial och utbildning av officerare.