Säkerhet i världen

Antalet väpnade konflikter i världen minskar. Dessutom är det allt färre människor som dör i samband med krig. I dag är det till och med vanligare att hoten mot internationell säkerhet beror på den interna situationen i en stat, än konflikter mellan stater.

Under det kalla kriget stod öst mot väst, Sovjetunionen mot USA och antalet konflikter i världen ökade. Flest var de i början av 1990-talet, 54 aktiva konflikter enligt forskarnas beräkningar. Sedan dess har antalet minskat med drygt 30 procent. De har dessutom blivit mindre omfattande.

I takt med att antalet konflikter har minskat, har fredsavtalen ökat. Det är avtal som oftare än tidigare bidragit, och bidrar, till att konflikter avslutas. Sedan 1991 har 49 konflikter avslutats genom förhandlingar, medan 17 har avslutats genom strid.

Internationell inblandning

En förklaring till att antalet konflikter minskat sedan det kalla krigets slut är stormakternas minskade intresse att stödja parter i väpnade konflikter i fattiga länder. Kapprustningen mellan USA och Sovjet och deras militära stöd ökade osäkerheten i världen.

En annan förklaring är att det i dag är få länder som har regelrätta kolonier. Många av krigen under perioden 1950-1980 var befrielsekrig och syftade till att frigöra länder eller områden från en kolonialmakt.

Enligt professor Peter Wallensteen vid Uppsala universitets institution för freds- och konfliktforskning har det internationella samfundet också haft betydelse för nedgången.

– Inte bara FN utan också en rad andra internationella organ har aktiverats i förhandlingar, medling och fredsbevarande. Dessutom har krigsförbrytare åtalats, vilket ofta inte skett tidigare. Demokratiseringen ger också nya möjligheter att hantera interna konflikter. Allt detta bidrar till att våldet reduceras, även om det inte elimineras, säger Peter Wallensteen.

Terrorism och folkmord

Allt är dock inte positivt. Internationell terrorism och attacker mot civilbefolkningen fortsätter att skapa osäkerhet i världen. De flesta terroristattacker sker i områden som under lång tid varit konflikthärdar, till exempel Sudan », Uganda, Irak », Nepal och Colombia ». Det rör sig alltså om stater med såväl muslimsk som kristen eller buddhistisk befolkning. Forskningen visar också att om en stat är indragen i en konflikt, ökar risken för att den drabbas av annat våld som till exempel terrorism.

Dessutom visade en rapport från 2004 att ett grundläggande problem med FN-systemet är att principerna, mekanismerna och normerna för internationell lagstiftning är anpassade för mellanstatliga relationer. Detta trots att det främsta hotet mot internationell säkerhet i dag är problem inom stater, inte mellan.

Hotar säkerheten

En viktig del i diskussionen om internationell säkerhet är begreppen försvarsdilemma och makt- och säkerhetsdilemma. Ett försvarsdilemma uppstår när det skapas ett motsatsförhållande mellan nationellt försvar och nationell säkerhet.

Så var det till exempel för kalla krigets supermakter. Om ett av länderna skulle ha använt hela sin militära styrka för att försvara sig, skulle förödelsen ha blivit så omfattande att det troligen hade varit bättre för landet att låta bli. På så sätt utgjorde det nationella försvaret i sig ett hot mot den nationella säkerheten.

På liknande sätt kan kostnaderna för ett stort nationellt försvar underminera statens makt och därigenom även den nationella säkerheten. I Sovjetunionen var utgifterna för kapprustningen större än vad staten klarade av, vilket gick ut över befolkningen. Det ökande missnöjet bidrog till slut till Sovjetunionens fall.  

Problem med kapprustning

Osäkerhet om huruvida andra stater tänker använda sin militär för anfall eller försvar, orsakar två klassiska problem:

• Hur ska ett land kunna avgöra vad som är målet med ett annat lands/andra länders militära upprustning?
  
• Hur bör det egna landet möta andra länders militära upprustning?

Det är problem som ligger bakom det så kallade makt- och säkerhetsdilemmat - våldsmedel som används för att öka säkerheten för en stat utgör samtidigt ett hot mot andra staters säkerhet.

Det betyder att om en stat rustar upp, kan andra stater känna sig tvingade att göra samma sak, vilket i sin tur påverkar andra stater att också öka sina militära utgifter. Resultatet blir ökad kapprustning, men inte nödvändigtvis ökad säkerhet.

Gamla krig och nya konflikter

De stora krigen mellan stater tillhör historien, hävdar fredsforskaren Mary Kaldor. Hon menar att det istället har uppstått en ny typ av krig som ett resultat av staters maktlöshet, erodering eller upplösning.

De nya krigen uppkommer när stater försvagas, vilket till exempel kan ske på grund av politiska förändringar eller minskade statsinkomster. Nationalister, kriminella och andra grupper kan då utnyttja förändringarna vilket bland annat skedde i samband med upplösningen av Sovjetunionen.

Kaldor menar att de nya krigen främst gäller identitet. Etnicitet, religion eller ras används i syfte att erövra den statliga makten. Krigen i forna Jugoslavien, Somalia » och Rwanda är tre exempel på detta.